torsdag 30 september 2010

Solen skiner...

och det hade varit underbart att vara ute i den fina höstluften...men ligger hemma i soffan och har ont i magen. Är inte så säker på att det är den vanliga gallsmärtan, känns inte så. Känns mer som en rejäl magkatarr eller liknande. Har ju varit med om det också förr...så nu får jag se om mediciner hjälper...eller om det kanske är någon form av magbacillusk som jag dragit hem från jobb... Tråkigt är det i alla fall!!! Ju längre tid det går utan sjukdom, desto tråkigare känns det när det väl kommer igen...men det är bara att bita ihop och invänta att det går över.

Barnen är i alla fall hos Lars så dom slipper detta denna gången, det är i alla fall skönt. Henrik är på utbildning i Malmö ett par dagar även denna vecka, så han kom hit igår kväll och kommer att vara här på kvällarna och helgen fram till söndag förmiddag. Skönt!

Frustrerande att ligga sjuk och se allt som skulle behöva göras i hemmet men inte orka. Försökte dammsuga upp lite smulor, grus och skräp i köket innan och det var precis det gick. Tur jag inte har några större städnojjor :-)
Nu ska jag sjunka ner i soffan igen och varva läsning med lite svtplay-program som jag missat. Är det magkatarr så är det ju just vila och avkoppling som är det allra viktigaste. Och att aaaandaaaassssss.............

lördag 25 september 2010

En bara-vara-helg!!!

Efter en härlig vecka med barn som kom hem, sol som sken och lite vardagsliv med Henrik, så var det underbart skönt med en helg utan en massa måsten!
Igårkväll var vi och lämnade in saker till loppisförsäljning och om en timme ska jag gå och (förhoppningsvis) hämta hem förtjänsten! Idag ville Tina dit och fynda så under tiden kom Melker på besök hit.
Frukost med alla tre kusinerna!
Melker som glömt sin haklapp hemma, verkade mycket nöjd med den han fick låna. Han kom också ihåg vad jag lärde honom sist han var här: HEJA BoIS!!!
Lite frisk luft kändes skönt, det blev en liten promenad i kvarteret och sista biten verkade Melker lite trött. En uppförssluttning med väldigt få grader...fick honom att pusta och säga "...många backar..."
Ja ja...
Barnen har inte varit hos mig en hel helg på säkert fyra veckor, så även de verkar uppskatta att det är en lugn helg utan en massa måsten. Ingen fotboll, inga gäster, inga utfärder...bara vara!!!
Skönt att ha dem hemma!!!



måndag 20 september 2010

Nu är det klart!

Sällan har väl ett val engagerat så många inom alla olika områden. Det har diskuterats politik till höger och vänster (oj, lite fyndigt va?) och ovanligt öppet. Vad det beror på kan säkert andra analysera bättre än jag, men mycket tror jag beror på dels de två tydliga alternativen (Alliansen och Rödgröna) och dels sd:s framfart i landet.

Många var vi väl som var trötta idag efter att ha följt valvakan på tv och rapporterna via nätet i natt. Själv kom jag i säng vid halvett och det kändes i ögonen när klockan ringde 5.50!

Har själv sällan varit så engagerad inför ett val som i år. Inte så att jag sprungit runt och värvat röster till ena eller andra sidan, men jag har varit mer insatt än någonsin tidigare. Antagligen var det också därför jag tyckte det var ovanligt svårt att välja parti. Om jag valde rätt kan man aldrig veta, det finns starka frågor på båda sidorna som jag inte gillar, och likaså frågor som jag tycker de båda sidorna hanterar bra.

Skönt för en gångs skull är i alla fall att Landskrona uppmärksammas i medierna på ett lite mer positivt sätt...Torkild får en massa positiv uppmärksamhet och sd har minskat en massa om man jämför med andra platser i Sverige och i riksdagsvalet.

Härmed lämnar jag Val 2010 för den här gången och hoppas att det blir så bra som möjligt! Nu kan vi inte påverka mycket mer utan hoppas att de förtroendevalda gör ett bra jobb oavsett sida. Vill vi göra något mer under mandatperioden får vi engagera oss eller försöka påverka på annat vis, men vår rättighet och skyldighet att rösta är i alla fall avklarad för i år.

torsdag 16 september 2010

Kroppen strejkar!

Orolig nattsömn, hade ont i kroppen hur jag än låg...vaknade tidigt och gick upp och konstaterade redan vid mitt försök att komma smidigt ur sängen att det inte skulle gå att lyfta några små gullungar idag...

Det var så länge sen jag ringde vårt sjukanmälan-företag så jag (nästan) hade glömt numret. Det var i alla fall inte längre i topp bland senast slagna nummer, vilket är ett gott tecken!

Eget konstaterande samt råd från svarande sjuksköterska var enhälligt; vila och rör dig i egen takt och smärtstilla vid behov.

Glädjande är att illamåendet försvann under kvällen igår. Vaknade istället med kurrande hungrig mage idag. Bra! Nu sitter smärtan i rygg, ben, axlar, armar, nacke, huvud, ja, t.o.m. i händerna känner jag av värken. Ska ta mig iväg till Apoteket idag, måste ner till det stora i stan, så lite frisk luft och lite sakta promenad blir det då. Hoppas det ska hjälpa! Rehabiliterar mig själv idag!

Imorgon räknar jag med att vara tillbaka på jobb igen, ska göra ALLT jag kan för att klara det!

onsdag 15 september 2010

90...sen kändes det som det tog slut...

...skulle inte skrivit gårdagens inlägg kanske...???

Vaknade 05.20 imorse och mådde illa redan före frukost (och NÄ jag är INTE med barn!!! Den butiken är stängd!)...svårt att hitta kläder som inte gjorde mig ännu mer illamående...bh spänner, trosor spänner, jeansen spänner, linnet spänner...inget känns bra. Då skulle jag vilja ha en såndär hel mysdress-overall som man kan hitta på www.onepiece.se som jag såg en annons för idag. Tänk att få gå i en sån vuxen-sparkdräkt en hel dag, gud så skönt! haha ni måste gå in och kolla om ni inte vet vad jag menar!

Iväg till öppning av förskolan och fullrulledag som vanligt. Ryggvärk för tredje dagen av alla upprepade lyft av de små barnen...flera som inte kan gå än...undvika att lyfta är omöjligt...arbetsställningen är inte alltid den bästa...

På eftermiddagen kände jag mig mer och mer öm och dassig i kroppen - men som tur var; en behandling hos min massör/osteopat stod på programmet! Glädjande besked; magen kändes mycket bättre än nånsin. Svullnaden mycket mindre än tidigare. MYCKET mindre! Wow! Vad glad jag blev! Trots att jag låg där och mådde ganska dassigt. Bäckenet fortfarande snett och stel som tusan i nästan hela ryggen. En rejäl behandling fick jag, gick därifrån som i trans.... SÅÅÅ SKÖNT!

Kvällen borde jag tillbringat i soffa eller säng, eller ännu hellre i ett varmt bad. Istället blev det föräldramöte för andra kvällen i rad...idag i Felix klass. En värmande/tröstande kram från en god vän som läst mitt inlägg från i lördags. Båda tårögda...jag är visst lite skör fortfarande...underbart med såna vänner som man vet var dom finns! Tack - ni vet vem ni är!

På bordet ligger fortfarande högen med valpropaganda från de olika partierna. Jag har lovat mig själv att läsa varenda dugg, har lite kvar. Så nu blir det valförberedelser resten av kvällen. Ska sova fem kvart i timmen och vakna pigg, hel och utvilad. Håller jag i alla fall tummarna för. Är jag inte hel får jag stanna i sängen, men det får morgonen avgöra...

Kram till er alla trogna läsare (som uppgår till 70-100 dagligen!!! Underbart!!!)

tisdag 14 september 2010

89!!!

89!!! Så många dagar är det nu sedan jag hade en sjukdag!!! Det är ända sedan den 17 juni som jag senast var hemma från jobb p.g.a. sjukdom. Därefter har jag haft semester men inte heller under de 4 veckorna var jag sjuk. Hade någon dag med lite känning av min sjukdom, men absolut inte så jag behövt vara hemma och sängliggande.

Det är helt underbart!!!

Det är knappt så jag vågar säga det...tänk om jag vaknar imorgon och har ont...men så kan jag inte gå och tänka, och gör det inte heller...det är så länge sedan jag hade ont nu så jag tänker inte ens på det dagligen.

JAG NJUTER AV VARENDA FRISK DAG!!!

Trött är jag, som attan! Men det är faktiskt en underbar känsla att veta att jag är trött för att jag jobbat!!! Under mina "sjukare" perioder har jag varit trött för att jag haft ont, medan jag knappt blivit trött av jobbet eftersom jag varit hemma och vilat med jämna mellanrum.

Jag är MYCKET hellre så trött att jag (som igår) somnar på soffan mellan 18-20.30 och vaknar utan att fatta nånting... Men jag MÅR BRA, har INTE ont, är FRISK!!!

Jo så är det och för det tackar jag livet!!! Livet som är rätt så underbart att leva!!!

Barnen är iväg, visst, jag saknar dem. Men livet är ändå gött! Tänk att vi har det så bra så att barnen kan få åka på semester med sina föräldrar, en åt gången, skidsemester i januari, Tunisien i september. Man måste se det positivt!

Och för egen del är jag lycklig och kär! Som vanligt!!! :-) Livet är som sagt underbart att leva!

måndag 13 september 2010

Nu är de på väg...

...inom en timme lyfter planet med mina små guldklimpar ombord... Jag ringde dem i förmiddags och önskade trevlig resa, tjatade än en gång om hur mycket jag älskar dem och att de ska ha så skönt! Jo självklart menar jag allt detta, unnar dem verkligen denna resa, den första med deras pappa, som de sett framemot så länge! Liten klump kände jag igen när jag hörde deras röster i telefonen...antagligen beror allt på att de ska va så långt borta och att jag inte kommer att se eller prata med dem så som jag brukar under deras pappavecka.

Men jag överlever! Såklart! Inte första gången i världshistorien något sånt här inträffar...

Annat elände idag då? Jo, ryggen värker utav bara f... Hela dagen, trodde bara jag var lite sov-stel imorse men det har snarare blivit värre och värre... Inget vidare att jobba på en småbarnsavdelning en sån dag...

Dessutom hade jag en akuttid hos tandläkaren idag...600 kr för några isande tandhalsar och två minituber tandkräm med hem...ajajaj, det gjorde mer ont i plånboken än i tanden, det vill jag lova.

Men jag överlever! Har haft mycket månad kvar i slutet av pengarna förr... det löser sig alltid (som min pappa brukar säga ;-) ) men helst vill jag ju lösa det på egen hand...jag som skulle börja betala tillbaka lite skulder till mina kära föräldrar...det får nog skjutas fram...igen...Tur dom är så underbara och förstående som de är!

Kom hem från jobb redan före fyra idag och i vanliga fall har jag alltid barn hemma på måndagen. Idag jättetomt, och hade hur mycket tid som helst för att göra nåt nyttigt. Bestämde mig för att bara vara... Nu ska jag lägga mig på spikmattan och strunta blankt i att känna mig sämre för att jag inte är nyttig och tränar, promenerar, stryker, städar klart eller nåt liknande...

Det kanske jag gör sen...eller inte...

lördag 11 september 2010

Idag kändes det som om jag inte vant mig...

...vant mig vid vadå???

Jo, efter 5 år som ensamstående, frånskild, tvåbarnsmamma med varannanveckaliv så inbillar jag mig för det mesta att jag har vant mig...vant mig vid att lämna barnen till deras pappa varannan vecka, att vara ensam eller med min egen älskling under tiden. Att hinna få gjort en massa som jag prioriterat bort under barnveckan för att istället kunna prioritera barnen. För det mesta går det jättebra när det är dags att säga hejdå till barnen "Hej då, jag älskar dig, vi hörs, ha en bra vecka, ring om det är nåt, sa jag förresten att jag älskar dig...?"...osv... Och dubbelt upp såklart, jag har ju två älskade pågar!

De första åren hade vi överlämningen av barnen hemma hos varandra. Det var jobbigt. Jag menar rent egoistiskt jobbigt. Då var jag tvungen att säga allt det där och sedan gå iväg...gå bort från pojkarna, eller ännu värre vinka av dem här hemma, se dem åka iväg och stå ensam kvar...det fanns klumpar i halsen och tårar i ögonen de flesta gånger.

Men så började vi lämna/hämta på skolan. Anledningen var egentligen en annan, men det gjorde att avskedet inte kändes lika tydligt. Jag lämnade som vanligt på morgonen, som vilken dag som helst, sen hämtade jag en vecka senare, som vilken dag som helst...mindre dramatiskt liksom...

I takt med att f.a. Max blivit äldre så sköter han allt själv, hämtar väskor, fixar själv hit och dit med det han behöver. Felix hämtas och lämnas på fritids, ganska odramatiskt fortfarande.

Det känns som vi har vant oss...det tog väl en 3-4 år typ...

Men idag kändes det som om jag aldrig vänjer mig... Veckan har gått alldeles för fort och den blev dessutom kortare än vanligt...landskamp i Malmö med deras pappa i tisdags och redan idag till pappa igen för att gå på storkusinens 18-årsfest och sen packa inför deras semestervecka i Tunisien med nya familjen. jag lämnade barnen där hemma, de bjöd på fika, jag var inte beredd på det...avskedet drog ut...jag hade lite svårt att slappna av och trots att det var mysigt att träffa barnen lite längre så kändes det som om jag bara ville därifrån...Dom fyra...och jag...

Kramade barnen lite extra länge, ensam i hallen. Oj vad många gånger jag sa att jag älskar dem. Gick därifrån med klump i halsen och bestämde mig för att INTE gråta. Jag klarade det, men gud vad jag längtade efter dem redan innan jag satte mig i bilen och körde hem.

Förmodligen kommer jag att prata med dem minst en gång till innan de åker på måndag. Förmodligen kommer veckan att gå jättefort, men de kommer inte hit förrän om 10 resp 11 dagar. Det känns länge...

Hundratusentals barn i Sverige har det såhär...far och flänger mellan sina föräldrar för att vi inte kunnat leva ihop. Orättvist. Men ändå nödvändigt. Vi är lyckligt lottade. Mina barn har föräldrar som bor nära varandra, som kan prata med varandra, som kan sitta och fika tillsammans, som kan dyka upp på en fotbollsmatch trots att det inte är "min" vecka, som båda vill barnens bästa. Så är det inte för alla.

Så nu ska jag tvinga bort klumpen i halsen, sätta igång musik på hög volym och sätta igång och städa i ett rasande tempo innan Henrik dyker upp ikväll. Det blir nog en bra helg ändå...

torsdag 9 september 2010

Konsten att vara obekväm

Det finns några olika typer av människor! (Tack o lov!) Säkerligen är det så att vi vid olika perioder och i olika sammanhang kan tillhöra olika kategorier...



En kategori människor är vi som lätt kan kategoriseras som obekväma... Att framföra sina åsikter. Säga vad man tycker. Stå på sig för det man tror på. Framföra kritik. Kräva saker. Vara den jobbiga. Vara den envisa. Vara den som hörs och märks. The pain in the ass...



Det är inte gratis att vara den obekväma.



Det kunde varit så mycket enklare att hålla tyst. Typ hålla käften!

Men är man då sann mot sig själv?

Jag minns klassrådet i skolan då vi skulle framföra klagomål på någon lärare. Personalmötet då jag var nyutbildad då en samlad åsikt skulle föras fram, alla tyckte samma, jag (en obekväm) förde personalgruppens talan, helt plötsligt teg alla andra... Vem blev mest obekväm???

Jag har varit i situationer då jag i förväg bestämt mig för att hålla en låg profil och hålla tyst. Men så kommer det...bubblar upp som något som inte går att hejda...en åsikt som måste fram, en orättvisa som måste stoppas, ett argument som känns oslagbart.

Det är en konst att vara obekväm...men då är jag i alla fall bekväm med mig själv. Jag gapar inte för gapandets skull. Jag har en tanke bakom, jag har argument, jag vet (oftast tycker jag själv i alla fall) vad jag talar om...

Då är jag sann mot mig själv!

onsdag 8 september 2010

Plus och Minus!

Mycket som snurrar i huvudet just nu:

Pluslista: (energigivare!!!)
* Jag har ett jobb
* Jag trivs med mitt jobb
* Jag har varit frisk en längre tid nu
* Har underbara barn
* Har någon att älska
* Är älskad tillbaka
* Föräldrar, familj & vänner!
* Har en bostad jag trivs i!


Minuslista: (energitjuvar!!!)
* Feghet
* Egoism
* PMS
* Stora barngrupper
* För få timmar på dygnet
* Skåne är för brett
* Tandvärk
* För mycket månad kvar i slutet av pengarna
* Få dagar med mina barn

Listan kan komma att kompletteras...

Natti natti!!!

tisdag 7 september 2010

En underbar föreläsning

Idag var det dags för Landskrona Stads PPP-föreläsning (PersonalPolitisktProgram) och gästföreläsaren idag var Per Johansson, grundare av Glada Hudikteatern.

Ni är säkert flera som hört talas om deras Elvis-föreställning, eller sett deras framträdande i Melodifestival-pausen! Eller så har ni väl sett Ica-Jerry i reklamen? Han kommer också från ensemblen!

Här nedan kan ni se klippet från Melodifestivalen, titta, lyssna och njut!

Om ni missade SOMMAR-programmet med Per Johansson så kan ni hitta det på Sveriges Radios hemsida och söka på sommarpratarna från 2010. Väl värt att lyssna på, om och om igen!

Föreläsningen idag var minst lika gripande som sommarpratet, men ännu bättre eftersom vi fick se och höra honom live.

Det gav många tankeställare om människors lika värde men också kring människors fördomar och rädslor.

Tack Landskrona Stad för vi fick chansen att lyssna på honom!

söndag 5 september 2010

Ny bloggfavorit

Hittade idag att Mia Skäringer (från Mia & Klara, Solsidan, Dyngkåt och hur helig som helst...) har börjat blogga igen på Yourlife. Länk till hennes blogg "Avig Maria" ser du i min blogglista nere till höger... Många skratt och mycket igenkänning utlovas! Hon är bara underbar!

Grönet / Brantevik

Idag behövdes det lite kontrast till det politiska engagemanget....
Bilen for iväg till Brantevik och ett strövområde vid havet som kallas "Grönet"...ett av mitt och Henriks favoritställe, liksom hästarnas och kornas...
Kameran var lyckligtvis med och jag låter bilderna tala för sig själv...













lördag 4 september 2010

Valdagen närmar sig...

Vaknade till en solig septembermorgon och efter en lugn och lång frukost tog vi en promenad ner i stan...vilket just denna lördag var Simrishamn. Jag hade läst i tidningen att det skulle va en massa valtal och liknande så jag hade laddat med en del hjärtefrågor...även om jag inte är på hemmaplan så kan jag ju ställa frågor som gäller nationellt...tänkte jag...

Först stannade vi dock till när vi hörde en välbekant röst i högtalare på Stortorget. Gudrun Schyman och hennes Feministiskt Initiativ var på plats och lockade många åhörare. Så även mig och Henrik. Utan att vara alltför insatt i deras frågor innan, så måste jag säga att hon är en fantastisk talare. Hon pratar med vanligt folk på vanligt vis, kändes det som. Visserligen kan jag fortfarande bli lite uppretad av hennes pengabål tidigare i sommar, men bortsett från det hade hon väldigt många poänger. Att kvinnor och män ska ha lika löner för lika utbildning, ansvar och arbete...det kan väl ingen säga emot. Dessutom förespråkar hon arbetstidsförkortning. Hon beskrev att allt övertidsuttag i Sverige under ett år, motsvarar 200 000 tjänster. Känns det rimligt samtidigt som arbetslöshetssiffran stiger...??? Knappast, om ni frågar mig. Hon menar på att om arbetstiden sänks till 30 tim/vecka (vilket tydligen varit ett mål redan för några decennier sedan enligt henne) så skulle fler må bättre och fler få jobb. Istället för skattesänkningar för höginskomsttagare så skulle pengarna läggas på arbetstidsförkortning. Jag som är ensamstående, mamma, varit utbränd...osv...jag förstår precis vad hon menar och jag skulle jättegärna se en sådan reform bli verklighet! Tänk så mycket bättre många stressade föräldrar skulle må om de kunde komma hem tidigare från jobbet, kanske hinna sitta ner och snacka med barnen och hjälpa till med läxorna, INNAN middagen ska fixas och alla aktiviteter drar igång. FI:s valmaterial ligger i min väska och jag ska gladeligen sätta mig in i detta. Även om de tidigare inte nått upp till 4-procentsspärren och inte tillhör något av de två blocken så kanske de kan väcka dessa frågor lite mer hos de andra partierna, om de bara kommer in i Riksdagen...


Efter att ha hämtat lite material och pratat en stund med både Gudrun och hennes partikamrater :-) stegade jag vidare till Socialdemokraternas representanter. Runt deras bord med deras flagga stod 5-6 personer och jag undrade vem av dem som kunde svara på frågor... Frågan jag laddat med var (såklart) deras förslag om 30 timmars förskola/vecka för barn till arbetslösa och föräldralediga. Samtidigt vill de minska barngrupperna. Denna ekvation får jag inte att gå ihop och det var ungefär så min fråga löd. 4 av de 5 representanterna tittade genast på en av männen i samlingen och han trädde fram som den som ville svara. Jag frågade hur de hade tänkt...

På politikers vanliga manér så började han med det som han kunde som ett inprogrammerat mantra: "Jo, vi vill minska barngrupperna till max 15 barn, alltså 5 barn/vuxen". Så långt allt bra! Det tycker jag är en bra idé! Men hur går det ihop när samtidigt de barn som tidigare fått vistas 15 tim/vecka, nu ska dubbla sin tid där. Alltså blir belastningen under dagen större, kanske på bekostnad av de barn som "måste" tillbringa hela dagen där då deras föräldrar arbetar eller studerar. Hur ska ni göra med alla de barn som man minskar grupperna med...???...undrade jag...
..."nja...men...då får man ju tillsätta mer resurser....ja man får väl kanske bygga fler förskolor..." sa den här mannen och sedan drog han sig tillbaka, medan hans kvinnliga partivänner stannade kvar och t.o.m. närmade sig mig när de hörde mig fortsätta diskutera... Jag undrade när det är tänkt att denna 30-timmarsregel ska införas om de får makten och de svävade lite på svaret och vad jag förstod så var det tidigast nästa juni. Ok, men om man ska bygga fler förskolor så är det knappast klart till dess...jag skulle snarare påstå att det antal förskolor som i så fall skulle behövas, hinner inte ens byggas under den kommande mandatperioden.... Det höll de med om...samtidigt som de började slira än mer på svaren...

Jag frågade vad som var det huvudsakliga syftet med 30-timmarsförslaget. Enligt dessa sossar (som inte kändes som de mest pålästa i ämnet) så var syftet att barnen inte skulle "ryckas upp" från sin barngrupp "bara för att" de får ett syskon... Jag menade på att det gör de ju inte nu heller, eftersom de har rätt att vistas 15 tim/vecka. Däremot känns det för mig som om barnet "rycks bort" från förälder och syskon... Sossarna svarade då att det är ju frivilligt...föräldrarna väljer ju själv om de vill lämna barnet... Jo, förvisso, så är det ju med de nuvarande 15 tim också, men min erfarenhet säger att många föräldrar förminskar sin egen betydelse för sitt barn och är rädda för att de ska "missa" en massa pedagogik när de inte är på förskolan. Galet säger jag!

Sverige har en av de bästa förskolorna i världen (om inte t.o.m. den bästa) och jag både älskar mitt jobb och anser att vi gör en väldigt bra pedagogisk insats. MEN...inte är det väl så att vi är viktigare än föräldrarna, syskonen, familjegemenskapen...??? En av de kvinnliga sossarna idag, menade att det var viktigt för föräldrar att ha valfrihet om hur de vill använda barnomsorgen, eftersom en del föräldrar mår så dåligt, är deprimerade osv...så då har barnen det bättre i förskolan... VA??? Det kan väl ändå inte vara DÄRFÖR detta förslag läggs??? Vi måste väl kunna utgå från att de allra flesta föräldrar mår bra och vill vara med sina barn...att många föräldrar tvärtom har dåligt samvete för att de lämnar sina barn för långa dagar på förskolan... Och vi får väl utgå från att de föräldrar som mår psykiskt dåligt, får annat stöd och hjälp, och kanske ändå är berättigade till fler timmar i förskolan. I alla fall är det så på min arbetsplats, där får föräldrarna lov att lämna barnen efter behov när de själv är sjuka. Jag om någon, vet vad det betyder.

Men med denna sista förklaring att förskolan skulle utökas till 30 tim för att föräldrar mår dåligt...nja...då låter det mer som att man flyttat sjukförsäkringens ansvar till förskolan... Stöd och hjälp för sjuka föräldrar måste väl vara sjukförsäkringens ansvar, i form av sjukskrivning och rehabilitering där och då det behövs.

Min summering av dagens politiska samtal är att de lokala sosse-politikerna i Simrishamn gav inte något vidare bra intryck. Tur jag inte bor i denna kommunen!!!
Men samtidigt väckte det en del funderingar...är det verkligen såhär det fungerar??? Är lokalpolitikerna så dåligt förberedda så de inte kan svara på en "vanlig" människas frågor??? Eller är verkligen det verkliga skälet till 30-timmarsförslaget dessa som uppgavs idag???

Jag tror att jag fått blodad tand och måste ge mig ut på fler politikersamtal nästa vecka, då i en stad nära mig...haha...hemma alltså!!!

Oj, vad jag eldade upp mig här känner jag! Men vad kul det är att diskutera!

Ha en skön solig septemberhelg!
Kram på er!

fredag 3 september 2010

Trivs!

Efter 8 timmars sömn vaknade jag före klockan ringde och GICK UPP!!! (ja okej, ska sanningen fram så var jag vääääldigt kissnödig!!!)!

Packade ner det sista inför helgens tripp till Henrik, hoppade in i duschen och Brrr....inget varmvatten.... Men valde att se det positiva! Jag vaknade till ordentligt och det blev en snabb dusch! Så snabbt att jag efter påklädning och frukost har tid att sätta igång datorn en liten stund - inte illa!

Utanför fönstret är det bara 12 grader men strålande sol och blå himmel, det blir ännu en vacker dag! September är minsann väldigt vacker!!! Snart börjar trädens färger skifta och det blir ännu vackrare!

Börjar bli dags att ge mig iväg till jobb...två stängningsdagar på rad ger mig två sköna sovmorgnar på rad! Inte alls dumt! Har varit två ganska hektiska dagar på jobb nu med de nästsista inskolningarna och alla barn på plats. Men det går bra. Vi är ett bra team, jag och mina kollegor.

Börjar längta efter mina barn men får vänta till måndag. På nåt vis vänjer jag mig aldrig vid detta...men samtidigt vet jag ju att de har det hur bra som helst! Även utan mig. Faktiskt!

Själv ska jag njuta av septemberluften "på annan ort" och kanske bli lite bortskämd och uppassad, så kommer jag hem pigg och utvilad och redo för en ny vecka med både jobb och mina älskade barn!

Ha en trevlig helg allihop!
Kram på er!

onsdag 1 september 2010

Sångglädje!

Idag har jag sjungit!
Ja alltså inte på jobb bara, det gör jag ju dagligen, utan i kör!
För några år sen var jag med i "Alla kan sjunga kören" hos Svenska Kyrkan. Det var jättekul att sjunga, men repertoaren var väl inte direkt något uppiggande. Det där kyrkliga är ju inte riktigt jag...så det blev bara en dryg termin där...
Men för en tid sedan började "Stadshuskören" för alla anställda i Landskrona stad. Sångglädje och friskvård på ett lättsamt sätt en gång i veckan i Stadshusets cafeteria. Idag startade höstterminen och jag gick dit! Inte en kotte jag kände sedan tidigare men träffade flera trevliga människor.
Sjöng och var glad i 1½ timme, sen fortsatte jag hemåt på cykel längs havet. Stannade till på Felix träning och fick en liten stund med honom då jag följde honom hem till sin pappa. Mysigt!
Kören vill jag absolut försöka fortsätta vara med i! Måste bara fixa logistiken kring Felix fotbollsträning som börjar en halvtimme senare än kören...men det kanske går att ordna med att nån annan tar honom dit och jag hämtar.
För övrigt har det varit full rulle idag, alla barn på plats utom en som börjar om en månad, så idag var det verkligen hög ljudnivå stundtals. Men det är gott att se de små liven som kommit in i det på bara några få veckor.
Men trött har jag varit nu ett par dagar. Magen har varit lite lite bråkig och då brukar jag känna av tröttheten mer. Så ikväll ska jag försöka somna tidigt och sova extra gott!!!
Natti Natti!!!