Energiboost!

Den senaste tiden har jag varit rejält trött! September har lätt den effekten på mig, då allt dragit igång på allvar med jobb, barnens skola, aktiviteter, mörkret som börjar komma, osv... Energitjuvar kan se olika ut och vara både människor, företeelser och tankar, jag får ständigt påminna mig om att inte lägga alltför mycket energi på detta eller dessa....

Så kom då denna helg, som egentligen känns som den började redan i torsdags! Min vinst utnyttjades; bussresa tor Göteborg, tvårätters middag samt Elvis-föreställningen med Glada Hudik-teatern! Så underbara människor, fantastisk föreställning och så mycket glädje!

Igår fortsatte trevligheterna med att mina allra bästa och äldsta bästisar N & M var här med sina män och barn! Vi firade tre av våra sex barn som fyller år den närmsta tiden, vi åt tacos, snackade, skrattade, åt chokladtårta, snacks och snackade och skrattade ännu mer! Alltid lika kul att ses - ni GER mig så mycket energi kära vänner!!!

Så idag söndag var det familjemiddag hos mamma och pappa, med mina syskon och deras familjer. Tyvärr saknades några men vi hade jättemysigt vi som var där. Pappa firades några dagar försent och som vanligt blev det god mat och även här mycket prat och skratt!

Så jag summerar min energi såhär på söndagkvällen och kan bara säga att mina energidepåer definitivt har fyllts på under helgen!

TACK! alla ni som finns i mitt liv och som betyder så mycket för mig och barnen!

(Henrik däremot, sitter i varma Spanien med sina killkompisar....spelar golf, dricker öl och njuter i värmen skulle jag tro....men jag...jag e´int´bitter....) Saknar dig H =)

Mitt andningshål i tillvaron

I mitt liv är Österlen definitivt mitt andningshål. Förutom att mannen jag älskar så mycket finns där, så har jag fått uppleva och se så många underbara och vackra platser under de senaste årens besök där. Idag fick jag uppleva något nytt - nämligen

GLÄDJEKÄLLAN!

(Bilden är lånad från www.sfi.se Svenska filminstitutet)

Rickard Hoberts film från 1993 med samma namn, såg jag på TV för första gången tidigare i år. Göran Stangertz i huvudrollen som bl.a. mister sin mamma vars aska sen förvaras i en vas, som filmen till stor del kretsar kring. Askan töms till sist ut i vattnet vid Glädjekällan, som är pappans hus någonstans på en undanskymd plats på Österlen. Ända sedan vi såg filmen, har Henrik lovat att ta mig med dit, och idag blev det av.

En del av filmen utspelar sig på Kulla, som är en legendarisk dansplats mitt inne i skogen. Välkända dansband spelar där varje söndag på sommaren men jag har aldrig varit där förr. Men idag fick jag se det som jag så väl kände igen från filmen. Det var verkligen ett stycke kulturhistoria som vi mötte där, långt inne i skogen...idag ödsligt tomt, men det såg för övrigt precis ut som i filmen. Det kändes verkligen som om tiden stått still...

Sen körde vi vidare och efter att ha parkerat bilen och gått en bit till fots, igenom en för dagen dimmig bokskog, rejäla backar upp och branta stup ner, så hittade vi till sist platsen som kallas

GLÄDJEKÄLLAN

I filmen finns en vacker sång som ni kan lyssna på här:
http://www.youtube.com/watch?v=Nh15Bdlt3-Y

Tänk er dessutom ett öronbedövande brus från vattnet som forsar.

Ljuvligt!

Österlen på hösten är verkligen vackert!

Österlen på hösten är dessutom ÄPPLEN... på hemvägen stannade vi till på en äppleodling där ägarna själv sålde sina egna äpplen för 5 kr/kilo. Gick det att motstå? Absolut inte!

Det blev päron till barnen, Aroma-äpplen att äta och Röda och Gröna Gravensteiner att göra äpplepaj på!

Mums!

Min fb-detox

Folk nuförtiden kör detox med drycker, tabletter, reningar av olika slag. Jag gör det på mitt sätt...


Ni som känner mig väl vet hur skeptisk jag var till FACEBOOK för några år sen... Jag skapade ett konto, kollade runt, skaffade lite "vänner" och avslutade allt inom någon vecka... Jag tyckte det kändes som ett skrytigt sätt att visa vem som hade flest vänner, jag förstod inte vitsen med varför man skulle dela med sig av en massa där till folk som säkert inte brydde sig så mycket.... Men framför allt insåg jag att det skulle ta tid... Vis av erfarenhet (det fanns ju en tid i mitt liv då jag nät-dejtade och det tog också tid vill jag lova) så visste jag att jag lätt fastnar vid datorn och bara "måste kolla" vad som hänt....





Så gick det ett tag...jag var golfänka under en av Henriks 3½-veckorsresor till Thailand en mörk vinter... "Om jag skulle kolla det där facebook igen då...?" Så ett nytt konto skapades, nya "vänner" addades, nya statusar skrevs och vad hände då? Jag var FAST!!!


Det fanns mycket kul med detta...jag fick kontakt med flera gamla klasskompisar, gamla barndomsvänner, f.d. kollegor, släktingar m.fl. Gamla minnen utbyttes, nya kontakter knöts. Det varade länge, tog många timmar i anspråk och jag insåg att jag verkligen var fast. Det fanns en period då jag t.ex. var ute nånstans i något sammanhang, upplevde något och direkt tänkte: "Det måste jag skriva om/länka foto om på FACEBOOK"





(JA Henrik, om du läser detta, jag vet att du varit skeptisk hela tiden och jag har slagit bort det som att du inte begriper dig på det, men jag erkänner att du haft rätt till viss del...)





Sen hände en del saker som fick mig att tänka om...ibland får man reda på saker som man INTE VILL ha reda på....ibland fick jag reda på saker som gjorde mig arg, ledsen, glad, sårad, kände mig utanför, osv... Ibland skrevs saker som inte vågade sägas "face to face" men gärna "face to book" så att säga....Jag fick nog! Jag ville inte vara en del av detta...





Funderingar startade på att rensa i min s.k. "vänlista" (vilket jag tycker är ett jättelöjligt namn, "kontakter" hade varit mer realistiskt)...vissa på min lista skulle inte ens märka att jag tagit bort dem, andra kanske skulle märka men inte bry sig, men de andra då...de där som jag skulle vilja ta bort men som det kanske skulle bli kompicerat med... Vissa hade jag kunnat förklara för på ett enkelt sätt, t.ex. när jag tänkte mig att inte ha några jobb-föräldrar på listan, det känns ju ganska logiskt. Men andra då...? Hur skulle de relationerna bli i framtiden...? Det kan ju finnas "vänner" på facebook som man har regelbunden kontakt med "in real life" men som man inte vill läsa allt om. Men det finns ju också de som skriver så mycket ointressant som jag faktiskt inte alls är intresserad av att få veta. Jag kan själv vara en av dem. VEM är egentligen intresserad av om jag har bakat fröbröd? VEM är intresserad av om jag har köpt en tröja? (Typ den gamla plågan "Ingen vill veta var du köpt din tröja")





Visst är det fler än jag som tycker många är så jäkla präktiga? De städar, bakar, joggar en mil, snyter sina 3 barn samtidigt som de renoverar köket och planterar blommor i trädgården. Vem hinner och orkar detta? Eller så gnäller de över hur jobbig tillvaron är, hur stressade de är och hur synd det är om dem, men ändå ska de hinna med allt istället för att tagga ner...typ!





JAG VILLE INTE VARA EN AV DESSA SOM JAG SJÄLV RETAR MIG PÅ!





DÄRFÖR bestämde jag mig för att pausa från FACEBOOK. Avgifta mig, använda tiden på vettigare sätt, lägga energin på de vänner som i verkliga livet frågar "Hur har du det?" och menar det. Istället för att läsa de där statusuppdateringarna som bara består av A men inte säger B. Ni vet de där som skriver halva budskapet, för att bli jätteviktiga så att alla ska fråga "Vad är det som hänt???"





JAG HAR SÄKERT SJÄLV VARIT EN AV DEM! Detta är inte ett påhopp på de andra, utan en självrannsakan av mig själv.





Men jag saknar det ibland. Jag saknar att skriva några rader till de där gamla kollegorna, barndomsvännerna eller kusinerna som jag bara har kontakt med på facebook. Därför har jag behållt mitt konto. Jag smyger in där igen, det syns inte om jag är inloggad, jag kan vara en "fluktare", jag kan kolla vad som händer om jag vill, men framför allt kan jag skriva några rader till de jag verkligen vill dela med mig något till, eller till dem som jag verkligen vill veta hur de mår.





Jag säger inte att detta är för evigt, men jag är FACEBOOK-MÄTT just nu. Detta var bara en förklaring... Men egentligen...VEM BRYR SIG...???

http://www.youtube.com/watch?v=FHP_hcvbY9c

43000!!!

Såg när jag loggade in här att min blogg haft 43000 besök sedan jag började blogga i december 2008! OJ! Däremot är det inte så många som lämnar något avtryck...min kommentarsfunktion verkar inte funka som den ska - någon som vet vad som felar???

En gästbok finns också, den får ni gärna skriva i, eller skicka ett meddelande eller mail på annat vis.

Vänskap

William Shakespeare lär ha sagt:

"En vän är den som känner dig som du är, förstår var du har varit, accepterar vad du har blivit, och ändå, varsamt låter dig växa"

Idag har jag tillbringat hela dagen i sådant sällskap, med mina allra bästa vänner M & N! Vi har känt varandra i 37 år, vi har delat glada och ledsna stunder, vi har pratat, skrattat, gråtit, festat, pratat, pratat, pratat, pratat, och en massa annat tillsammans, under alla dessa år.

De betyder så mycket för mig!

Jag ser alltid framemot att vi ska ses, och med åren har dessa träffar kommit att betyda alltmer. Under de tuffa åren med sjukdomar, skilsmässa, operationer m.m. har de alltid funnits där för mig. Jag hoppas att de känner likadant, att jag finns där för dem, men det är jag ganska säker på att vi känner alla tre.

Vi brukar säga att vi är som systrar. Vi har lekt sedan vi var 3 respektive 5 år och oj vad vi har bråkat också!

Men vi vet var vi har varann och det är sådana vänner som jag vet att jag skulle kunna ringa mitt i natten om jag skulle behöva.

Med sådana vänner så behövs det inte så många! Men gud vad jag önskar att vi bodde närmre varann! Men idag när vi skildes åt så hade vi redan bokat in TRE nya träffar då vi ska ses! Längtar redan!

N & M: Ni är bäst!

Höstterminen är igång!

(Vacker septemberbild från Brantevik/Grönet 2010)

Så har höstterminens första veckor gått och barnen är igång med både skola och fotbollssäsong. Längtar fasligt mycket efter dem eftersom de varit hos sin pappa ända sedan i lördags. Känns lite konstigt när jag inte alls träffat dem under skolveckan, man tappar liksom kollen på vad som händer i skolan. Men jag ringde och pratade med dem idag och på söndag ses vi äntligen eftersom vi ska på kalas till kusin Melker som fyllt 3 år!

(Björnbär från Brantevik/Grönet september 2010)

På jobbet hade vi terminens första APT (arbetsplatsträff) i tisdagskväll och efter det känns det som om terminen körde igång. Det är mycket spännande på gång inom förskolan och det blir nog en intensiv termin, precis som vanligt. Våra inskolningar är avklarade till tre fjärdedelar och alla de gamla barnen har växt till sig och är charmigare än nånsin. Har sagt det förr och säger det igen; jag tycker verkligen om mitt jobb. Att få följa de här småttingarna från 1 år och se hur de utvecklas och växer är en riktig fröjd. Vår "nya" reviderade läroplan är i bruk på riktigt nu, även om vi jobbat efter den hela året redan. Förutom detta ska vi delta i en del andra spännande projekt och ett av dem "Entris" (= Entreprenöriellt lärande) ska vi få mer info om på tisdag. Nya arbetsgrupper är på gång där jag kommer ha lite extra ansvar för matematikområdet, vilket känns riktigt spännande efter min utbildning förra läsåret. Nya lärarstudenter kommer förhoppningsvis att ha vår förskola som partnerskola och jag hoppas få vara handledare för en av dem, om det kommer tillräckligt många. Känns som ett spännande och intressant sätt att uppdateras kring den nya förskollärarutbildningen som drar igång denna höst. På fredag har vi heldags kompetensutveckling som än så länge är hemlig. Spännande!

Med höstterminen kommer ofta också en vilja att förändra mitt liv...så i morse chockade jag mig själv och alla andra och började dagen på Friskis & Svettis gym kl.7.15! Så fick jag nånstans att duscha också eftersom mitt badrum fortfarande är under renovering...tveksamt tyvärr om det blir klart imorgon innan helgen...men det blir nog fint när det är klart. Tyvärr behövde lite rör dras om vilket gjorde att även hallen påverkades. Så nu har jag ingenstans att ställa min hallbyrå som vi förvarat en massa vantar, mössor etc. i. Nu behöver jag verkligen inspiration för att fixa till hallen också...tacksam för idéer!

Imorgon är det fredag (igen!) och Henrik kommer hit! Det blir en långhelg tillsammans eftersom han inte behöver åka hem förrän på tisdag. På lördag ska vi dock roa oss var för sig, han med golfkompisar på Landskrona Golfklubb och jag i Lund med bästaste vännerna. Men sen ses vi!

(September 2010)

Allt som allt har det varit en riktigt bra vecka, även om jag saknat barnen. Men jag har mått bra, varit i form och haft ett bra "flow". Att må bra uppskattas enormt och att ha varit och tränat två gånger på en vecka är ett gott tecken på det! Hoppas det får fortsätta så ett bra tag nu! Med en intensiv höst framför mig så behövs all energi jag kan få!