torsdag 27 december 2012

Julen är över...

Klockan är över midnatt efter annandagen 2012. Är det åldern som gör att det känns som om julen går fortare över för varje år som går, tro???
Hur som helst så har det varit en väldigt behaglig jul! För även om jag inte skulle fira själva julafton med mina barn, så visade det sig ändå kännas som en riktigt bra jul!

Jag har varit ledig en vecka nu, haft mycket tid med barnen, hemmamys, julfirande med bästa vännerna i lördags, med barnen och mina föräldrar i söndags och julafton och juldagen med Henrik och hans familj.
För första gången kändes julafton utan barnen inte alls vemodig. Det är fjärde gången jag firar julafton utan dem och tidigare har det alltid känts ledsamt. Men i år kändes det bra tack vare mycket tid med dem före. En jättemysig lillejul med dem o mina föräldrar, gjorde att det kändes som julafton då. Och dessutom visste jag att de skulle fira julafton med sin pappa på precis det sättet som de önskade!

Idag fick jag dessutom träffa dem igen då Felix spelade fotbollscup och där var jag tillsammans med barnen, deras pappa och mina föräldrar hela eftermiddagen. Härligt!

Dessutom kändes det härligt att få fira jul med Henrik och hans familj, för första gången. Det var mysigt och lugnt, precis så som jag gillar!

Nu ska jag vara ledig en vecka till och det känns verkligen skönt och välbehövligt! Imorgon kommer barnen hem igen, sen fylls veckan på med träff med god vän, kalas för mamma, besök av Henrik, nyårsfirande med "nya" vänner och en massa lugn och mys dessutom!

Livet känns riktigt gött minsann!

Hoppas ni som läser också mår bra efter julen!


söndag 16 december 2012

Julens blandade känslor...

 Att julen närmar sig har väl inte undgått någon och nu är det bara en vecka kvar tills den stora helgen. Redan tredje advent idag och Lucia har vi hunnit fira innan i veckan. Lussemorgonen är något visst för mig... Ända sedan jag var barn har jag minne från Luciamorgon på TV och det har varit en tradition jag försökt föra vidare då arbetstider och annat tillåtit det. Helst ska då frukosten intas samtidigt i soffan. I år passade det utmärkt då båda barnen var här och jag skulle börja jobba först kl.9. Pojkarna fick klara "order" redan kvällen innan att infinna sig påklädda och klara i soffan kl.7.00! Ej förhandlingsbart...trodde jag.... De protesterade visserligen inte, men de dök inte heller upp...där satt jag med tända ljus, tv:n igång och frukostbrickan laddad...men sömntutorna behagade inte dyka upp förrän tio minuter senare...ingen känsla alls för traditioner... ;-)

Idag var det så dags för nästa "tradition"...att klä julgranen! Sedan vi flyttade till en 23 kvm mindre lägenhet har ämnet varit uppe för diskussion då och då. Julgranens vara eller icke vara. Jag skulle kunna strunta i den och hävda platsbrist...OM det inte varit för att jag förra året köpte en vacker och DYR plastgran som skulle hänga med i MÅNGA år! Jag var kluven i år, men pojkarna var av annan åsikt, granen skulle monteras och kläs. Max propsade på att vi skulle ha den och Felix ville klä den. Jag lät mig övertalas! Efter lite ommöblering fick vi också en hyfsad plats till den och arbetet påbörjades med att vika ut grenar och trassla ut lampsladdar. Sen skulle den justeras...för visst var den lite sned??? Jag skulle bara böja till den översta tredjedelen litegrann och....KNAK!!!! Något, som sedan visade sig vara fästet/kopplingen mellan de två översta delarna, knäcktes. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta...en del svordomar kom över mina läppar, Felix blev förtvivlad (han var redan trött på att jag hållt på en kvart med att trassla ut lampslingorna) och en stund fick jag en spontan ingivelse att öppna balkongdörren och kasta ut hela "skiten" på uteplatsen...men sen kom jag på att balkongdörren var låst OCH blockerad av just...JULGRANEN!

Jag valde att skratta åt eländet, hämtade en tång och aluminiumfolie och på något vis med envishet och lite våld, lyckades jag få ihop granen någotsånär... OM någon av er som läser kommer hit i jul, så kan jag bara tipsa er om att INTE röra granen...jag kan nämligen inte garantera om aluminiumfolien håller...någon silvertejp hade jag nämligen inte hemma!

Men till sist stod den där, grön o grann i stugan...eller...i sovrummet...skulle man kunna säga!

För övrigt känns det ganska lugnt inför julen...någon större stress känner jag inte, julklappar är inköpta (nästan alla), julgodis är gjort (och uppätet), julkorten ligger oskrivna på köksbordet, julskinkan inköpt och placerad i kylen i väntan på griljering, och ett fåtal tomtar har intagit hemmet.

Julfirandet kommer att ske med barnen och mina föräldrar på lille julafton, ty det är en "sån" jul i år....en "sån" jul som inte känns riktigt "riktig"...nämligen en julafton utan mina älskade barn! I år är det deras pappas tur att få mysa med dem på julafton, men det är sånt vi "varannanvecka och varannanjul-föräldrar" får stå ut med. Jag vänjer mig aldrig, men jag måste acceptera det.
Därför är det extra roligt att skapa lite egna traditioner och att märka att barnen anammar dem. Max sa t.ex. idag "Sen på julafton ska du gå upp och koka gröt till oss, det hör till!" När jag svarade "Äh, det får bli färdigköpt för jag bränner bara vid den" så svarade han "Det hör till det också!"....

Älskade ungar, tänk att vidbränd risgrynsgröt kan vara en viktig tradition! Klart de ska få hemmakokt gröt, men kanske blir den kokt redan dagen innan =)

Nu ska jag gå och lägga mig, i skenet av den sneda, trasiga granen...Önskar er alla en skön sista vecka innan jul och uppmanar er att inte stressa för mycket!

Det jag ser allra mest framemot inför årets jul är att jag ska vara ledig massor!!! Av 18 dagar ska jag bara jobba 2! DET ska bli alldeles, alldeles underbart....typ som en bal på slottet!