Jaha, så har min utbildning närmat sig sitt slut och imorgon är det examinationsdag på Malmö Högskola. Jag hoppas mitt examensarbete blivit godkänt och att det blir en sista givande dag. Tjejerna Linda och Nina i min basgrupp hoppas jag få träffa igen, vi har verkligen haft superkul när vi träffats! Vi har arbetat bra tillsammans och imorgon ska vi ha samtal om våra arbeten, vilket säkert går jättebra!
Jag är oerhört tacksam för att jag fick chansen att gå den här utbildningen och är så glad och stolt över mig själv att jag tog chansen. Det var inte alla som var så positiva till mitt val, men jag följde min egen övertygelse och är nöjd med det. Jag känner att jag har utvecklats i mitt yrke under tiden och har lärt mig massor! Efter nästan 17 år i yrket kan det minsann behövas lite påfyllning och det tror jag alla skulle behöva. I mitt yrke har det hänt otroligt mycket sedan min examen 1994 och då borde det nästan vara obligatoriskt med en rejäl fortbildning efter ett visst antal år.
Jag hoppas att alla som har chansen tar den och att fler söker till Förskolelyftet för det har verkligen varit precis det, ett LYFT!
Nu ser jag framemot att jobba med barn och kollegor på heltid och omvandla allt jag läst och lärt till praktisk verksamhet! Längtar till måndag minsann!
Men nu kallar sängen efter att jag har packat ihop skolböckerna en sista gång och packat skolväskan!
Natti natti!
torsdag 24 mars 2011
måndag 21 mars 2011
Färdig, nöjd och glad!
Efter ganska hektiska dagar så mailade jag igårkväll kl.20.00 in mitt examensarbete, med faktiskt ganska många timmar tillgodo, deadline var idag kl.12!
Det har varit jätteroligt att skriva, det är ju en av mina favoritsysselsättningar, men eftersom jag är ganska petig så har det tagit sin lilla tid... Men till sist får man bara bestämma sig för att man är nöjd och det är jag nu. Jag vet att det finns saker jag kunde gjort annorlunda men jag känner att jag är nöjd som det är och glad för att få godkänt. Får jag VG är det såklart toppen, men oavsett så har jag ju gjort detta för min egen utvecklings skull. Det jag har lärt mig har jag ju lärt mig oavsett hur det står i examensarbetet.
Nu blir det eftermiddagsfika med Felix och hans kompis! Mysigt att ha barn hemma igen!
Det har varit jätteroligt att skriva, det är ju en av mina favoritsysselsättningar, men eftersom jag är ganska petig så har det tagit sin lilla tid... Men till sist får man bara bestämma sig för att man är nöjd och det är jag nu. Jag vet att det finns saker jag kunde gjort annorlunda men jag känner att jag är nöjd som det är och glad för att få godkänt. Får jag VG är det såklart toppen, men oavsett så har jag ju gjort detta för min egen utvecklings skull. Det jag har lärt mig har jag ju lärt mig oavsett hur det står i examensarbetet.
Nu blir det eftermiddagsfika med Felix och hans kompis! Mysigt att ha barn hemma igen!
torsdag 17 mars 2011
Mera pyssel...
När Felix ändå var igång så ville han också visa vad de gjort på bilden idag.
Till detta behöver man vattenfärger och pensel..
Oljekritor...
Ett pysselglatt barn...samt papper, penna och en mamma med kamera :-)
Skissa t.ex. en blomma som sen målas med oljekritor
Måla över alltihop med vattenfärg:
Skrynkla ihop pappret...
Räta ut pappret igen...
Riv av kanten och VIPS så har du ett fint konstverk :-)
Tjusigt va?!Felix pysseltips!
Ni som känner min Felix vet att han alltid varit väldigt kreativ och pysslig.
Idag kom han hem till mig en stund efter skolan och efter en stunds fika och mys, så ville han visa vad de brukar göra på fritids:
Det behövs en bricka, ett glas vatten, diskmedel och ett sugrör
Blanda diskmedel i vattnet och häll ut det på brickan lite försiktigt
Sätt sugröret till munnen och blås ner i vatten- och diskmedelsblandningen...
Sen kan du skapa bubblor i olika storlekar och former...
I bubblorna kan man också se regnbågens alla färger...
Ibland kan man bygga en bubbla inuti en annan bubbla, eller på eller bredvid...Coolt va!?
tisdag 15 mars 2011
Uppläxning på Vårdcentralen
Idag stannade jag hemma med min ömma och onda hals och ringde till Vårdcentralen för att få kollat upp så jag inte går och bär på några bacillusker som borde botas. Jag fick en tid för halsprov, CRP och besök hos Distriktssköterskan. Lät helt okej tyckte jag.
Att jag fick vänta både i telefon och på plats gjorde inte så mycket, jag hade ju ingen tid att passa. När jag väl blev inkallad till sköterskan möttes jag av TVÅ! OJ tänkte jag, det brukar talas om att det är ont om personal på VC men kanske var det någon som var ny och gick "bredvid" tänkte jag...
Jag fick i alla fall direkt besked om att proverna inte visade några konstigheter. Alltså ingen halsfluss eller annat räligt... Skönt! De tittade mig i halsen och konstaterade att jag inte ens var röd i halsen, men att ont kan det ju göra ändå. När jag berättade vad jag jobbar med så såg de inte alls förvånade ut att jag haft ont i halsen sen november och menade precis som jag att det frodas av virus och annat på jobb. Medan den ena sköterskan lämnade rummet en stund började den andra att prata om att stärka immunförsvaret...knappt hann hon fråga mig om någonting innan hon gick på som besatt om att jag måste motionera regelbundet för att stärka mitt immunförsvar. Ja, jag vet att det är bra, men eftersom jag blir sjuk så fort så är det inte så lätt att få till en regelbundenhet... När jag sen sa att jag börjat jogga lite de senaste veckorna, så fick jag direkt höra att det fick jag ABSOLUT inte göra när jag har ont i halsen.... Nä men HALLÅ....hur ska jag kunna träna regelbundet om jag har haft ont i halsen sen november!!!
Till saken hör att hon hade som mantra att få mig att träna, men hon frågade ingenting om mitt liv för övrigt... Hon undrade var jag jobbade och hur jag tog mig till jobbet, men blev smått galen när hon insåg att jag INTE promenerar dit. Jag försökte förklara att när jag t.ex. börjar tidigt och ska lämna barn innan osv...och är ensamstående....så är det inte alltid så praktiskt möjligt... Att promenera 20 minuter till jobb en morgon då jag börjar 6.30 eller för den delen 7.30 är inte direkt vad jag prioriterar. Nu cyklar jag åtminstone lite oftare sen is och snö försvann, men hon var helt besatt av detta. Upprepade flera gånger att jag måste skapa mig egen tid att ta hand om mig själv...
Men sen kom det som gjorde mig mest förbannad: När hon förstod att jag har mina barn boende hos mig varannan vecka så sa hon (det som många andra oförstående också kan kläcka ur sig): Ja men då har du ju MASSOR med tid när barnen är hos sin pappa.... Jag försökte mig på en förklaring att det är mer stressigt den veckan än när de bor hos mig, eftersom det är då jag ska hinna med allt annat som jag väljer bort för tid med barnen...men ungefär halvvägs insåg jag att det inte var lönt... Hon predikade på att jag måste skapa tid för mig själv, undrade vad jag är stressad över osv... Till sist sa jag bara att jag är inte stressad över något särskilt, jag sökte för att jag hade ont i halsen. Stress vet jag vad det innebär och likaså vikten av att värna om mitt eget mående, också drog jag en snabb sammanfattning om min hälsa de senaste 6 åren...när jag kom till mina många operationer och gallanfall och förklaringen till att det ofta varit det som gjort att min träningsrutin fallit, så blev hon äntligen tyst....
När jag gick därifrån så tänkte jag bara på det välbekanta uttrycket...
Att jag fick vänta både i telefon och på plats gjorde inte så mycket, jag hade ju ingen tid att passa. När jag väl blev inkallad till sköterskan möttes jag av TVÅ! OJ tänkte jag, det brukar talas om att det är ont om personal på VC men kanske var det någon som var ny och gick "bredvid" tänkte jag...
Jag fick i alla fall direkt besked om att proverna inte visade några konstigheter. Alltså ingen halsfluss eller annat räligt... Skönt! De tittade mig i halsen och konstaterade att jag inte ens var röd i halsen, men att ont kan det ju göra ändå. När jag berättade vad jag jobbar med så såg de inte alls förvånade ut att jag haft ont i halsen sen november och menade precis som jag att det frodas av virus och annat på jobb. Medan den ena sköterskan lämnade rummet en stund började den andra att prata om att stärka immunförsvaret...knappt hann hon fråga mig om någonting innan hon gick på som besatt om att jag måste motionera regelbundet för att stärka mitt immunförsvar. Ja, jag vet att det är bra, men eftersom jag blir sjuk så fort så är det inte så lätt att få till en regelbundenhet... När jag sen sa att jag börjat jogga lite de senaste veckorna, så fick jag direkt höra att det fick jag ABSOLUT inte göra när jag har ont i halsen.... Nä men HALLÅ....hur ska jag kunna träna regelbundet om jag har haft ont i halsen sen november!!!
Till saken hör att hon hade som mantra att få mig att träna, men hon frågade ingenting om mitt liv för övrigt... Hon undrade var jag jobbade och hur jag tog mig till jobbet, men blev smått galen när hon insåg att jag INTE promenerar dit. Jag försökte förklara att när jag t.ex. börjar tidigt och ska lämna barn innan osv...och är ensamstående....så är det inte alltid så praktiskt möjligt... Att promenera 20 minuter till jobb en morgon då jag börjar 6.30 eller för den delen 7.30 är inte direkt vad jag prioriterar. Nu cyklar jag åtminstone lite oftare sen is och snö försvann, men hon var helt besatt av detta. Upprepade flera gånger att jag måste skapa mig egen tid att ta hand om mig själv...
Men sen kom det som gjorde mig mest förbannad: När hon förstod att jag har mina barn boende hos mig varannan vecka så sa hon (det som många andra oförstående också kan kläcka ur sig): Ja men då har du ju MASSOR med tid när barnen är hos sin pappa.... Jag försökte mig på en förklaring att det är mer stressigt den veckan än när de bor hos mig, eftersom det är då jag ska hinna med allt annat som jag väljer bort för tid med barnen...men ungefär halvvägs insåg jag att det inte var lönt... Hon predikade på att jag måste skapa tid för mig själv, undrade vad jag är stressad över osv... Till sist sa jag bara att jag är inte stressad över något särskilt, jag sökte för att jag hade ont i halsen. Stress vet jag vad det innebär och likaså vikten av att värna om mitt eget mående, också drog jag en snabb sammanfattning om min hälsa de senaste 6 åren...när jag kom till mina många operationer och gallanfall och förklaringen till att det ofta varit det som gjort att min träningsrutin fallit, så blev hon äntligen tyst....
När jag gick därifrån så tänkte jag bara på det välbekanta uttrycket...
"Döm ingen förrän du gått en mil i dennes skor"...
Jag förstår att sjukvården har en viktig uppgift i att se till att patienterna förebygger ohälsa, men idag kändes det som att det gick lite för långt... Innan en massa goda råd delas ut bör de i alla fall ha tagit reda på så pass mycket om patienten att deras råd kan kännas relevanta...
Slutklämmen på dagen är i alla fall att jag inser att jag likabra kan gå och jobba trots halsont, jag vet ju ändå inte när det går över... Och för första gången i mitt liv blev jag faktiskt BESVIKEN när jag fick förbud att jogga...men det var bara när jag har ont i halsen... Men hon berättade också något som jag precis innan läst i en tidning i väntrummet; precis efter träning är kroppen som mest mottaglig för infektion. Då lägger kroppen all energi på att återhämta sig och då bör man bara vila och undvika att vistas där det finns mycket infektioner och virus... Detta har jag aldrig hört tidigare...men det innebär ju att det inte kan va så bra med en rask promenad till jobb innan alla kramar och blöta pussar från barnen...kanske inte så dumt att jag är lite bekväm ibland... ;-)
måndag 14 mars 2011
Tandläkarbesök...
Såhär såg Felix ut i lördags...
Idag fick vi äntligen komma till tandläkaren och kolla upp Felix tänder...
Till vår lättnad så verkade inte tänderna vara allvarligt skadade...rötterna såg oskadda ut men för säkerhets skull ska vi dit på efterkoll om två veckor...
Han kämpade tappert i tandläkarstolen eftersom han lätt klöktes när han skulle ha röntgenplattan i munnen...men efter lite trixande av tandläkaren och sköterskan så gick det bra till sist...så det fick bli en liten belöning efteråt i form av fler fotbollskort...lycka!
Kvällen har Felix tillbringat i Wormos klubbstuga där de via telefon varit med och tävlat i Lilla Sportspegeln. Två lagkompisar var på plats i studion för straffar i fotboll och basket, medan resten av laget svarade på frågor... Tyvärr hade det andra laget fler basketträffar så de vann, men vad gör väl det när man fått vara med i direktsändning! =)
Själv känner jag mig riktigt risig...haft jätteont i halsen sen i natt och dessutom blåsor på tungan. Nu har jag varit kass i halsen till och från sen i november och är så trött på det!!! Imorgon har jag sjukanmält mig (hade öppning så var tvungen att lösa det redan idag ju...) och kl.8 ska jag ligga på luren till Vårdcentralen. Måste få kollat upp halsen en gång för alla!
Nu kallar sängen...Natti natti!
Till vår lättnad så verkade inte tänderna vara allvarligt skadade...rötterna såg oskadda ut men för säkerhets skull ska vi dit på efterkoll om två veckor...
Han kämpade tappert i tandläkarstolen eftersom han lätt klöktes när han skulle ha röntgenplattan i munnen...men efter lite trixande av tandläkaren och sköterskan så gick det bra till sist...så det fick bli en liten belöning efteråt i form av fler fotbollskort...lycka!
Kvällen har Felix tillbringat i Wormos klubbstuga där de via telefon varit med och tävlat i Lilla Sportspegeln. Två lagkompisar var på plats i studion för straffar i fotboll och basket, medan resten av laget svarade på frågor... Tyvärr hade det andra laget fler basketträffar så de vann, men vad gör väl det när man fått vara med i direktsändning! =)
Själv känner jag mig riktigt risig...haft jätteont i halsen sen i natt och dessutom blåsor på tungan. Nu har jag varit kass i halsen till och från sen i november och är så trött på det!!! Imorgon har jag sjukanmält mig (hade öppning så var tvungen att lösa det redan idag ju...) och kl.8 ska jag ligga på luren till Vårdcentralen. Måste få kollat upp halsen en gång för alla!
Nu kallar sängen...Natti natti!
lördag 12 mars 2011
Felix skadad...
Cyklade ner i stan idag tillsammans med Felix för att köpa en present på Team Sportia. Precis innan vi skulle parkera cyklarna så ramlade han och slog munnen i styret på sin cykel. Som det blödde!!!! Och som han grät!!! Först såg jag inte om blodet kom från bara läppen eller om det var från tänderna också, men tyvärr såg vi senare att det var från båda ställena... Ena framtanden fick en liten bit avslagen och läppen är rejält mosad...isch...stackare, jag tyckte så himla synd om honom.
Efter att ha stoppat det värsta blodflödet gick vi in på Team Sportia och fick jättefin hjälp. Sen blev det att försöka ge sig av hemåt trots smärtan och tårarna...
Ringde 1177 men fick kontakt med jourtandläkaren alldeles försent, då hade de flesta slutat för dagen och till Malmö hann vi inte innan de stängde...men per telefon fick vi rådet att rengöra och att hålla koll så tanden inte mörknar...och dessutom låta Felix äta s.k. skonkost i 10 dagar, alltså inte bita med tänderna som är skadade...så det blev pannkakor direkt, vilket gjorde honom lite gladare i alla fall...
På måndag ska vi ringa vår egen Folktandvård för att kolla upp tänderna ordentligt, hoppas det inte är nån fara...
Efter att ha stoppat det värsta blodflödet gick vi in på Team Sportia och fick jättefin hjälp. Sen blev det att försöka ge sig av hemåt trots smärtan och tårarna...
Ringde 1177 men fick kontakt med jourtandläkaren alldeles försent, då hade de flesta slutat för dagen och till Malmö hann vi inte innan de stängde...men per telefon fick vi rådet att rengöra och att hålla koll så tanden inte mörknar...och dessutom låta Felix äta s.k. skonkost i 10 dagar, alltså inte bita med tänderna som är skadade...så det blev pannkakor direkt, vilket gjorde honom lite gladare i alla fall...
På måndag ska vi ringa vår egen Folktandvård för att kolla upp tänderna ordentligt, hoppas det inte är nån fara...
fredag 11 mars 2011
Studiestress...
Börjar förstå att magkatarr-symptom måste vara ganska vanligt hos studenter... Själv är jag bara en halvfarts-student, men kanske just därför det känns stressigt just nu. Examensarbetet ska vara inne den 21 mars kl.12.00 och innan dess måste jag ha fått ordning på mina tankar... Idag har jag suttit flera timmar och samlat ihop tankar, planeringar, litteraturhänvisningar och citat, men inte alls kommit så långt som jag hade hoppats på.
Detta TROTS att jag började dagen med en runda på slingan (bättre tid än i tisdags dessutom) och alla förståsigpåare säger ju att man blir så pigg av att motionera...det vete tusan...förmiddagen höll jag på att snurra till det helt i huvudet med studierna och i eftermiddag däckade jag helt i soffan efter skidskyttet...så nä, inte tusan blir jag pigg av att varken motionera själv eller se andra göra det...haha...
Men jag lovar, jag ska inte sluta för det...men nu smäller jag ihop skolböcker och dator och ägnar mig åt fredagsmys med sönerna. Ska bli lax med romsås till middag och sen ser i alla fall jag finalen i På Spåret... Heja Haags!!!
Detta TROTS att jag började dagen med en runda på slingan (bättre tid än i tisdags dessutom) och alla förståsigpåare säger ju att man blir så pigg av att motionera...det vete tusan...förmiddagen höll jag på att snurra till det helt i huvudet med studierna och i eftermiddag däckade jag helt i soffan efter skidskyttet...så nä, inte tusan blir jag pigg av att varken motionera själv eller se andra göra det...haha...
Men jag lovar, jag ska inte sluta för det...men nu smäller jag ihop skolböcker och dator och ägnar mig åt fredagsmys med sönerna. Ska bli lax med romsås till middag och sen ser i alla fall jag finalen i På Spåret... Heja Haags!!!
tisdag 8 mars 2011
Chockad - på ett positivt sätt...
Ja jag har minsann chockat både mig själv, min kropp och omgivningen de senaste dagarna... Jag har nämligen motionerat!!! Jo då, ni läste rätt!
Jag hade besök av Henrik i helgen och redan då blev det en hel del promenader tillsammans, ner i stan och hem, till IP, slingan, cykla till Felix innebandy etc... Henrik har alltid försökt peppa mig till mer motion men ibland funkar det precis motsatt...jag måste SJÄLV få bestämma över detta! Så döm om hans förvåning när jag 23.15 i söndagskväll föreslog att vi skulle ställa klockan på 7 för att ta en morgonpromenad på måndagen...??? Jag vet att han gillar att sova på sina lediga dagar, men här kunde han ju bara inte säga nej... Så kl.7.04 gick vi iväg med rask takt och jag med stavarna i händerna. Det blev bort till Karlslund också slingan där som är 1560 m lång. Och tidsmässigt bedömde vi att det är ytterligare 500 m för att komma hemifrån och dit. Så totalt ca 2,5 km. Inte så långt kan tyckas men alldeles lagom en måndagmorgon före jobb. Knappt 30 min tog alltihop. Det var ljuvligt skönt och ännu bättre blev det av att solen sken från en klarblå himmel, trots att det var -6 grader.
Redan igår kväll kände jag av lite träningsvärk i vaderna men i morse hade den spridit sig till ryggen. Där känns det alltid när jag inte gått med stavarna på ett tag. Men FÖRDELEN MED TRÄNINGSVÄRK ÄR JU ATT MAN GJORT SIG FÖRTJÄNT AV DEN!!!
Idag är båda sönerna samlade här hemma igen (och gissa hur rörd och glad jag blev över en överraskning från dem för att det var "kvinnodagen" =) ) och Felix skulle träna Innebandy med sin pappa. Jag var sugen på att röra på mig igen men tyckte det var taskigt att lämna Max ensam när han precis kommit hem. Istället lyckades jag locka med honom till slingan igen! Då ställde han kravet att vi skulle SPRINGA! Ni som känner mig vet att det typ ALDRIG händer!!! Det finns ju (lite konstiga) människor som tycker det är skönt att springa...det har jag aldrig förstått...det finns de som säger att när man väl kommit igång så är det sååå skönt och man kan inte vara utan det...jag har ALDRIG kommit dit eller ens i närheten...
Men idag var jag taggad. Jag gick med på Max krav under förutsättningarna att jag fick varva jogging med gång. Annars är jag rädd att jag inte hade överlevt... Så vi gick i rask takt dit (Max något lite generad över min klädsel...det är ju inte direkt löparkläder jag har i min garderob...) och tog sen ett varv på slingan... Joggade/lunkade ett par hundra meter, gick en bit osv... Vi tog tiden på promenaden igår och jämförde med idag och det blev 2 min snabbare tid idag...alltså liiiite snabbare, men gissar att jag höll ett jämnare tempo igår när jag gick =)
Men nu är moroten att ständigt förbättra den tiden samt öka sträckorna som jag springer....eller i alla fall inte går...kanske lite väl optimistiskt att kalla det springa...haha...
Jag hade besök av Henrik i helgen och redan då blev det en hel del promenader tillsammans, ner i stan och hem, till IP, slingan, cykla till Felix innebandy etc... Henrik har alltid försökt peppa mig till mer motion men ibland funkar det precis motsatt...jag måste SJÄLV få bestämma över detta! Så döm om hans förvåning när jag 23.15 i söndagskväll föreslog att vi skulle ställa klockan på 7 för att ta en morgonpromenad på måndagen...??? Jag vet att han gillar att sova på sina lediga dagar, men här kunde han ju bara inte säga nej... Så kl.7.04 gick vi iväg med rask takt och jag med stavarna i händerna. Det blev bort till Karlslund också slingan där som är 1560 m lång. Och tidsmässigt bedömde vi att det är ytterligare 500 m för att komma hemifrån och dit. Så totalt ca 2,5 km. Inte så långt kan tyckas men alldeles lagom en måndagmorgon före jobb. Knappt 30 min tog alltihop. Det var ljuvligt skönt och ännu bättre blev det av att solen sken från en klarblå himmel, trots att det var -6 grader.
Redan igår kväll kände jag av lite träningsvärk i vaderna men i morse hade den spridit sig till ryggen. Där känns det alltid när jag inte gått med stavarna på ett tag. Men FÖRDELEN MED TRÄNINGSVÄRK ÄR JU ATT MAN GJORT SIG FÖRTJÄNT AV DEN!!!
Idag är båda sönerna samlade här hemma igen (och gissa hur rörd och glad jag blev över en överraskning från dem för att det var "kvinnodagen" =) ) och Felix skulle träna Innebandy med sin pappa. Jag var sugen på att röra på mig igen men tyckte det var taskigt att lämna Max ensam när han precis kommit hem. Istället lyckades jag locka med honom till slingan igen! Då ställde han kravet att vi skulle SPRINGA! Ni som känner mig vet att det typ ALDRIG händer!!! Det finns ju (lite konstiga) människor som tycker det är skönt att springa...det har jag aldrig förstått...det finns de som säger att när man väl kommit igång så är det sååå skönt och man kan inte vara utan det...jag har ALDRIG kommit dit eller ens i närheten...
Men idag var jag taggad. Jag gick med på Max krav under förutsättningarna att jag fick varva jogging med gång. Annars är jag rädd att jag inte hade överlevt... Så vi gick i rask takt dit (Max något lite generad över min klädsel...det är ju inte direkt löparkläder jag har i min garderob...) och tog sen ett varv på slingan... Joggade/lunkade ett par hundra meter, gick en bit osv... Vi tog tiden på promenaden igår och jämförde med idag och det blev 2 min snabbare tid idag...alltså liiiite snabbare, men gissar att jag höll ett jämnare tempo igår när jag gick =)
Men nu är moroten att ständigt förbättra den tiden samt öka sträckorna som jag springer....eller i alla fall inte går...kanske lite väl optimistiskt att kalla det springa...haha...
torsdag 3 mars 2011
Är så tacksam...
...för att jag har ett jobb jag älskar. Mycket av detta beror på alla de underbara barn jag har förmånen att se utvecklas och växa. Men också deras föräldrar som på kvällens föräldramöte gav oss så mycket bekräftelse och kärlek att vi blev alldeles rörda. Mina underbara kollegor som bidrar till att det är roligt att gå till jobbet varje dag. Ja det är t.o.m. så att jag retat mig hela kvällen på att jag är studieledig imorgon...skulle gärna vilja vara där imorgon för att känna av den härliga stämningen som fanns ikväll!
Visst finns det dagar som är jobbiga av en eller annan anledning, men det är då man får plocka fram minnena av den här känslan. Jag ska spara den och minnas!!!
Godnatt!
Visst finns det dagar som är jobbiga av en eller annan anledning, men det är då man får plocka fram minnena av den här känslan. Jag ska spara den och minnas!!!
Godnatt!
Mina älskade barn!
En dag förra veckan kom Felix plötsligt och sa att han ville vara lite mer hos mig i veckorna... Hur bemöter man det? Han ville inte säga det till sin pappa för han ville inte att han skulle bli ledsen... Oj! Vilket samvete man lägger på de små barnen i såna här situationer... Jag lyssnade och berömde honom för att han uttryckte sina känslor och sina önskemål (det har vi länge peppat honom att han måste göra) och lovade att vara med när han sa det till pappa.
I det läget är det varken lätt att vara förälder eller barn. Varken föräldern som blir sårad eller föräldern som ska stötta... I alla fall pratade vi om det tillsammans och det var modigt av Felix att föra fram det tyckte vi båda. Någon konkret idé om hur han skulle vilja förändra hade han dock inte. Vi funderade och diskuterade och vi kom fram till att så länge jag pluggar (visserligen bara några få veckor till) så kan han komma hit en eftermiddag efter skolan, när jag slutat tidigt på jobb. Det blev han nöjd med och idag var första dagen...
Jag slutade kl 12 och han kl 13 så vi fick eftermiddagen tillsammans. Riktigt mysig bonustid utan att det tog tid från hans tid med pappa. En superbra kombination tycker jag. Önskan är ju att de med åren kan bestämma lite mer själv men samtidigt behöver det finnas en grundstruktur så de vet var de ska ha sin bas. Men jag som själv haft turen och lyckan att leva med båda mina föräldrar på heltid, kan ju inte sätta mig in i hur detta delade liv känns för barnen... Jag önskar de kunde få slippa detta, men samtidigt är livet som det är och vi är båda helt övertygade om att vi gjorde rätt som gick skilda vägar för snart 6 år sen. Men det dåliga samvetet över vad man utsatt barnen för lär nog aldrig försvinna....
Men å andra sidan är jag så oerhört tacksam för att vi båda bor i samma stad, nära skolan, idrottsplatserna och övrigt som är viktigt i barnens liv. Vi hjälps åt när det behövs och samarbetar bra. Så är det minsann inte alla som har det...tyvärr...
Gud vad jag älskar mina pojkar!!!!
I det läget är det varken lätt att vara förälder eller barn. Varken föräldern som blir sårad eller föräldern som ska stötta... I alla fall pratade vi om det tillsammans och det var modigt av Felix att föra fram det tyckte vi båda. Någon konkret idé om hur han skulle vilja förändra hade han dock inte. Vi funderade och diskuterade och vi kom fram till att så länge jag pluggar (visserligen bara några få veckor till) så kan han komma hit en eftermiddag efter skolan, när jag slutat tidigt på jobb. Det blev han nöjd med och idag var första dagen...
Jag slutade kl 12 och han kl 13 så vi fick eftermiddagen tillsammans. Riktigt mysig bonustid utan att det tog tid från hans tid med pappa. En superbra kombination tycker jag. Önskan är ju att de med åren kan bestämma lite mer själv men samtidigt behöver det finnas en grundstruktur så de vet var de ska ha sin bas. Men jag som själv haft turen och lyckan att leva med båda mina föräldrar på heltid, kan ju inte sätta mig in i hur detta delade liv känns för barnen... Jag önskar de kunde få slippa detta, men samtidigt är livet som det är och vi är båda helt övertygade om att vi gjorde rätt som gick skilda vägar för snart 6 år sen. Men det dåliga samvetet över vad man utsatt barnen för lär nog aldrig försvinna....
Men å andra sidan är jag så oerhört tacksam för att vi båda bor i samma stad, nära skolan, idrottsplatserna och övrigt som är viktigt i barnens liv. Vi hjälps åt när det behövs och samarbetar bra. Så är det minsann inte alla som har det...tyvärr...
Gud vad jag älskar mina pojkar!!!!
onsdag 2 mars 2011
Kommentera gärna
NU funkar det äntligen tack vare andra vana bloggare =)
Det vore jättekul om du lämnar en kommentar när du läst nåt på min blogg så jag vet vem som följer...
När du väljer kommentera kommer det upp en rad olika alternativ, välj ANONYM längst ner och sen följer du bara instruktionerna. Men var inte alltför anonym, skriv gärna ditt namn i kommentaren =)
Kram!
Det vore jättekul om du lämnar en kommentar när du läst nåt på min blogg så jag vet vem som följer...
När du väljer kommentera kommer det upp en rad olika alternativ, välj ANONYM längst ner och sen följer du bara instruktionerna. Men var inte alltför anonym, skriv gärna ditt namn i kommentaren =)
Kram!
HJÄLP...
...är det någon som är hemmastadd i Bloggvärlden som kan förklara för mig varför det inte går att kommentera på min blogg...??? Om jag förstått det rätt kan man göra det om man har ett Google-konto, men inte annars... Visst borde man väl kunna kommentera typ som anonym eller nåt liknande?
Tar tacksamt emot tips, men eftersom det inte går att kommentera så gör det istället till min mail: mar.erik@bredband.net eller på min facebooksida...
Tack på förhand, nu åter till studierna...
Tar tacksamt emot tips, men eftersom det inte går att kommentera så gör det istället till min mail: mar.erik@bredband.net eller på min facebooksida...
Tack på förhand, nu åter till studierna...
tisdag 1 mars 2011
Trött på förkylning och kyla
Det är minsann inte många veckor denna vinter som jag varit fri från förkylningssymptom! Ett par veckor i januari var det nog, men det var då jag fick gallanfallen tillbaka...
Idag har magen mått bra men däremot har förkylningen blommat upp igen. Därför kallar nu sängen och eftersom barnen åkt till sin pappa kan jag sova ostört hela natten och dessutom lite längre än vanligt. Sååå skönt!
För övrigt har det ju blivit MARS idag - den första VÅRMÅNADEN!!! LÄNGTAR!!! (Mindre än två månader till ROM!)
Idag har magen mått bra men däremot har förkylningen blommat upp igen. Därför kallar nu sängen och eftersom barnen åkt till sin pappa kan jag sova ostört hela natten och dessutom lite längre än vanligt. Sååå skönt!
För övrigt har det ju blivit MARS idag - den första VÅRMÅNADEN!!! LÄNGTAR!!! (Mindre än två månader till ROM!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)