tisdag 15 mars 2011

Uppläxning på Vårdcentralen

Idag stannade jag hemma med min ömma och onda hals och ringde till Vårdcentralen för att få kollat upp så jag inte går och bär på några bacillusker som borde botas. Jag fick en tid för halsprov, CRP och besök hos Distriktssköterskan. Lät helt okej tyckte jag.

Att jag fick vänta både i telefon och på plats gjorde inte så mycket, jag hade ju ingen tid att passa. När jag väl blev inkallad till sköterskan möttes jag av TVÅ! OJ tänkte jag, det brukar talas om att det är ont om personal på VC men kanske var det någon som var ny och gick "bredvid" tänkte jag...

Jag fick i alla fall direkt besked om att proverna inte visade några konstigheter. Alltså ingen halsfluss eller annat räligt... Skönt! De tittade mig i halsen och konstaterade att jag inte ens var röd i halsen, men att ont kan det ju göra ändå. När jag berättade vad jag jobbar med så såg de inte alls förvånade ut att jag haft ont i halsen sen november och menade precis som jag att det frodas av virus och annat på jobb. Medan den ena sköterskan lämnade rummet en stund började den andra att prata om att stärka immunförsvaret...knappt hann hon fråga mig om någonting innan hon gick på som besatt om att jag måste motionera regelbundet för att stärka mitt immunförsvar. Ja, jag vet att det är bra, men eftersom jag blir sjuk så fort så är det inte så lätt att få till en regelbundenhet... När jag sen sa att jag börjat jogga lite de senaste veckorna, så fick jag direkt höra att det fick jag ABSOLUT inte göra när jag har ont i halsen.... Nä men HALLÅ....hur ska jag kunna träna regelbundet om jag har haft ont i halsen sen november!!!

Till saken hör att hon hade som mantra att få mig att träna, men hon frågade ingenting om mitt liv för övrigt... Hon undrade var jag jobbade och hur jag tog mig till jobbet, men blev smått galen när hon insåg att jag INTE promenerar dit. Jag försökte förklara att när jag t.ex. börjar tidigt och ska lämna barn innan osv...och är ensamstående....så är det inte alltid så praktiskt möjligt... Att promenera 20 minuter till jobb en morgon då jag börjar 6.30 eller för den delen 7.30 är inte direkt vad jag prioriterar. Nu cyklar jag åtminstone lite oftare sen is och snö försvann, men hon var helt besatt av detta. Upprepade flera gånger att jag måste skapa mig egen tid att ta hand om mig själv...

Men sen kom det som gjorde mig mest förbannad: När hon förstod att jag har mina barn boende hos mig varannan vecka så sa hon (det som många andra oförstående också kan kläcka ur sig): Ja men då har du ju MASSOR med tid när barnen är hos sin pappa.... Jag försökte mig på en förklaring att det är mer stressigt den veckan än när de bor hos mig, eftersom det är då jag ska hinna med allt annat som jag väljer bort för tid med barnen...men ungefär halvvägs insåg jag att det inte var lönt... Hon predikade på att jag måste skapa tid för mig själv, undrade vad jag är stressad över osv... Till sist sa jag bara att jag är inte stressad över något särskilt, jag sökte för att jag hade ont i halsen. Stress vet jag vad det innebär och likaså vikten av att värna om mitt eget mående, också drog jag en snabb sammanfattning om min hälsa de senaste 6 åren...när jag kom till mina många operationer och gallanfall och förklaringen till att det ofta varit det som gjort att min träningsrutin fallit, så blev hon äntligen tyst....

När jag gick därifrån så tänkte jag bara på det välbekanta uttrycket...

"Döm ingen förrän du gått en mil i dennes skor"...
Jag förstår att sjukvården har en viktig uppgift i att se till att patienterna förebygger ohälsa, men idag kändes det som att det gick lite för långt... Innan en massa goda råd delas ut bör de i alla fall ha tagit reda på så pass mycket om patienten att deras råd kan kännas relevanta...
Slutklämmen på dagen är i alla fall att jag inser att jag likabra kan gå och jobba trots halsont, jag vet ju ändå inte när det går över... Och för första gången i mitt liv blev jag faktiskt BESVIKEN när jag fick förbud att jogga...men det var bara när jag har ont i halsen... Men hon berättade också något som jag precis innan läst i en tidning i väntrummet; precis efter träning är kroppen som mest mottaglig för infektion. Då lägger kroppen all energi på att återhämta sig och då bör man bara vila och undvika att vistas där det finns mycket infektioner och virus... Detta har jag aldrig hört tidigare...men det innebär ju att det inte kan va så bra med en rask promenad till jobb innan alla kramar och blöta pussar från barnen...kanske inte så dumt att jag är lite bekväm ibland... ;-)

3 kommentarer:

  1. Usch och fy. Ännu en "historia" som spär på min usla känsla för vården.

    Jag kände också så när jag tog mig och sonen till VC för en månad sen för att kolla upp vad all hosta och slembildning beror på. Styvdottern hade ju två dagar innan fått konstaterat halsfluss så tänkte att det var bäst att kolla så vi inte smittade ner alla utan att veta om det heller.

    Men man fick nästan skäll att man kom dit och besvärade. Och hostmedicin var minsann överskattat men vi kunde väl få det ändå utskrivet att ta till natten åtminstonde.

    Jag tycker att du borde kolla vidare med din hals. Att ha ont i halsen så länge är INTE bra. Gå och få en andra bedömning så de inte missar nåt allvarligt.

    SvaraRadera
  2. Tack för omtanken E-M.
    Jag tror inte det är nåt allvarligt, det är säkert bara så att det är olika virus som avlöser varandra...jag har ju inte lika ont varje dag, det kan gå över ett par dagar och sen komma igen, nu är det t.ex. nästan helt borta men i morse hade jag jätteont...skumt är det, men hoppas innerligt att det ska bli vår snart så det blir bättre!
    Överlag har jag positiv bild av vården, men idag var jag duktigt irriterad...inte på vården i sig utan på henne som person... Kram

    SvaraRadera
  3. Hoppas att du snart känner dig bättre i halsen!! KRAM Helena

    SvaraRadera