Chockad - på ett positivt sätt...

Ja jag har minsann chockat både mig själv, min kropp och omgivningen de senaste dagarna... Jag har nämligen motionerat!!! Jo då, ni läste rätt!

Jag hade besök av Henrik i helgen och redan då blev det en hel del promenader tillsammans, ner i stan och hem, till IP, slingan, cykla till Felix innebandy etc... Henrik har alltid försökt peppa mig till mer motion men ibland funkar det precis motsatt...jag måste SJÄLV få bestämma över detta! Så döm om hans förvåning när jag 23.15 i söndagskväll föreslog att vi skulle ställa klockan på 7 för att ta en morgonpromenad på måndagen...??? Jag vet att han gillar att sova på sina lediga dagar, men här kunde han ju bara inte säga nej... Så kl.7.04 gick vi iväg med rask takt och jag med stavarna i händerna. Det blev bort till Karlslund också slingan där som är 1560 m lång. Och tidsmässigt bedömde vi att det är ytterligare 500 m för att komma hemifrån och dit. Så totalt ca 2,5 km. Inte så långt kan tyckas men alldeles lagom en måndagmorgon före jobb. Knappt 30 min tog alltihop. Det var ljuvligt skönt och ännu bättre blev det av att solen sken från en klarblå himmel, trots att det var -6 grader.

Redan igår kväll kände jag av lite träningsvärk i vaderna men i morse hade den spridit sig till ryggen. Där känns det alltid när jag inte gått med stavarna på ett tag. Men FÖRDELEN MED TRÄNINGSVÄRK ÄR JU ATT MAN GJORT SIG FÖRTJÄNT AV DEN!!!

Idag är båda sönerna samlade här hemma igen (och gissa hur rörd och glad jag blev över en överraskning från dem för att det var "kvinnodagen" =) ) och Felix skulle träna Innebandy med sin pappa. Jag var sugen på att röra på mig igen men tyckte det var taskigt att lämna Max ensam när han precis kommit hem. Istället lyckades jag locka med honom till slingan igen! Då ställde han kravet att vi skulle SPRINGA! Ni som känner mig vet att det typ ALDRIG händer!!! Det finns ju (lite konstiga) människor som tycker det är skönt att springa...det har jag aldrig förstått...det finns de som säger att när man väl kommit igång så är det sååå skönt och man kan inte vara utan det...jag har ALDRIG kommit dit eller ens i närheten...

Men idag var jag taggad. Jag gick med på Max krav under förutsättningarna att jag fick varva jogging med gång. Annars är jag rädd att jag inte hade överlevt... Så vi gick i rask takt dit (Max något lite generad över min klädsel...det är ju inte direkt löparkläder jag har i min garderob...) och tog sen ett varv på slingan... Joggade/lunkade ett par hundra meter, gick en bit osv... Vi tog tiden på promenaden igår och jämförde med idag och det blev 2 min snabbare tid idag...alltså liiiite snabbare, men gissar att jag höll ett jämnare tempo igår när jag gick =)

Men nu är moroten att ständigt förbättra den tiden samt öka sträckorna som jag springer....eller i alla fall inte går...kanske lite väl optimistiskt att kalla det springa...haha...