Önskelista

SÅ HÄR ÄR DET:

Min födelsedag närmar sig med stormsteg... Hur jag ska förhålla mig till det har jag ännu inte bestämt mig för... Att bli äldre är väl lite tudelat... Så länge man blir äldre och klokare så är det väl helt okej... Men att bli äldre och med det rynkig, gråhårig, glömsk och skruttig...det känns inte lika lockande... Men det är ju innehållet som räknas, eller hur? De grå håren, den hängiga magen med bristningar och ärr, och de små (?) rynkorna runt ögonen kan väl kvitta, om jag bara hade fått ha ett friskt och sunt inre...emellanåt känns kroppen som den är betydligt äldre än de 39 år som den faktiskt är om 13 dagar... Att kroppen ser ut som den gör finns det de som tycker jag får skylla mig själv för...och visst, allt jag har ätit har jag själv stoppat i munnen...men visst finns det en del gener också som man inte alltid kan påverka... Att hälsan bråkat med mig under flera år påverkar såklart också...låter kanske som en dålig ursäkt men nej, det är faktiskt sant...jag har kommit igång med träning flera gånger och tyckt det varit riktigt kul....men så blir jag sjuk och måste göra uppehåll...sen är det svårt att komma igång igen...måste hinna bli frisk innan jag tränar...innan jag hinner träna så blir jag sjuk.... snacka om ond cirkel... SÅ ÄR DET!

Men tillbaka till ämnet i rubriken... Jag har precis som ett barn, alltid varit löjligt förtjust i presenter! Jag älskar att få presenter men även att GE. Men nu handlar det om MIN födelsedag och jag har en låååång önskelista... Däremot insåg jag att min gästlista och önskelista synkar dåligt...kanske kan det bero på att jag inte bjudit till kalas... ;-)

MEN NI SOM VET MED ER ATT NI BRUKAR FIRA MIN FÖDELSEDAG ÄR HJÄRTLIGT VÄLKOMNA PÅ EN KALASGOD TÅRTA KL.15 PÅ MIN FÖDELSEDAG!

(Bara ni meddelar mig innan så jag vet hur stor tårta jag ska baka!)

På min önskelista finns i alla fall bland annat det här:

* Våningsfat som t.ex. det på bilden ovan. Detta kommer från IKEA men det finns i massa olika andra varianter. Det är naturligtvis ingen livsnödvändig pryl men jag tycker det är stiligt och skulle kunna va en liten piffig detalj ibland :-) Lite piff är ju vad detta hem behöver...

* En bärbar grill - detta har jag kommit på nyligen. Viktigt att grillen har ett lock man kan fästa så att man kan bära med sig grillen smidigt och ta den med på små utflykter... På balkongen får jag använda min elgrill, men förlängningssladden räcker inte om jag t.ex. vill grilla på stranden...

Finns i olika utförande, den nedan har jag hittat på Biltema.

Finns även i klotvariant, men har inte koll på om locket sitter fast...Bilden hittade jag på nätet...

* Som jag tidigare skrivit om så är mitt vardagsrum i behov av piff... Nya gardiner i en klar färg skulle va trevligt, samt matchande kuddöverdrag till soffan... Fler tavellister i ek behövs också samt lite nya fräscha krukväxter...

* Sen skulle det vara helt okej med lite vardagslyx, såsom en ansiktsbehandling, en storstädning av lägenheten, fönsterputs, en god middag, eller i alla fall ett nytt stekjärn...

MEN: Vad är alla presenter värda om man inte får vara frisk nog att njuta av dem? Eller vad är de värda om jag skulle sitta här ensam och titta på dem? Nä, självklart är min högsta önskan att bli frisk (eller i alla fall inte sjukare...)!

Att dessutom ha mina två underbara pojkar hos mig och att få vara tillsammans med den allra bästa Henrik, är allt jag kan önska mig!!!

(Men någon liiiiten present kan ju också va kul såklart ;-) )

KÄRLEK

Kärlek är väl alldeles alldeles underbart!!!

Självklart har jag sett och läst så mycket jag hunnit om Victoria och Daniels bröllop igår. Sönerna och Henrik hånade mig lite smått, pikade att de missade fotbollsmatchen på tv osv... Men VM går faktiskt vart fjärde år och under bara detta VM spelas ett rejält antal matcher...

Bröllopet är däremot en engångshändelse och en stor historisk händelse för mig!

Orden är överflödiga, kan bara säga att de var fantastiskt vackra, de strålar av lycka och kärlek och känns på något vis ändå som ett "vanligt", lyckligt, förälskat par. Och så äkta!

Men själv måste jag erkänna att jag är MINST lika förälskad!!!!

(om nu någon kunnat missa det???)

Jag har ju min alldeles egen PRINS!!!

Mitt hem...

...är min borg...heter det väl? Med så många sjukdagar jag haft på sistone så blir mitt hem min borg i dubbel bemärkelse... Dels är jag väldigt mycket hemma...dels tillåter inte ekonomin några större utsvävningar heller så semestern i år hoppas jag blir en billig variant :-)

Att tillbringa så mycket tid hemma som jag gör periodvis är på gott och ont. Mest ont när det beror på sjukdom. Då ligger jag här i en soffa och ser hur trist här ser ut. Vankar rundor i lägenheten och ser allt som jag skulle behöva ta tag i men har inte orken.

Mitt stjärntecken är Kräftan och det specifika för kräftor är att vi är hemkära och familjekära. Det kan nog stämma rätt bra på mig, typ "jag trivs bäst häääär..." Men ibland når även det gränsen. Nu har jag bott här i snart 2½ år och det känns fortfarande inte som jag har inrett färdigt lägenheten. Det är mest vardagsrummet som är katastrof. Nya tapeter sedan i höstas men efter det har inget hänt. De gamla gardinerna åkte upp, som egentligen har gjort sitt, inte en enda tavla finns på väggarna (villket kan tyckas lite knäppt mtp att jag målat en del...) och jag har definitivt inget "piff". Först har jag skyllt på brist på tid, ork och pengar att handla nytt för. Men jag har fått en insikt... (huh)...JAG HAR INGEN KÄNSLA FÖR DET HÄR.

Jag är ingen estet eller naturbegåvning när det gäller inredning så som många är. Jag har inte känslan och inte intresset helt enkelt... Jag är nog mera praktisk av mig. Bara saker och ting fungerar så nöjer jag mig...men egentligen inte...jag skulle gärna vilja ha det lite mer piffigt och ombonat hemma hos mig.

Jag tror att inredare som Simon & Thomas skulle kunna göra underverk här. När Felix hörde det så sa han; Nä mamma, det är nog bättre med dom andra två killarna... Han menade Roomservice...tyckte nog de var lite mer "lagom" för vår smak. :-)
Får kanske kolla upp om de är ute efter några nya projekt...det hade väl varit något?

I väntan på det ligger jag här i min soffa och försöker blunda för de kala väggarna, min kaosartade förvaring och min egen oförmåga...

Hör av er om någon känner för att komma med lite gratistips ;-)

En snabbvisit på akuten

Måndagen gick okej, tisdagen började okej, men så fort jag ätit kom smärtorna tillbaka. I går kväll var de värre än de senaste veckorna...kallsvettades, frös och va varm om vartannat. Sov sov sov... Men akuten en kväll??? Nä inget som lockar - har varit med förr, typ...

Snälla pappa hämtade mig istället i morse och körde mig dit. Var där vid halvnio och två timmar senare gick jag därifrån...300 kr fattigare och inte ett dugg klokare...

En vänlig och lyssnande läkare tog emot mig, prover som togs var helt normala, svaret på magnetröntgen kunde hon inte komma åt och mina specialistläkare fick hon inte tag i. Däremot hade hon pratat med "min" sjuksköterska som lovat att efterlysa MR-svaret och ge mig ett läkarbesök så fort hon fått svaret. Fick lite råd om smärtlindring av läkaren och sen tack och hej...

Jag förstår att det inte kunde göras mer på akuten, eftersom jag inte hade ett akuttillstånd heller (enligt värden och prover) så fanns ingen grund för inläggning (vilket iofs är skönt). Mina specialistläkare måste alltså ta tag i detta ordentligt nu. Jag som var så bestämd när jag åkte in i morse att jag skulle kräva grundlig genomgång osv...men allt hänger ju på MR-svaret...

Alltså vänta, vänta, vänta... Hoppas bara att de hör av sig de närmsta dagarna. Mitt team brukar ha konferens på torsdagar där de går igenom alla fall och jag är nog ganska flitigt återkommande på deras dagordning. Så mitt hopp står nu till morgondagen, till dess borde de ha fått MR-bilderna hoppas jag.

Är fruktansvärt trött av det här, blir andfådd också och det förklarade läkaren med att stora andningsmuskeln sitter precis vid levern och påverkas vid t.ex. svullnad. HA! BRA! Då beror det alltså inte bara på dålig kondis att jag blir så andfådd i t.ex. trappor så fort jag har ont... Skönt med en sån förklaring i alla fall.

Nu ska jag hämta hem Felix och passa på att NJUTA av mina barn! Imorgon kommer Max. Härligt!!!

Sommarlovets första dag!

Visst var det underbart att vakna i morse till SOLSKEN!!! Allt som det är bristvara på uppskattar man ju lite mer än annat! Är det en dålig sommar vädermässigt så kan 16 grader och sol kännas underbart! Liksom det känns underbart med sällskap om man varit ensam länge...eller underbart att få lön när det varit mycket månad kvar i slutet av pengarna...och visst kan det också, helt ärligt, vara skönt med en regnig innesittardag i juli, om det varit flera veckors högsommarvärme...

Ja ja nu ska jag inte överdriva...vädret tjatas det ju tillräckligt om och det enda som är säkert är att vi aldrig någonsin kan påverka det - vi kan bara påverka vårt förhållningssätt till det.... Och precis som jag sa i vintras när det klagades högljutt över den bitande kylan, så känner jag även nu att jag inte tänker lägga en massa negativ energi på det som inte går att påverka. Det gäller att vakna på morgonen och ta dagen som den kommer. Sen ska väl även jag erkänna att jag gärna kollar smhi eller andra experter när det gäller helgen som kommer t.ex. då det är mycket utomhusaktiviteter på gång.

Just det där med att lägga energin på rätt saker känns viktigt för mig. Idag var jag t.ex. jätteglad att jag inte hade ont i magen på hela dagen, jag var tillbaka på jobb som vanligt (lite hungrigare än vanligt dock eftersom jag inte fick äta innan röntgen) och just att kunna gå till jobb och inte ha ont uppskattar och värdesätter jag otroligt mycket, efter en sån här period med mycket smärta.

Magnetröngen idag gick bra, men svaret får jag av mina läkare senare. Hoppas det inte dröjer för länge, och att de kan ge mig ett tillfredsställande svar...men vad det betyder vet jag inte riktigt än... Alltid lika kluvet...jag vill såklart att läkarna ska säga att de inte hittar något som måste opereras, men samtidigt vill jag ju ha en förklaring till mina ihållande besvär...och gärna någon åtgärd för att slippa det framöver...men som läkarna har förklarat innan så är det inte säkert att det finns något att göra...detta är en del av mitt liv, något jag fått lära mig att leva med. Till viss del har jag accepterat det, men jag kan INTE acceptera det när det gör att jag inte kan leva ett normalt liv, d.v.s. sköta mitt jobb, försörja mig ordentligt, må bra och vara glad. Egentligen är jag inte en person som är nere och butter, det är smärtan och sjukdomen som gör mig sån. Jag försöker verkligen att va glad och positiv, men det är inte alltid lätt. Därför väljer jag ibland att säga att "Nu pratar vi om nåt annat..."...också kan man glömma det tråkiga för en stund. Dessutom påminner jag mig då och då om att det finns många sjukdomar som är mycket mycket värre och många människor som har det betydligt värre än mig...men det är inte alltid det hjälper.

Oavsett, sjuk eller frisk! Jag är superlycklig över mitt liv för övrigt!!! Jag har precis kollat lite tv-program om Prinsessbröllopet och även jag inser att jag funnit MANNEN I MITT LIV! Det behöver inte vara en Prinsessa för att fatta det :-)

En vilodag på Österlen

När jag vaknade på lördagen efter en fantastiskt skön nattsömn, och kände att jag mådde bra, så tog jag bilen till Henrik.

Efter att ha ätit dagsfärska jordgubbar på balkongen tog vi bilen och körde till Baskemölla.

En promenad längs kusten och i blandad men oerhört vacker natur...

Bl.a. gick vi över en liten bro vid den här porlande lilla bäckan, precis när solen råkade titta fram mellan träden...

De olika nyanserna beror på olika kamerainställningar, som jag fortfarande efter ett år håller på och lär mig...

Men båda bilderna har sin charm...

En liten vilopaus på en skranglig bänk blev det efter en stunds promenerande. Då stannade solen framme en stund och det var bara att njuta!!!

(När vi precis vände tillbaka mot bilen igen kom regnet...)

Därefter blev det en lugn och skön lördag i soffan med mat, VM-fotboll och en och annan tupplur...eller kanske några fler om du frågar Henrik...tydligen tyckte han att jag sov hela kvällen...hmm...Zzzz...

Idag blev det hemfärd på förmiddagen eftersom Henrik skulle spela både fotboll och golf.

Ganska skönt att komma hem i tid och ladda för en ny vecka.

Imorgon är det jobbdags och på eftermiddagen magnetröntgen. Ska bli spännande att se vad de kommer fram till efter den...

Hoppas ni alla haft en skön helg och att ni får en bra vecka som kommer!

Kram kram

Lillkusinens student

Elin är min allra yngsta kusin (av 11) och hon är född 4 dagar före min 20-årsdag! I fredags var det hennes tur att ta studenten och som alltid blir jag lika nostalgisk... Det är en fantastisk stämning nere på torget och helt underbart att se alla dessa glada lyckliga ungdomar (gud vad gammal jag lät nuuu då!!!)

Elin är i alla fall lika söt och go nu som på den första bilden!
Efter första gratulationerna på torget, blev det en lång väntan innan de kom åkande på lastbilsflaket. Då passade det bra att pigga upp sig med en glass, tyckte Felix (och Max...och morfar...och Melker...)

Sen var det äntligen dags för bilarna...men då hade Melker somnat i vagnen och vi frös rätt rejält...men på flaket fanns det både pigga och varma killar och tjejer!!!

Fy fan vad dom e bra!

Väl hemma på studentfesten fick vi träffa en massa släktingar. Eftersom vi är ganska många kusiner fanns där också en hel del kusinbarn (som jag och barnen knappt har träffat innan...)

Här är det 3½ åriga Elvira som förser sig av den goda buffén :-)

Eftersom hennes föräldrar var på annat håll tyckte jag det var viktigt att föreviga att hon i alla fall åt...oliver... (två portioner faktiskt...) hehe...

Ett riktigt charmtroll var hon i alla fall och hon är en av mina barns många nästkusiner!

Pojkarna tycker som bekant om att fotografera och jag fick ställa upp på bild...

...liksom Max...i sin snygga outfit!

Den nybakade studenten tillsammans med storasystern till oliv-älskaren...

Visst är det en härlig bild på Elin och Eleonora?

Två nästkusiner; Felix och Eleonora...glömmer alltid hur gamla alla de andra barnen är, men jag tror de är ganska jämngamla...

Med på studentfesten fanns såklart också mina underbara föräldrar, som vi för övrigt hade sällskap och hjälp av hela fredagen!

Tack för en härlig fredag allihop!!!

När det blev läggdags på kvällen kunde jag glatt summera dagen och konstatera att det blev ännu en lyckad skolavslutning med barnen och att de var glada över att "hela" deras familj var med och firade!

Jag var också glad över att ha varit smärtfri hela dagen och somnade som en stock!

SJUNG OM STUDENTENS LYCKLIGA DA´R....