En saknad och älskad farmor

Farmor Anna 2005

Idag skulle du fyllt 90 år, min och allas vår fina och goa farmor Anna! Jag hälsade på dig på kyrkogården idag, hos dig och farfar Arthur. För första gången på länge när jag var där, så grät jag. Saknaden och sorgen kom över mig och blev så påtaglig. Jag berättade för dig vilka starka spår du lämnat hos oss alla. Framför allt hos Felix, min minsting. Han som gärna kröp upp i ditt knä och bara mös! Han som i stort sett varje vecka pratar om dig, och om hur han längtar efter dig! Han som fick en alldeles speciell relation till dig. Du var den första nära person som han mist, och som han minns så väl och med sådan värme och kärlek. Precis som alla vi andra. Och min Max, som fick farfars namn som andranamn. Max Arthur! Jag minns hur stolt och glad du blev över att jag valde det namnet. Farfar Arthur som tyvärr aldrig fick träffa mina pojkar, men som du tog till ditt hjärta precis som alla andra barn som kommit i din väg.

Minns hur du på din 82- eller 83-årsdag lekte Bockarna Bruce med mina pojkar och du låg och kröp under ditt matrumsbord, bland alla gäster. Det glömmer vi aldrig. Just att ha gäster var väl en av dina specialitéter; att fylla hela lägenheten med dina 5 barn, svärdöttrar och svärsöner, barnbarn, barnbarnsbarn och andra släktingar. Om du överhuvudtaget satt ner mellan varven ut i köket, så brukade vi skoja om att du bara satt med halva rumpan. Din hembakade toscakaka, dina vetebröd och fattiga riddare! Din ärtsoppa som du firade med de sista åren. Din godisskål på soffbordet som alltid innehöll något gott, jag minns speciellt de röd/vit randiga "Marianne". När vi brukade skjutsa dig hem efter kalas eller julfirande, och följde dig upp, fick vi aldrig gå tomhänta därifrån. Ibland trugade du på oss en godisbit, en clementin och någon gång fick jag t.o.m. en paket kaffe med hem, eftersom du inte "fick" bjuda på något. En sommar då jag var sjukskriven och nyskild, vilket oroade dig mycket, så kom du och stack till mig en slant för att du tyckte synd om mig. De pengarna köpte jag en sommarklänning för. En klänning som jag fortfarande älskar och använder, och varje gång tänker jag på dig!

Det finns hur mycket varma minnen som helst av dig, farmor! Jag är så glad att mina pojkar fick leva sina första år med dig i sin närhet. Även de har underbara minnen av dig. Hemma hos dig och farfar var alla barn i centrum. Det fick vara lite stimmigt och högljutt. Barnen tilläts vara barn och aldrig visade ni något besvär av att det blev stökigt.

Tyvärr hann du aldrig få träffa min Henrik. Det är synd, det är en man du hade tagit i ditt hjärta direkt! Men jag tror att du gungar där uppe på ett moln och har lite koll på oss trots allt. Du ser att vi har det bra, du skickar en tanke när vi har det tufft och du finns alltid i våra hjärtan!

Men fortfarande är det svårt att acceptera att du inte finns hos oss mer farmor och tillika min gudmor!

Grattis på 90-årsdagen och hälsa farfar!

Skön barnhelg!!!

Sixten och Felix på promenad

Igår sa Felix när vi kommit hem efter en runda genom halva Skåne för att hitta skor till grabbarna "Mamma, det har faktiskt varit en riktigt mysig dag idag"...Jag blev naturligtvis jätteglad för att han sa det, men samtidigt lite paff. Jag tyckte inte vi hade gjort något speciellt...tänkte efter och det Felix gillat och uppskattat var; han vaknade här hemma med sin kompis David som sovit över. De smög upp och fixade frukost på egen hand och sen hann de spela lite Playstation i pyjamasen. Därefter blev det att fixa till oss och köra på skojakt, först i Malmö och sen i Lödde. Felix fick ett par gympaskor och en fotboll. Sen körde vi hem och tvättade, Felix hjälpte mig och följde också med till Netto och köpte lördagsgodis. Sen hade han lovat att han skulle fixa middagen som var Pestolax. Och det var DÅ kommentaren kom, att det varit en mysig dag. Då inser man att det inte måste "hända" en massa speciella saker, utan att det är gemenskapen och närheten som han uppskattar. Det värmde i hjärtat!

Varm i hjärtat blev jag också av Max tacksamhet för skorna han fick. Lite kontroverser blir det lätt när vi har olika smak och att smaken inte alltid sammanfaller med plånbokens storlek. Men han är väldigt förstående och när vi pratat om det var alla nöjda, och flera gånger i helgen har han uttryckt "Tack så jättemycket mamma för att jag fick de skorna".

Det är då jag känner att det kanske inte är så dumt trots allt, att de inte kan få precis allt de önskar av sin "ekonomiska" mamma....på nåt vis tror jag att tacksamheten blir desto större när de väl får något "lite dyrare"... Dessutom valde han själv att köpa ett par till för eget presentkort och det var inte ens något han tvekade över.

Som sagt, mycket tid tillsammans och idag dessutom mycket frisk luft och sol! Hela eftermiddagen hos Tina, Martin, Melker och Sixten i deras trädgård och sen på Max fotbollsmatch ikväll. Och som traditionen kräver blev det våfflor till kvällsmat. Helgen har gått i godsakernas tecken och jag är väl inte helt nöjd ur Viktväktarhänseende, men jag har valt det själv och varenda tugga har jag njutit av. Imorgon är det nya tag med propoints, checklista och nyttigheter.

Men först, ett försök att få en god natts sömn trots sommartidens antågande. Natti Natti!

Hoppfull dag!

Idag känns det faktiskt riktigt hoppfullt med min mage. När jag ätit frukost i morse kändes magen svullen och jag mådde lite illa. Konstigt nog kändes det positivt, eftersom det brukar bli så efter anfallen och därför såg jag litegrann av ljuset i tunneln. Jag verkar ha rätt för under dagen försvann det illamående som börjat och svullnaden har lagt sig lite. Har ingen smärta alls idag och har alltså inte behövt ta någon smärtlindring. Det fick jag göra igår och sen däckade jag - som vanligt! Jag fick också besked att mina blodprov jag tog i tisdags var helt normala och alltså inget som visade någon infektion eller annat i kroppen. Gissar att det varit något "skit" som stoppat till det i gallvägarna men att det sen passerat innan det hunnit bli någon inflamation eller liknande.

Idag har jag bara slumrat en liten stund på förmiddagen, men inte av medicin och smärta utan för att jag försökte plugga lite...klassiskt sömnmedel. Men efter ett par koppar kaffe lyckades jag i alla fall läsa ett kapitel i en lite halvseg bok. Trots att jag läser sakta och har svårt att hålla mig vaken och tycker det är lite segt med kurslitteratur, så tycker jag ändå det känns så kul! Känslan av att hela tiden lära mig nya saker, ger mig verkligen en kick. Dessutom läser jag lite annorlunda nu än i 20-årsåldern. Nu är jag trygg i min yrkesroll och kan lättare sålla bort sånt som känns ointressant eller mindre viktigt, medan jag samtidigt direkt kan avgöra om det är ny kunskap som jag kan ha glädje av. Har även aviserat lite intresse för andra utbildningar till hösten. Vi får se vad som händer!

Alla pratar om våren, men jag som varit hemma sjuk några dagar har inte riktigt samma känsla, mer än att solen skiner ute och att vi kan öppna fönster och balkongdörr utan att frysa, det gillar jag! Så fort jag är full av energi igen ska balkongen få sig en vårstädning och i år ska jag minsann sätta ut lite vårblommor där. I fjol blev det minsann inga på hela våren/sommaren, men det får jag fixa i år. Om jag dessutom vårdar dem fint så kanske de överlever också =) Inte min starkaste sida... Ska nog skaffa lite nya krukväxter till köksfönstret också, där är det ganska visset för tillfället. Ja förutom min orkidé som jag förvånande nog lyckats få till att blomma för andra gången trots att den varit nerklippt och sett ganska risig ut. Kul! Jag brukar inte direkt kunna skryta med några gröna fingrar, inte som mina föräldrar precis, men så har jag inte heller så stort intresse av det. Hade vi däremot bott på bottenvåningen tror jag det varit roligare, men här får jag inte ens ha någon kruka utanför ytterdörren, pga brandrisk.

Ska jag summera dagen så känns det hoppfullt; Har tillbringat förmiddagen med att plugga och vila, eftermiddagen med att umgås med barnen och mina föräldrar som kom och hälsade på, och det bästa är att jag kunnat lämna besked att jag kommer till jobb imorgon. Jag längtar!!!

Följetongen om min mage....

I söndagskväll sa jag till mamma att det kändes som om något var på gång med min mage...i måndags fortsatte aningarna, i tisdags vaknade jag och hade ONT! Höger sida under revbenen var svullen, öm och jag kände mycket väl igen det. Bestämde mig för att köra struts-varianten och försöka stoppa huvudet i sanden och glömma det...

Efter halva arbetsdagen var jag tvungen att se mig besegrad. Kom på att jag hade Tramadol i väskan. Det är den smärtlindring som brukar hjälpa men som samtidigt brukar göra mig trött och groggy. Jag valde att chansa eftersom panodil inte hjälpte och jag behövde verkligen klara mig igenom dagen. Jag varnade mina kollegor så de skulle veta varför jag kanske blev lite konstig... Smärtan dämpades och jag blev lite trött men klarade iaf av en lång dag med totalt 11 timmars jobb.

På onsdagen var jag mest trött eftersom det känns som jag blir lite "bakis" av tabletterna. Men magen mådde iaf bättre. Nöjd och lättad trodde jag det var över för denna gång.

I går var jag och Henrik hembjudna till en gammal kompis till honom i Helsingborg. Jag hade aldrig träffat honom och hans sambo och dessutom var det ett par till som var där. Såg framemot en trevlig kväll, men redan efter ett par tuggor av maten så fick jag kramp i magen igen. Värre än i tisdags, så det sökte mig riktigt. Inte helt bekvämt att sitta bland okända människor och känna sig kallsvettig och ha ont... Smög iväg och tog panodil och försökte hålla god min, men efter halva middagen var jag tvungen att förklara varför jag såg lite konstig ut...hade fruktansvärt ont i vågor. Inga tramadol med mig och dessutom skulle jag köra bil så hade inte kunnat kombinera det ändå. Efterhand kändes det lite bättre men väl hemma var jag helt slut. Tramadol och sängen direkt!

Det konstiga med dessa tabletter är att kroppen och ögonen blir trötta och sömniga, men det känns som om hjärnan blir speedad. Jag sover jättedåligt när jag tagit sån tablett, trots att jag är trött. Men det hjälper iaf mot smärtan. Dock blev det en söndag som kändes bakis igen, trots endast Ramlösa igår...

Hade lovat Felix att komma och kolla hans sista innebandymatcher för säsongen och det klarade jag, men sen fick Henrik köra ensam på kalas i Lerberget, där hans systerson firades. Jag låg i soffan hela eftermiddagen, sov och läste lite och är allmänt mör och matt. Hoppas verkligen att detta är över imorgon så jag kan jobba. Det är utbildning "Att må bra på jobbet" på förmiddagen men vanligt jobb på eftermiddagen. Håll tummarna att kroppen repar sig i natt!

Men det som är allra bäst med morgondagen är att det är en ny jämn vecka vilket innebär pojkar i huset =) Felix kommer imorgon och Max på tisdag, precis som vanligt. Åh vad gott det ska bli!
Nu ska jag stupa i säng! Natti Natti!

Fredagstankar för mig själv...

Idag har varit en riktigt bra dag tycker jag. Fint väder, mått bra, bra jobbdag, snabbvisit av Felix med en massa kramar och sen en alldeles tyst fredagkväll. Har inte satt på varken tv eller musik, det enda som hörts här hemma är när jag pratade med Henrik i telefon en stund. Jag njuter av tystnaden efter en fullrullevecka, men ännu hellre hade jag såklart haft sällskap av barnen här hemma. Men i brist på det får man se det positivt och göra det bästa av situationen...och det där med att känna sig ensam fick jag lite perspektiv till idag...

När jag parkerade cykeln utanför huset mötte jag en gammal farbror som bor på bottenvåningen. Han stod ute och krattade i rabatten, trots att det egentligen inte är hans jobb..."Jag måste ju ha fint för prästen kommer på söndag" sa han och jag förstod att det var något han ville säga...jag dröjde kvar och pratade lite och han berättade då att hans fru hade gått bort förra fredagen och att han nu var ensam efter 67 år tillsammans med henne. Usch, det kändes så sorgligt. Där stod han och rensade ogräs trots att han egentligen inte behövde eller orkade, men för att det skulle va fint när prästen kommer...och han berättade att det var tomt. Trots fyra söner och tolv barnbarn, så gick det inte att jämföra. Jag svarade med att jag kan tänka mig att det är tomt och jobbigt men att jag naturligtvis inte kan förstå honom fullt ut...
Åh jag tyckte så synd om den gamla mannen. Jag erbjöd mig t.o.m. att hjälpa honom att sopa ihop och plocka upp ogräset men han sa att han klarade sig, "men tack ändå"... Tänk vilket långt liv han levt tillsammans med sin fru och så plötsligt är han ensam...nu funderade han på att flytta närmre sina barn och barnbarn för att lägenheten är för stor för bara honom...

När jag gick upp för trappan upp till min tomma lägenhet, så var jag så glad att jag stannat och pratat lite med honom, jag hoppas det gladde honom också. Jag insåg också, än en gång, att livet är så mycket mer än det man klagar, gnäller och ojar sig över i vardagen. 67 år tillsammans och plötsligt är han ensam. Fy fan!

Så jag har istället för att tycka synd om mig, njutit av ensamheten här ikväll. Jag lagade god middag trots att jag var själv, jag satt länge vid bordet och åt, läste en tidning och bara var. Har jobbat vid datorn lite och pratat med Henrik som kommer imorgon. Det blir fullt upp med roliga saker i helgen, imorgon blir det både nytta och nöje. Och jag mår bra! Och jag är lycklig! Och jag är INTE ensam, jag är bara själv hemma!

"Den är aldrig ensam som är i goda tankars sällskap" (Sir Philip Sidney 1554-1586)

I´m back!

Att jag inte skrivit på länge visar ganska tydligt hur livet ter sig för tillfället! De senaste veckorna har varit lite krassliga men också ganska fullspäckade. Huvudvärk och förkylning som visade sig bli Bihålsinflammation. Mycket tider att passa på dagar och kvällar, alltifrån utvecklingssamtal, osteopatbehandling, viktväktarna, möte på jobb, en helg hos Henrik, barnens aktiviteter, skoluppgifter att klara av m.m.

I och med förkylning, bihålsinflammation och antibiotika på det, så har det inte blivit någon träning. Och denna veckan har kvällarna helt enkelt inte räckt till. Idag var det dags att åka till Malmö Högskola för handledarutbildning och bedömning av första uppgiften. Godkänd och bra feedback, så nu är det dags för andra uppgiften...mer böcker att läsa men det känns jättespännande =)

Så nu; näsan i böckerna!