En saknad och älskad farmor

Farmor Anna 2005

Idag skulle du fyllt 90 år, min och allas vår fina och goa farmor Anna! Jag hälsade på dig på kyrkogården idag, hos dig och farfar Arthur. För första gången på länge när jag var där, så grät jag. Saknaden och sorgen kom över mig och blev så påtaglig. Jag berättade för dig vilka starka spår du lämnat hos oss alla. Framför allt hos Felix, min minsting. Han som gärna kröp upp i ditt knä och bara mös! Han som i stort sett varje vecka pratar om dig, och om hur han längtar efter dig! Han som fick en alldeles speciell relation till dig. Du var den första nära person som han mist, och som han minns så väl och med sådan värme och kärlek. Precis som alla vi andra. Och min Max, som fick farfars namn som andranamn. Max Arthur! Jag minns hur stolt och glad du blev över att jag valde det namnet. Farfar Arthur som tyvärr aldrig fick träffa mina pojkar, men som du tog till ditt hjärta precis som alla andra barn som kommit i din väg.

Minns hur du på din 82- eller 83-årsdag lekte Bockarna Bruce med mina pojkar och du låg och kröp under ditt matrumsbord, bland alla gäster. Det glömmer vi aldrig. Just att ha gäster var väl en av dina specialitéter; att fylla hela lägenheten med dina 5 barn, svärdöttrar och svärsöner, barnbarn, barnbarnsbarn och andra släktingar. Om du överhuvudtaget satt ner mellan varven ut i köket, så brukade vi skoja om att du bara satt med halva rumpan. Din hembakade toscakaka, dina vetebröd och fattiga riddare! Din ärtsoppa som du firade med de sista åren. Din godisskål på soffbordet som alltid innehöll något gott, jag minns speciellt de röd/vit randiga "Marianne". När vi brukade skjutsa dig hem efter kalas eller julfirande, och följde dig upp, fick vi aldrig gå tomhänta därifrån. Ibland trugade du på oss en godisbit, en clementin och någon gång fick jag t.o.m. en paket kaffe med hem, eftersom du inte "fick" bjuda på något. En sommar då jag var sjukskriven och nyskild, vilket oroade dig mycket, så kom du och stack till mig en slant för att du tyckte synd om mig. De pengarna köpte jag en sommarklänning för. En klänning som jag fortfarande älskar och använder, och varje gång tänker jag på dig!

Det finns hur mycket varma minnen som helst av dig, farmor! Jag är så glad att mina pojkar fick leva sina första år med dig i sin närhet. Även de har underbara minnen av dig. Hemma hos dig och farfar var alla barn i centrum. Det fick vara lite stimmigt och högljutt. Barnen tilläts vara barn och aldrig visade ni något besvär av att det blev stökigt.

Tyvärr hann du aldrig få träffa min Henrik. Det är synd, det är en man du hade tagit i ditt hjärta direkt! Men jag tror att du gungar där uppe på ett moln och har lite koll på oss trots allt. Du ser att vi har det bra, du skickar en tanke när vi har det tufft och du finns alltid i våra hjärtan!

Men fortfarande är det svårt att acceptera att du inte finns hos oss mer farmor och tillika min gudmor!

Grattis på 90-årsdagen och hälsa farfar!