Min fb-detox

Folk nuförtiden kör detox med drycker, tabletter, reningar av olika slag. Jag gör det på mitt sätt...


Ni som känner mig väl vet hur skeptisk jag var till FACEBOOK för några år sen... Jag skapade ett konto, kollade runt, skaffade lite "vänner" och avslutade allt inom någon vecka... Jag tyckte det kändes som ett skrytigt sätt att visa vem som hade flest vänner, jag förstod inte vitsen med varför man skulle dela med sig av en massa där till folk som säkert inte brydde sig så mycket.... Men framför allt insåg jag att det skulle ta tid... Vis av erfarenhet (det fanns ju en tid i mitt liv då jag nät-dejtade och det tog också tid vill jag lova) så visste jag att jag lätt fastnar vid datorn och bara "måste kolla" vad som hänt....





Så gick det ett tag...jag var golfänka under en av Henriks 3½-veckorsresor till Thailand en mörk vinter... "Om jag skulle kolla det där facebook igen då...?" Så ett nytt konto skapades, nya "vänner" addades, nya statusar skrevs och vad hände då? Jag var FAST!!!


Det fanns mycket kul med detta...jag fick kontakt med flera gamla klasskompisar, gamla barndomsvänner, f.d. kollegor, släktingar m.fl. Gamla minnen utbyttes, nya kontakter knöts. Det varade länge, tog många timmar i anspråk och jag insåg att jag verkligen var fast. Det fanns en period då jag t.ex. var ute nånstans i något sammanhang, upplevde något och direkt tänkte: "Det måste jag skriva om/länka foto om på FACEBOOK"





(JA Henrik, om du läser detta, jag vet att du varit skeptisk hela tiden och jag har slagit bort det som att du inte begriper dig på det, men jag erkänner att du haft rätt till viss del...)





Sen hände en del saker som fick mig att tänka om...ibland får man reda på saker som man INTE VILL ha reda på....ibland fick jag reda på saker som gjorde mig arg, ledsen, glad, sårad, kände mig utanför, osv... Ibland skrevs saker som inte vågade sägas "face to face" men gärna "face to book" så att säga....Jag fick nog! Jag ville inte vara en del av detta...





Funderingar startade på att rensa i min s.k. "vänlista" (vilket jag tycker är ett jättelöjligt namn, "kontakter" hade varit mer realistiskt)...vissa på min lista skulle inte ens märka att jag tagit bort dem, andra kanske skulle märka men inte bry sig, men de andra då...de där som jag skulle vilja ta bort men som det kanske skulle bli kompicerat med... Vissa hade jag kunnat förklara för på ett enkelt sätt, t.ex. när jag tänkte mig att inte ha några jobb-föräldrar på listan, det känns ju ganska logiskt. Men andra då...? Hur skulle de relationerna bli i framtiden...? Det kan ju finnas "vänner" på facebook som man har regelbunden kontakt med "in real life" men som man inte vill läsa allt om. Men det finns ju också de som skriver så mycket ointressant som jag faktiskt inte alls är intresserad av att få veta. Jag kan själv vara en av dem. VEM är egentligen intresserad av om jag har bakat fröbröd? VEM är intresserad av om jag har köpt en tröja? (Typ den gamla plågan "Ingen vill veta var du köpt din tröja")





Visst är det fler än jag som tycker många är så jäkla präktiga? De städar, bakar, joggar en mil, snyter sina 3 barn samtidigt som de renoverar köket och planterar blommor i trädgården. Vem hinner och orkar detta? Eller så gnäller de över hur jobbig tillvaron är, hur stressade de är och hur synd det är om dem, men ändå ska de hinna med allt istället för att tagga ner...typ!





JAG VILLE INTE VARA EN AV DESSA SOM JAG SJÄLV RETAR MIG PÅ!





DÄRFÖR bestämde jag mig för att pausa från FACEBOOK. Avgifta mig, använda tiden på vettigare sätt, lägga energin på de vänner som i verkliga livet frågar "Hur har du det?" och menar det. Istället för att läsa de där statusuppdateringarna som bara består av A men inte säger B. Ni vet de där som skriver halva budskapet, för att bli jätteviktiga så att alla ska fråga "Vad är det som hänt???"





JAG HAR SÄKERT SJÄLV VARIT EN AV DEM! Detta är inte ett påhopp på de andra, utan en självrannsakan av mig själv.





Men jag saknar det ibland. Jag saknar att skriva några rader till de där gamla kollegorna, barndomsvännerna eller kusinerna som jag bara har kontakt med på facebook. Därför har jag behållt mitt konto. Jag smyger in där igen, det syns inte om jag är inloggad, jag kan vara en "fluktare", jag kan kolla vad som händer om jag vill, men framför allt kan jag skriva några rader till de jag verkligen vill dela med mig något till, eller till dem som jag verkligen vill veta hur de mår.





Jag säger inte att detta är för evigt, men jag är FACEBOOK-MÄTT just nu. Detta var bara en förklaring... Men egentligen...VEM BRYR SIG...???

http://www.youtube.com/watch?v=FHP_hcvbY9c