Mitt andningshål i tillvaron

I mitt liv är Österlen definitivt mitt andningshål. Förutom att mannen jag älskar så mycket finns där, så har jag fått uppleva och se så många underbara och vackra platser under de senaste årens besök där. Idag fick jag uppleva något nytt - nämligen

GLÄDJEKÄLLAN!

(Bilden är lånad från www.sfi.se Svenska filminstitutet)

Rickard Hoberts film från 1993 med samma namn, såg jag på TV för första gången tidigare i år. Göran Stangertz i huvudrollen som bl.a. mister sin mamma vars aska sen förvaras i en vas, som filmen till stor del kretsar kring. Askan töms till sist ut i vattnet vid Glädjekällan, som är pappans hus någonstans på en undanskymd plats på Österlen. Ända sedan vi såg filmen, har Henrik lovat att ta mig med dit, och idag blev det av.

En del av filmen utspelar sig på Kulla, som är en legendarisk dansplats mitt inne i skogen. Välkända dansband spelar där varje söndag på sommaren men jag har aldrig varit där förr. Men idag fick jag se det som jag så väl kände igen från filmen. Det var verkligen ett stycke kulturhistoria som vi mötte där, långt inne i skogen...idag ödsligt tomt, men det såg för övrigt precis ut som i filmen. Det kändes verkligen som om tiden stått still...

Sen körde vi vidare och efter att ha parkerat bilen och gått en bit till fots, igenom en för dagen dimmig bokskog, rejäla backar upp och branta stup ner, så hittade vi till sist platsen som kallas

GLÄDJEKÄLLAN

I filmen finns en vacker sång som ni kan lyssna på här:
http://www.youtube.com/watch?v=Nh15Bdlt3-Y

Tänk er dessutom ett öronbedövande brus från vattnet som forsar.

Ljuvligt!

Österlen på hösten är verkligen vackert!

Österlen på hösten är dessutom ÄPPLEN... på hemvägen stannade vi till på en äppleodling där ägarna själv sålde sina egna äpplen för 5 kr/kilo. Gick det att motstå? Absolut inte!

Det blev päron till barnen, Aroma-äpplen att äta och Röda och Gröna Gravensteiner att göra äpplepaj på!

Mums!