En hyllning till livet

För några månader sen fick vi en inbjudan med posten. Rubriken var "Leve livet". En inbjudan till en fest för att hylla livet, livet som kan vara så underbart men ändå så lömskt och oberäkneligt!

I lördags var det dags! Min kollega Eva och hennes man Sverker ställde till med en hejdundrande fest på Pumphuset i Borstahusen. Det blev en fantastisk kväll, eller som den uttrycks av dem själva "magisk"! Vi kan bara hålla med. Miljön är underbar, människorna var glada och trevliga, maten var fantastisk, musikunderhållningen superb och som om inte allt detta vore nog så fick vi en rejäl överraskning, då värdparet började tillställningen med att skicka oss vidare till Borstahusens kapell, där de valde att manifestera sin kärlek genom att förnya sina äktenskapslöften efter 23 år.

Så vackert och rörande och vi är så glada att vi fick vara med!

Tack!

(Bilden har jag lånat från deras hemsida www.klintenberg.net där det finns mer underhållande att läsa, då Sverker är en fantastisk skribent!)

Badrumsrenovering

I april hade jag äntligen bestämt mig för att mitt badrum behövde en ansiktslyftning. Eftersom jag bor i Landskronahems lägenhet så har vi förmånen att ha en renoveringsfond som vi får använda till sådant. En viss summa av hyran avsätts varje månad och för de slantarna får man välja enligt en färdig prislista. Tyvärr kan man inte få badrummet kaklat, vilket naturligtvis hade varit både snyggast och fräschast, men i brist på det fick jag i alla fall välja ny plastmatta till golvet och ny väggmatta. Tidigare fanns det en skitgrå/lila matta och skitgrå/lila väv på väggen och inget av det har varit så lätt att hålla rent.
Igår ringde hantverkarna äntligen och sa att de kunde börja idag. Så igår kväll var det bara att plocka ut alla saker som man samlar på sig i ett badrum. Lägligt nog är barnen hos sin pappa så de slipper röran. Och tack gode gud så har jag även en gästtoa så jag inte behöver leva alldeles primitivt under tiden...och förhoppningsvis är det klart till helgen!

För att minnas "före" så tog jag lite bilder...

När jag kom hem från jobb idag hade badrummet förvandlats en del...

Regnet har öst ner nu ikväll och egentligen skulle jag ju kunnat samlat regnvattnet och badat på balkongen...

Men istället tog jag tillfället i akt och gick till Friskis & Svettis och förnyade mitt medlemsskap och träningskort. Det var minsann på tiden! Och då passade det ju perfekt att duscha där efteråt...

Min stackars träningsväska verkade glad över att få komma fram från en mörk hörna i klädkammaren.

Nu har jag i alla fall börjat, räknar med att komma dit minst en gång till denna vecka!

Tack Henrik för att du peppar mig att komma igång!

Första höstshoppingen

Efter jobb blev det en tur ner i stan. Jag skulle klippa mig och barnen skulle köpa födelsedagspresent till sin pappa. TV-reklamen hade etsat fast en tröja på min näthinna och den fanns på Gina Tricot. Prisvärt och bekvämt, 149 :-

Fräsch till jeanskjolen jag hade på mig:

Haha nu skrattar jag åt mig själv, låter som en av alla de där bloggarna som skriver om vad de har på sig, vilket smink de använder osv... Det är ju inte riktigt jag... Men tröjan var verkligen jag! D.v.s. snäll mot både figur och plånbok =)

Kan det bli bättre???

Solen skiner hela dagen, båda barnen är hemma på plats hos mig, jag har mått bra både igår och idag så idag tog jag t.o.m. en promenad längs havet på min lunchrast. Så ljuvligt att ha havet så nära, det är nästan som en löneförmån (även om den inte betalar några räkningar...)

På tal om det så är det precis vad det är dags att göra!

Och som svar på frågan i rubriken; jo liiiite bättre kan det bli, har inte träffat Henrik sedan förra söndagen, men på fredag kommer han hit igen över helgen =) Längtar!

Kram på er!

Minus: Min bil! Plus: Min son!

$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$

Jaha, så var det oundvikliga gjort!

Min bil som servicemässigt varit lite eftersatt av ekonomiska skäl, fick idag lite (läs: MYCKET!) extra kärlek och omvårdnad. Men kärlek till en bil innebär otvivelaktigt utgifter!

13 938 svenska riksdaler närmare bestämt!

Så nu undrar jag om jag valt fel yrke???

Tänk om jag haft möjlighet till att jobba lite extra för att få ihop dessa pengar...tips mottages tacksamt!

Men sen blev allt så bra...

när Felix äntligen kom hem till mig igen. Det känns som en evighet sen även om det bara gått en vanlig vecka.

Men eftersom skolan startat och vi inte träffats så var det mycket att ta igen. Felix var trött och valde att stå över träningen och ärligt talat var jag väldigt glad för det.

Nu fick vi en riktigt go, härlig och mysig em/kväll tillsammans!

Det är guld värt - och imorgon är det dubbel lycka då Max också kommer hem =)

Min eländiga mage

I snart 13 år har jag stått ut med det här uppseendeväckande ärret på min mage!

Är det konstigt jag är trött på det ibland?

I ca 13 år och 8 månader har jag till och från haft ont (om man inte räknar alla gånger jag hade ont som barn, som ev. hade med samma problem att göra).

Ca 50 stygn krävdes för att lappa ihop mig efter den första operationen den 14 september 1998.

I ca 8 år har jag dagligen medicinerat för att göra gallan så tunn som möjligt.

I nuläget stoppar jag i mig 8 tabletter dagligen + smärtstillande vid behov + omega 3-kapslar.

Åtskilliga tusenlappar har jag förlorat i missad arbetsinkomst p.g.a. sjukdom kopplat till min magen.

Varje år lägger jag 1800 kr på mediciner (tack gode gud för högkostnadsskyddet, annars hade det blivit flera tusen till).

Är det konstigt att jag inte får ihop någon buffert eller pensionsparande?

Jag kan inte ens räkna hur många dagar jag fått stanna hemma från jobb, lämna återbud till planerade saker, fått ställa in saker med barnen, fått gå och lägga mig trots att jag velat va uppe med barnen och ha kul, tacka nej till spontana aktiviteter för att jag inte orkat etc...

Åtskilliga är de nätter då jag sover dåligt p.g.a. smärta, illamående, värk, klåda eller annat som härstammar till magen.

Är det konstigt jag är ledsen ibland?

I ca 4 månader under 2007/2008 gick jag med dräneringsslangar insatta i levern för att dränera bort gallan så att mina stenar skulle kunna sprängas bort och flödet kunna fungera som det ska.

Har tappat räkningen på hur många gånger jag fått åka till kirurgakuten i Lund för att mina smärtor blivit outhärdliga, men det är säkert minst ett 20-tal bara under 2007-2009.

Åtskilliga tårar har fällts p.g.a. smärta, frustration, oro, ilska, ovisshet m.m.

Är det konstigt att jag är orolig ibland?

Är det konstigt att jag är förbannad ibland?

Men jag har också så oerhört mycket att vara tacksam för!

Många är också de nära och kära som oroar sig och tänker mycket på mig, jag vet det och jag känner det. För det är jag evigt tacksam!

Jag har en familj bestående av två underbara söner som jag älskar över allt annat.

Jag har en man som betyder otroligt mycket för mig och som finns där för mig alltid!

Jag har föräldrar som ställer upp i alla lägen och som jag älskar så obeskrivligt mycket!

Jag har syskon som jag vet var de finns när jag behöver dem!

Jag har vänner sen barndomen som känns som syskon, som betyder lika mycket för mig som mina syskon!

Jag har ett jobb jag trivs med och som jag går till med glädje!

Jag har en sjukdom som finns där, men den är inte livshotande, inte så allvarlig att jag behöver vara orolig för att inte överleva, den går att leva med!

Jag har dessutom läkare och sjuksköterskor som gör allt för att hjälpa mig på bästa sätt.

Och jag har så mycket mycket mer....

Är det konstigt att jag är glad också ibland...? =)

Så egentligen vad gnäller jag för? Skärpning, ryck upp dig och kom igen... Hmm...inte alltid lika lätt som det låter, men jag försöker i alla fall!

En stolt fotbollsmamma

Efter några dagar med tråkig hälsa så var det äntligen något som piggade upp mig i helgen! Båda sönerna har spelat match och Felix dessutom två på samma dag. Max BBK började igår förmiddag och mötte Båstad/Torekov på Ulkavallen. Som alltid blåste det där ute men igår lite värre än vanligt. Ändå lyckades killarna vinna sin första hemmamatch i höstserien med 2-1! I ett lag fullt med pubertala 13-14 åringar säger det väl sig självt att tongångarna kan bli ganska häftiga, men igår tyckte jag att humöret var på rätt sida gränsen överlag. Glada var de iaf efter segern, med all rätt!

Idag var det dags för Felix IK Wormo att ha seriepremiär för hösten. De har två olika lag i olika serier och tyvärr inte riktigt tillräckligt många killar, så 4 av killarna fick spela två matcher idag. På förmiddagen tog de emot Ekeby på Exan i en underbar förmiddagssol. Felix fick spela ute för första gången på länge. Kul att se honom i en annan roll än målvaktens. Det tog lite tid innan det blev något mål men när de väl börjat fanns det ingen hejd på dem och våra duktiga killar vann matchen med 5-1.

Efter matchen smaskade Felix i sig sin medhavda matsäck, innan det bar av till Helsingborg där HIF väntade på Olympiafältet. Då hade Felix fått på sig målvaktströjan igen och var taggad till tusen, dock med lite huvudvärk pga av värmen. Trots att flera av spelarna redan spelat 40 minuter på förmiddagen, så gjorde de ännu en fantastisk match och vann med 4-2! Att slå just HIF är ju alltid nåt visst, f.a. om man kommer från Landskrona =)

Tyvärr glömde jag fotografera i helgen, hade fullt upp med att heja, men jag letade upp lite fotbollsfoto från sommarens cuper istället. Det är en fröjd att få följa sönerna i deras fotbollsliv, gemenskapen bredvid plan är också superbra med föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar och kompisar. Det är sånt som gör det så roligt att vara fotbollsmamma! Och självklart är det extra roligt när lagen dessutom vinner! Heja BBK och IK Wormo!