onsdag 15 februari 2012

Belöning!

Mitt onsdagsbloggande är inte komplett om jag inte rapporterar om dagens vägning! Känslan i kroppen var ganska bra när jag tog mig till Viktväktarna på femte våningen. Trots huvudvärksrester så tog jag trapporna upp (fick ju kompensera att jag tog bilen dit och inte promenerade som jag lovat att göra). Visst är jag andfådd när jag kommer upp, men faktum är att det blir lättare för varje vecka som går.

Av med jacka, halsduk, kofta, skor (jisses så tokigt om man skulle ha för mycket på sig när man ställer sig på vågen) också det spännande klivet upp på den (av många) avskydda vågen.


SÅ GLAD MAN KAN BLI!!!

MINUS 1,2 kg!!!


Nu har jag totalt gått ner 7,8 kg på 6 veckor. Det är ett snitt långt över medel och det Viktväktarna nämner som "lagom", men ingen är gladare än jag! När jag gick hemifrån hade jag en bild av att jag skulle vara nöjd med ett halvt kilo. Hade jag gått ner mer skulle jag belöna mig med något efterlängtat. 1,2 kg var verkligen värt en belöning. På hörnan mittemot finns en spel- och tobaksbutik. Godis har de också. Såklart! En sorts choklad hade etsat sig fast i mitt minne, jag visste att det innehöll 6 propoints. Ett sånt köpte jag!



Och jäklar vad gott det var! Fösta tuggan tog jag när jag satt mig i bilen. Njöt av varenda sekund. Andra tuggan tog jag när jag parkerat för att gå av på nästa stopp. Minst lika god! Sen lät jag det ligga kvar i bilen för att njuta av det sista när jag kommit hem. Åt sista halvan andaktsfullt och njöt som om det var första (eller sista) gången jag smakade något liknande! Och tänkte på hur jag åt ett liknande choklad för, låt oss säga, 2 månader sen....jag hade väl knappt hunnit ut ur butiken innan det var öppnat och än mindre hunnit till bilen innan det var slut. Jag är ganska säker på att det kommer att hända igen. Men just nu var jag nöjd över att äta det långsamt!


Känslan av hur det smakade kommer att följa med mig i nattens drömmar =)


Sov sött!

2 kommentarer:

  1. Grattis grattis..är glad för din framgång:-)... Tänkte på en sak...din käraste kommer ju inte känna igen dig när han kommer hem..kram Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket!
      Haha, nä det ska bli kul att se hans reaktion...f-n ta honom om han inte märker nåt ;-)
      Men han lär inte våga annat, har ju fått rapport var vecka =)
      Kram Maria

      Radera