fredag 30 december 2011

Min egen årskrönika

2011 närmar sig slutet och på TV visas årskrönikor och året med Kungafamiljen. Året hos Eriksson/Persson har inte inneburit några mediedrev eller skandaler men en massa annat har hänt under året som jag tänkte sammanfatta....

Barnen är såklart det viktigaste i mitt liv! De har hunnit fylla 13 och 9 år och börjar bli riktigt stora. De fortsätter göra sin mamma (och pappa) stolta och denna bild är tagen på kusin Sixtens dop i februari. Att barnen bara bor hos mig varannan vecka har kommit ikapp mig lite och under året har det känts tungt och tomt ibland, att missa så mycket tid med dem. Men när de bor här är vi tillsammans så mycket vi kan och jag är världens lyckligaste mamma!

Rom fick jag möjligheten att besöka i våras tillsammans med och tack vare min älskade Henrik. Som julklapp och 40-årspresent bjöd han mig dit och det kändes lyxigt overkligt när det gick upp för mig att vi skulle åka.

Romantik och kärlek passar bra i Italien så en tid innan vi åkte så beställdes ringar och vi passade på att manifestera vår kärlek genom att förlova oss. Detta gjorde vi på Spanska Trappan i Rom och sen firades det kvällen och natten lång. Det var en alldeles underbar resa!



2011-04-30 TJOHO!40 år var det också dags att fylla under året och jag velade fram och tillbaka om jag skulle bjuda till fest eller fira i stillsamhet... Jag bestämde mig för att jag varken har råd eller ork att ställa till med party men antydde samtidigt att jag gärna blev överraskad...vilket min syster, bror, mamma & pappa tog fasta på. I nästan 3 månader skickade de anonyma och kluriga meddelande och i juni fick jag äntligen veta vad som skulle ske och vem som stod bakom.

Det blev en mysig söndag för oss fem på The Lodge med spa och god amerikansk brunch. Och förhoppningsvis början på en ny tradition där vi fem träffas själv och umgås utan barn och respektive. Det var väldigt uppskattat! Ni betyder väldigt mycket för mig! Jag vet att ni alltid finns där för mig!




Sen var det dags för den riktiga födelsedagen och den ville jag tillbringa på Österlen med alla mina tre älskade grabbar. Stenshuvud, Café Annorlunda, Kronovalls slott, stranden och soligt väder blev det och vi hade en alldeles underbar dag tillsammans.



En annan oförglömlig händelse var när jag och Max campade i samband med Felix fotbollscup i Bromölla. Vi sov i tält, vilket innebar en natt då vi knappt kunde sova, och en påföljande natt då vi flyttade in i bilen halvfyra på natten då det regnade in i tältet. Tredje natten gillt sov vi dock ganska bra! Nästa år blir det stuga!Mycket fotboll blev det på sommaren då Max också spelade cup i Danmark. Ett härligt gäng som verkar ha kul tillsammans, och vi föräldrar har trevligt bredvid plan. Under året har Felix spelat mer och mer innebandy så under senhösten och vintern har fotbollen fått vila. Med pappa som tränare och stort intresse för Falcons, så är det där han tillbringar ett par kvällar i veckan. Enligt honom ska fotboll bara spelas utomhus!Jobbet har rullat på. Utbildningen jag gick under förra läsåret gav mig blodad tand och i vår väntar en ny distansutbildning på Malmö Högskola. Jag är glad för att ha ett arbete som jag med glädje går till och trivs bra med. Barnen ger mig så mycket glädje tillbaka och det är en förmån att få vara en viktig del i deras liv och utveckling.




Hälsan har fortsatt vara lite varierande, men i huvudsak har magen blivit bättre och bättre. Även om jag nu precis haft känningar av gallbesvären någon vecka, men då var det fyra månader sedan förra gången. Livet har gått upp och ner under året och i höst har jag haft en tung period, då jag saknat barnen mycket, känt mig ensam och dessutom haft strul med min medicinering innan jag hittade rätt dos igen. Nu känner jag mig mer i balans igen och jag ser framemot ett år som ska bli ännu bättre.


Vänner är viktigt, men jag är typen som hellre har några få riktigt nära och trofasta vänner, än en hel hop med bekanta som man ska hinna umgås med. Ni som tillhör min trogna skara vet vem ni är, och hur mycket ni betyder för mig. Det är ni som hängt med sedan barndomens gata och det är ni som tillkommit på olika vis under mina 40 år. Ingen nämnd och ingen glömd, men utan er hade jag varit väldigt halv.


Mamma & Pappa är mina räddare i nöden många gånger och finns där alltid. Oavsett om det gäller barnvakt, råd och stöd, pensionssparar-råd, sällskap, tvätt-hjälp, eller "för mycket månad kvar i slutet av pengarna-hjälp" och när jag mår dåligt finns de alltid där med sin kärlek, omtanke och omsorg! Utan er hade mitt liv varit så mycket krångligare!


Henrik...vad ska jag säga... The love of my life! Mannen i mitt liv! Du vet vad du betyder!


Nu avslutar jag med att önska alla mina blogg-läsare ett gott slut på 2011 och hälsar 2012 välkommet! Jag tror jag är redo! Redo för ett nytt år, med nya mål och nya utmaningar! Och en massa massa kärlek!


Var rädda om er!

Kram!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar