Trött på...

...att hosta
...att vara hemma
...att vara hes
...att ha ont i bröstet
...att sova dåligt

Och trött på att vara trött!

Det är väl så...när kroppen är nere så drabbas den lättare av en massa ont...är jag fysiskt utmattade pga sjukdom så blir jag lättare påverkad mentalt. Är jag mentalt svag så drabbas kroppen lättare av en massa sjukdomar. Det är väl det där med att kropp och själ hör ihop...

Den senaste veckan har jag både haft ont i gallvägarna till och från, men det som varit värst är en envist ihållande hosta. Att alltid ha hostmedicin hemma borde vara en mänsklig rättighet...i ett par veckor klarade jag mig med receptfria Noskapin men i onsdags gick det inte längre. Då fick jag en akututryckning av mamma som kom med Coccilana Etyfin = den bästa hostmedicinen nånsin! MEN...vanlig biverkning är gallkramper....alltså inte så lämplig för denna kroppen... Vågade ta den en natt sen fick jag besöka Vårdcentralen i torsdags. Träffade en trevlig doktor som lyssnade, tog prover och konstaterade Luftrörskatarr, skrev ut Mollipect (som möjligtvis är den nästbästa men inte i närheten av CE...). Sedan dess har jag hostat, vilat, läst, hostat, kollat tv, vilat, läst, hostat, kollat tv, hostat, osv....

I helgen gav jag mig ut lite för att kolla på Felix när han spelade fotboll och innebandy. Efteråt var jag helt slut, trots att det inte var jag som ansträngde mig. Känns som luftrören är tunna som sugrör emellanåt... Nattsömnen blir sådär eftersom hostan lätt blir värre när jag ligger ner och när jag blir varm.

Idag är jag hemma från jobb precis som jag varit sedan i tisdags. Trodde verkligen jag skulle bli frisk över helgen, men känns ingen skillnad jämfört med i fredags, tråkigt nog! Men kroppen visar tydligt vad den behöver: VILA!

Har läst ett par av Mari Ljungstedts Gotlands-deckare som legat på vänt. Dom gillar jag! Nu har jag lånat några nya böcker på biblioteket som jag tänkte ge mig an. Återkommer med recension när jag vet om de är något att rekommendera.

Kram på er så länge!