Det ljusnar i höstmörkret

Jag kände direkt när jag vaknade idag att det hänt något med mig. När jag såg mig i spegeln kunde jag se ett leende som jag inte sett på flera dagar. När mamma & pappa kom hit med mat de varit och handlat till mig, tyckte även de att jag såg gladare och piggare ut. Ni anar inte hur skönt det är att känna den skillnaden. Jag är så glad att jag gjort något åt mitt mående och att det fått effekt.

Jag var på Vårdcentralen igår och träffade en jättebra kvinnlig läkare. Fick förtroende för henne direkt. Fick berätta lite sammanfattande om min sjukdomshistoria och vi diskuterade olika medicinnivåer. Summan av besöket blev att jag kände mig förstådd och tagen på allvar. Hon tyckte jag skulle vila hemma veckan ut. Jag fick utskriven en ny starkare hostmedicin (blir jättesnurrig av den, men jisses vad effektiv den är mot hostan!) samt ytterligare en höjning av dosen antidepressiv medicin. Precis som jag skrivit om tidigare så nämnde även läkaren att risken för återfall ökar ju fler depressiva perioder man haft. Desto viktigare att höja dosen och få en lång sammanhängande period då jag hamnar på en stabil och harmonisk nivå. Idag är det elfte dagen sen jag höjde dosen från 10 till 20 mg/dag. Och igår höjde jag ytterligare till 40 mg. Idag känns det som sagt lite lättare allting.

Jag vågar inte riktigt ropa hej än, jag är inte helt uppe på min "normala" nivå där jag mår som bäst, men jag mår mycket bättre idag än igår. Delvis tack vara vännen S som muntrade upp mig med lite snack och sällskap igår kväll! Att få lunch- och fikasällskap av äldsta sonen som jag fick idag är minsann också en bra medicin. De har "Allaktivitetsdag" och han tillbringade förmiddagen på badet och eftermiddagen med pingis i Idrottshallen, så det blev både lunch och eftermiddagsfika här hos mig. Det gjorde gott! Att fika var också gott! Fattiga riddare a ´la Farmor Anna är aldrig fel =)

Imorgon kommer barnen hit igen för att vara här en vecka. Vi har bytt lite dagar pga. olika andra händelser, så på lördag ska Felix ha sitt 9-årskalas här hemma för släkten Eriksson. Som han har längtat! Tack mamma & pappa för hjälpen med handling och annat. Ni är bäst!