Japp, så blev det idag! Kropparna sa ifrån och sömnbristen tog ut sin rätt! Efter att ha haft barnen här 10 dagar/nätter i sträck så förstår ni som känner till Felix sömnvanor att vi måste vara ganska utmattade! Tre nätter på de tio dagarna har han sovit hela natten i sin egen säng utan att ens kalla. Men alla de andra nätterna har han antingen vaknat och kallat, ibland kommit in till mig själv, eller varit alldeles orolig och ledsen och okontaktbar (nattskräck???), vilket gör att både hans och min nattsömn störs rejält. Man trodde ju när barnen var bebisar att de där jobbiga sömnlösa nätterna skulle förpassas till just småbarnsåren, men inte här inte... På nåt vis har jag vant mig vid att det är så...men det blir inte mindre jobbigt för det...
Eftersom jag dessutom haft en förkylning i kroppen i flera veckor, som inte vill bryta ut riktigt, så var jag nog redan innan ganska skör. Sömnen behövs verkligen då. De två senaste nätterna har varit hemska. I går natt var jag uppe hos honom 4 ggr på 1½ timme. Sen gav jag upp och la mig inne hos honom i stället och där vaknade jag 4 timmar senare...då var det bara en halvtimme till klockan skulle ringa. I natt hann jag bara somna innan han kallade och var både arg, ledsen och otröstlig. Det tillståndet är nog värst eftersom jag inte får någon kontakt med honom då. Han kastade saker omkring och skriker och fäktar...till sist fick jag honom lugn och han fick komma in i min säng. Där somnade han efter en stund men sov väldigt oroligt hela natten, vilket gjorde att jag knappt sov alls. När klockan ringde bankade min huvudvärk och Felix var helt omöjlig att väcka. I vanliga fall är han svårväckt med detta var nästan otäckt... Då kände jag bara att det fanns inte en chans att skicka iväg honom till skolan i det tillståndet. Precis när jag ringt och VAB-anmält mig, så kom Max upp blek och illamående. Han har mått illa och känt sig hängig till och från sen söndag kväll. Men han är väl som mig när det kommer till magsjuka, det bryter sällan ut, men är ändå jobbigt att gå och må småilla hela tiden.
Så vi bestämde oss för att kurera, sova ut och bli bra under dagen, och gick och la oss igen. Känns aldrig kul att behöva "svika" kollegorna, men barnens väl och ve går såklart först. Nu har barnen åkt till sin pappa och förhoppningsvis mår de bra igen imorgon. Själv ser jag framemot en hel natts ostörd sömn!!! Ska upp och öppna imorgon så klockan ringer 5.15, därför gäller det att komma i säng i tid...men hellre färre timmars ostörd sömn än många timmar orolig.
Nu kallar skolböckerna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar