Sjukstuga igen:-(

I söndagskväll kände jag förkylningsbacillerna anfalla men jobbade hela dagen igår. När jag kom hem var jag helt tung i huvudet och kände mig febrig, näsan rinner dessutom i ett. När det blev läggdags hade Felix också lite feber så det var bara att ringa och sjukanmäla oss :-( Idag är han än så länge feberfri och pigg medan jag fortsätter snörvla...

Det känns naturligtvis inte bra att behöva vara hemma från jobb igen, bara 4 dagar efter förra sjukperioden. Men till syvende och sist är det ju var och en enskild människa som har ett ansvar för sin hälsa. Andra kan ha åsikter och synpunkter, tankar och brist på förståelse, men ingen annan än jag själv kan ta ansvar för hur jag mår. Det är bara jag själv som kan avgöra när jag kan eller inte kan jobba, bara jag själv som kan avgöra hur mycket jag orkar. Det är ju knappast " för skojs skull" som man stannar hemma och förlorar en massa inkomst. Dessutom har man ju ett ansvar gentemot andra som man träffar under dagarna, framför allt när det är influensa- och förkylningstider, eller annat som smittar.

Lite skillnad är det när min gallsjukdom eller utmattningssymptom gör sig påminda. Det är ju inget som smittar, men å andra sidan desto tydligare att det bara är jag själv som kan göra något åt det. Hittade precis en intressant artikel i ett nummer av tidningen Förskolan, med rubriken "Lär dig säga nej - må bättre". Den utgår från en bok som heter "Säg nej och må bra" av Nina Jansdotter. Hon är beteendevetare och karriärcoach och menar att många kvinnor med "kvinnliga" yrken (vård, omsorg m.m.) har svårt för att säga nej till t.ex. nya arbetsuppgifter. Detta är såklart något jag känner igen från min egen historia och erfarenhet som "utbränd" men precis som det står i artikeln så går det att lära sig. Vi måste lära oss att vi inte är oumbärliga, vi måste inte göra ALLT, vi behöver lära oss att lita på andra, OCH att lära oss sätta våra egna gränser. Förr tillhörde jag de som på jobbet sa JA till allt, jag satt med i alla möjliga grupper och engagerade mig i en massa olika kringuppgifter, dels p.g.a. av intresse och vilja, men såklart också för att jag ville ha "koll". På den tiden var jag ett rejält kontrollfreak, det är inget som jag saknar idag. Någon som känner igen tanken "lika bra jag gör det själv så blir det gjort"...? Någon??? Nu tänker jag nog oftare "det finns andra som gör det ännu bättre, så varför ska jag...?" Låter kanske egoistiskt och oansvarigt, inte vet jag, men återigen är det bara jag själv som kan ta ansvar för vad jag mäktar med.

Det finns bara en uppgift jag har som ingen annan kan göra - och det är att vara mina barns mamma. Allt annat kan någon annan göra - minst lika bra och jag är inte oumbärlig. Och jag måste inte ha "koll" på allt. Det finns säkert de som inte håller med mig men detta är min erfarenhet och filosofi. Det är en dyrköpt men ack så nyttig erfarenhet!