Varje dag, hela tiden finns tankarna hos farmor. När jag var på sjukhuset i Lund idag kändes det extra nära. Det var där hon levde sina sista dagar och därför kändes det naturligt att gå in i det lugna stillsamma andaktsrummet en stund idag och tända ett ljus och skänka henne en extra tanke. Det känns fortfarande overkligt att aldrig mer få träffa henne, men samtidigt finns det så många ljusa glada minnen som är lätta att plocka fram. De bilder jag valt här är bara en bråkdel av alla de tillfälle då hon visade att barnen är viktiga för henne, oavsett ålder, storlek, etc...Som 83-åring spelar hon fotboll med mina pojkar i vår dåvarande trädgård på min födelsedag 2005. Ungefär i samma ålder kröp hon under sitt matbord på sitt eget kalas och lekte Bockarna Bruce med pojkarna. Hos farmor och farfar fick det alltid vara full rulle, alla fick plats, alla fick höras och synas. Alla var välkomna!
Max och Felix har alltid tyckt så mycket om sin farmor Anna. Att ge henne en kram när vi sågs var alltid lika självklart! Även om det på denna bild med farmor och Felix mest ser ut som han blir kittlad :-)
Ett klassiskt citat från farmor för ganska många år sen (10-15 år kanske) var "Tänk att jag har så många runt omkring mig och så stor familj, och inte ett enda rötägg". Det säger allt om hur farmor alltid såg det bästa hos människor. Det var också något av det sista vi pratade om när jag hälsade på henne sista gången, just hur stor inverkan hon har på att vi har blivit som vi är. Det finns ingen som går oberörd efter att ha träffat (som Felix alltid säger) MIN FARMOR ANNA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar