Här är jag - med nya reflektioner

Längesen jag orkade skriva något här... Haft en tuff period då jag inte mått så bra men nu känns det som om det börjar rätta till sig med medicinering och annat - i alla fall på den psykiska biten.

Just nu är det förkylningstider här hemma så både jag och Max är hemma. Felix börjar bli hes så det kanske kommer där också...?

Men...som "någon" brukar säga: "Det blir kväll i kväll också" =)

Inte nog med det, det blir snart jul också...adventsljusstakar och adventsstjärnor kom något motvilligt upp i helgen...det känns som man bör städa innan och det var väl just det som var motvilligt...när stakar och stjärnor väl var på plats så är det ju ljuvligt. Resten av julförberedelserna ligger jag lågt med, förhandling pågår just nu i familjen om huruvida vi ska ha julgran eller ej. Och om vi SKA - ska den vara en naturgran eller plastgran. Måhända är jag pessimistisk när jag redan nu suckar över arbetet med att klippa ner en torr, barrande, stickande gran med en halvslö sekatör och försöka få alla bitarna i en svart sopsäck av plast utan att säcken rivs sönder. Att den är barrande och stickande hänger såklart ihop med att jag efter de första två dagarna med julgranen på plats, helt förtränger behovet av att granen behöver vatten. Detta har alltså fått MIG att tänka tanken att skippa julgran helt och hållet...alltså HALLÅÅÅÅÅ!!!

Minns tiden då jag fick förhandla med ex-maken om julgranen. Jag var självklart för och han emot. Vi bestämde då vi flyttade ihop att bestämma varannan jul...alltså hade vi julgran första året och jag var säker på att kunna övertala honom under kommande 12 månader att ha det även andra året(julen 1992). Jag lyckades inte...han fick bestämma...men då ryckte min privata julgransleverantör (läs: pappa) ut och sa "Klart att tösen ska ha en gran"...och vips så var den på plats. Och inte kunde den trevlige svärsonen säga emot =)

När Max var 10 månader och skulle vara med om julen första gången, insåg vi dock att det inte var någon bra ålder att konfronteras med en julgran inomhus. Max hade precis börjat resa sig mot möbler och vi såg framför oss hur han skulle ta stöd mot en vinglig klen gren, samtidigt som han speglade sig i en röd julgranskula, och få hela härligheten över sig. Alltså blev det en liten utegran med belysning den julen.

När Felix var nyss fyllda 1 år var dikussionen densamma...inte lämpligt att ha en gran inne då...så bestämdes, varpå pappan i familjen åkte på tjänsteresa till Göteborg. På kvällen ringde han hem och pratade med Max som förvånade pappan genom att vara uppe och svara i telefon ovanligt sent. "Ja, för vi klär granen! Så går det när man åker till Göteborg" svarade en kavat 5½-åring sin pappa i luren... Ja, vad gör man inte för sina barn (så tänkte julgransleverantören julen 1992 också)...

Nu funderar jag emellertid på det för 10 år sedan otänkbara alternativet PLASTGRAN! Även julgransleverantören med fru (läs: mamma & pappa) tröttnade för ett par år sedan, efter att ha hunnit reklamera och byta ut sin gran 2-3 gånger redan före jul...(ja reklamera EFTER jul är kanske lite ovanligt...) De har en superfin plastgran som enligt hörsägen kläddes redan i eftermiddags. Jag tror det skulle passa mig. Jag gillar förberedelserna inför jul, men när annandagen kommer får julen gärna städas bort. Alltså skulle man kunna klä granen tidigt, utan risk att vattenbehovet förträngs, ha julstämning fram till jul och sen packa ner den i en praktisk förvaringslåda och invänta nästa jul. Helt klart värt att kolla upp i alla fall!