torsdag 18 februari 2010

För 12 år sedan...


...låg jag på sjukhuset och väntade spänt på vad som skulle hända. Max fanns i min mage, en mage som dessutom plågades av smärtor p.g.a. gallgångscystan som upptäcktes under graviditeten. Max födsel var uträknad till 26 mars men redan 2 februari blev jag inlagd och sjukvården gjorde allt de kunde för att smärtlindra mig och samtidigt försöka hålla tillbaka Max som gärna ville ut. Den 18 februari, idag för 12 år sen, sa läkarna att det snart var dags...de tyckte inte jag skulle plågas längre. Men först på morgonen den 19 februari kom de och sa "Vi tänkte att ni skulle bli föräldrar idag". Det var en häftig men samtidigt lite skrämmande känsla...det var ju inte riktigt så jag hade förväntat mig att det skulle gå till. Men de hjälpte till att sätta igång värkarna och kl.18.00 den 19 februari föddes vår alldeles underbara Max!


Starten blev lite omtumlande eftersom jag fått så mycket morfin tidigare. Barnläkare tillkallades och Max togs snabbt omhand eftersom han var lite kall och hade lite grymtande andning. Kuvösen blev hans första hem men som tur var bara i mindre än ett dygn. Men jag kan fortfarande minnas den otillräckliga känslan av att inte få ha honom hos mig. Det kändes sorgligt och än idag kan jag reagera starkt av att se bilder eller höra talas om andra i samma situation. Till vår stora glädje var Max, trots sin 5 veckor för tidiga ankomst, en stor och stark kille. Han orkade bara inte äta själv utan fick vara kvar på Neonatalavdelningen och sondmatas, medan vi tränade lite i att få honom att äta själv. Så först efter ett par veckor i livet fick han komma hem med oss till vårt eget hem som då var i Häljarp.


Att han var 48 cm lång och vägde 2780 gram kan man knappt tro när man ser honom nu...senast jag frågade var han 162 cm lång och stilig har han ju alltid varit.


Att jag varit mamma i 12 år i morgon är en rätt häftig känsla! Och jag är en väldigt stolt mamma - till båda mina älskade pojkar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar