...känns viktigt mitt i all Halloweenyra...att minnas varför allhelgonahelgen firas, och att minnas de som inte finns med oss längre. Jag och pojkarna tog en eftermiddagspromenad till Kyrkogården idag till farmor och farfars grav. Utan att jag visste det hade Max fixat iordning ett litet brev till farmor Anna. Gulligt! Fantastiskt vackert på kyrkogården med alla ljus, lyktor och blommor. Också lite rörande såklart...vi saknar farmor något oerhört men minns henne som alltid med glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar