Österlen i mitt hjärta

Henrik tog mig med på en härlig vandring längs kusten, med start vid denna underbara utsikt!

Att mitt hjärta klappar lite extra för Österlen i allmänhet, Simrishamn i synnerhet och där speciellt Henrik, är det väl ingen av mina blogg-läsare som tagit miste på??? I helgen har jag haft ännu en underbar vistelse där, som jag lägger till samlingen som en av de bästa!

Länge säger Henrik sig ha drömt om att vandra en bit längs kusten och då inte bara en bit och sen vända om igen, utan igår tog vi bussen från Simrishamn till Vik. Precis vid den södra kanten av hans hemmagolfbana "Lilla Vik", finns denna magnifika utsikt över Östersjön. Skånes vindar var som bekant friska igår och längs denna kust var det kraftig nordvästvind, vilket passade oss utmärkt eftersom vi vandrade söderut längs ostkosten. Kullar och bebyggelse läade till viss del, men visst gällde det att hålla i kepsen emellanåt. Några enstaka regnstänk råkade vi ut för, men inget som störde. Naturligtvis var ryggsäcken packad med kaffe och mackor, för det finns väl ingenstans som det smakar så gott som ute i naturen?!

 Glada och hurtiga vandrade vi på i lagom tempo och från vi klev av bussen i Vik, tills vi stegade in genom dörren igen hemma i värmen, hade det gått precis 4 timmar. Nöjda att vi trotsade vädret och att vi höll fast vid våra planer. Visste ser vi ganska glada ut? =)

 Terrängen var väldigt skiftande, vi vandrade i sten, sand, klippor, växtlighet och öppna fält. Strax nedanför Baskemölla, tror jag det var, fanns denna märkliga stenformation. Tydligen har det alltid funnits en massa småsten på denna plats, men plötsligt har någon, för allmänheten okänd person, byggt upp murar, vallar, torn etc. på platsen och tydligen har detta uppmärksammats en del i media, men ingen har avslöjat dess upphovsmän. Lite fräckt faktiskt! En bit ifrån fanns också lite träskulpturer som påminde om Vilks konstverk på Kullaberg.

Inte helt oväntat var vi ganska sega i benen resten av eftermiddagen och kvällen, så vi unnade oss soffhäng och hämtmat på kvällen. Men i morse vaknade vi till solsken och nya äventyr lockade. Efter en rejäl sovmorgon blev det lite söndagskörning med bilen. Jag blir som ett barn i en leksaksaffär...men det är naturen som fascinerar mig. Jag ser allt som om det vore första gången och som jag jag njuter!!! Från bilfönstret fångade jag denna bild, prata om att vara Skåne i ett nötskal - rapsfält, sol, himmel och moln, och jag blir alldeles hänförd av dess skönhet.

Österlen har inte bara sin Konstrunda under Påsken, utan även sin Matrunda nu i maj. Den började igår och sträcker sig över hela nästa helg, och innebär att ett 30-tal lokala matleverantörer/producenter, restauranger/caféer m.m. har ett gemensamt tema, som i år är SMÖRGÅSEN!
Varje medlem har sin egen Matrundesmörgås och idag skulle vi hitta en sådan. På måfå valde vi ut Sköllens Gårdshotell http://www.skollengardshotell.se/ vilket visade sig vara en fantastisk fullträff.

"Naturligtvis" kände Henrik värdparet lite, eftersom de handlat en massa handdukar bl.a. av honom, så precis som så ofta annars möttes han av "Nä men det är väl Jysk?"... Vi fick ett fantastiskt mottagande av Ingrid och Svante som äger och driver Sköllen. Kolla hemsidan så förstår ni varför vi blev så förtjusta.
Deras Matrundemacka, visade sig vara ett "Fyllesvin", vilket Svante glatt berättade historien bakom. Tydligen är det en klassisk toscansk fattigmansrätt, vilket innebär att man utnyttjar de billiga råvarorna. Alltså la man findelad grishals i en mycket het gruta, och lät köttet ge ifrån sig fettet (inget fett i grytan alltså), däri bryner man sen vitlök och fänkål och dränker in det hela i rödvin. "Fett är dyrt, vin är billigt" (I alla fall i Toscana...)
Detta serverades på en bit vitt bröd, med rosmarin, salladsblad och en halv croissant. Som dessert ett snapsglas med hallonsmoothie och en blinie.

Smakade utsökt på deras uteplats med denna vidunderliga utsikt... Som sagt, behöver jag förklara varför vi trivdes???

Summerar nu ännu en underbar helg hos mannen i mitt hjärta, varje gång känns som en minisemester där jag hämtar kraft och energi från både natur och kärlek! Behöver jag säga att jag är lycklig???