...kan betyda så mycket! Idag bestod den guldkanten av spontan kvällsmat (läs: vi delade en pizza) hos en god vän, nämligen min f.d. svägerska Sonja. Så kul att fortsätta hålla kontakten trots att ingen av oss tillhör samma släkt som förr längre. Men våra barn är trots allt kusiner och vi har haft en hel del gemensamt genom åren. På fredag tar kusin Calle studenten och det känns ofattbart. Minns fortfarande telefonsamtalet mitt i natten när de ringde och berättade att han var född 1992! Max och Felix är så glada för alla sina stora och små kusiner och de ser verkligen upp till de stora killarna. På samma vis ser man nu Melker se upp till Max och Felix och säkerligen blir det likadant för Sixten.
Guldkanten igår bestod av besök av just dessa små kusiner, med min syster Tina samt mamma och pappa. Enkla spontana träffar är oftast det bästa, det blir lugnt och avslappnat och alla tar det som det kommer. Även med ett skitigt golv ;-)
Idag var det riktigt härligt att va tillbaka på jobb hos alla barnen där. Men en skön ledighet har det varit och jag har njutit så av att kunna tillbringa så mycket tid med mina barn. Och nu har jag bara 11 arbetsdagar kvar till min semester! Har inga större planer, mer än ett par fotbollscuper för pojkarna men det ska bli skönt att ta sommaren som den kommer. Efter den sista tidens magstrul är det skönt att ligga lite lågt med planerna. Man vet ju aldrig vad hälsan och ekonomin tillåter. Men lite spontana utflykter ska det säkert bli och några turer till Österlen också såklart! Har inte varit hos Henrik sedan i februari...låter inte klokt, men å andra sidan har han varit här mycket. Men nu längtar jag dit!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar