Jag och min mage

För er som känner mig är min mage ett välbekant ämne... Sedan 1998 (när jag var gravid med Max) har jag haft problem med gallsmärtor i form av gallstenar och gallvägsinflammationer. I september 1998 gjordes en stor operation (därav mitt stora Mercedes-snitt på magen, eller som Max sa när han var liten: "Min mamma har en Merca-mage") där en gallgångscysta, yttre gallgången och gallblåsan togs bort. I stället gjordes en sammankopplning av tunntarmen och levern och allt skulle vara bra...trodde jag... Lite besvär fram och tillbaka, bl.a. i samband med graviditeten med Felix, men det har hållts någorlunga i schack med hjälp av en medicin som heter Ursofalk, som hjälper till genom att tunna ut gallan så risken för ansamlingar till stenar minskar.
Under 2007 blev besvären större och mina attacker av Cholangit (gallvägsinflammation) kom tätare. Vid ett flertal tillfällen fick jag uppsöka akuten och jag behandlades med antibiotika, ibland fick jag även bli inlagd för att få antibiotika i dropp.
I november 2007 sattes det in s.k. Ptc-drän för att dränera gallan förbi det ställe som där var stopp p.g.a. stenar. Två tunna slangar sattes in i levern och dessa fick jag gå med i nästan två månader. Därefter gick kirurgen in via dränen och sprängde bort gallstenarna med laser. Allt skulle vara bra...igen...
Efter bara två månader fick jag problem igen, nya undersökningar med magnetkamera och ultraljud gjordes, nya besök på akuten och kirurgavdelningen krävdes och till sist fick jag beskedet att det behövdes göra ett nytt ingrepp. I juli 2008 sattes det in ett nytt Ptc-drän, men denna gång bara en slang. I över två månader fick jag gå med dränet i magen och i augusti tillstötte en rejäl bakterieinfektion med tarmbakterier som vandrat upp i levern och gjorde mig febrig och sängliggande i tre veckor. Tre sommarveckor på sjukhuset var inte riktigt vad jag tänkt av min semester, men eftersom det krävdes antibiotikadropp var det inte mycket att göra.
I slutet av september kunde sedan ny lasersprängning göras efter att "min" doktor Per-Jonas Blind kommit ner från Umeå bara för min skull. Han var mycket nöjd efter ingreppet och jag åkte hem glad över att må bättre.
Jag började så smått återgå till mitt arbete genom arbetsträning och sedan 25% arbete, men efter ett par månader kom nya smärtor och feberattacker.
Luciadagen 2008 blev det att åka till akuten igen, blev inlagd med antibiotikadropp till i tisdags den 16/12, men fick sedan komma hem för att fira jul i lugn och ro.
Nu väntar jag på en ny magnetkameraundersökning som ska göras den 29/12 och därefter en tid till "min" doktor som åter är på plats i Lund i januari. Under tiden håller jag tummarna att jag ska klara mig, stoppar i mig lite mediciner och försöker leva på som vanligt. Denna gången har jag bestämt mig för att inte låta humöret påverkas, jag måste försöka leva på som vanligt de dagar jag mår bra, och blir jag dålig igen så får jag ta det då... Det är så det är...Mitt liv som Maria!