Inspirationen och kreativiteten flödar!

Så var det då äntligen dag för den efterlängtade målarhelgen. Kurs hos samma trevliga kursledare som i somras. Massor med feedback och tips får jag av dem och jag bara ÄLSKAR att måla! Jag hade tänkt efter lite redan innan och hade lite klart för mig vilka färger och stil jag ville måla i idag. Så när vi samlat oss så var det bara att hugga i! Blanda färger och ge sig i kast med första tavlan som blev såhär:
Kändes kul med en ny stil jämfört med det jag gjort innan och framför allt gillar jag ju höstfärgerna. Tavlan är 50x70 cm och jag blev faktiskt jättenöjd med den! Tror jag kommer följa upp denna med fler i samma anda! Hör av er om ni är intresserade av att köpa denna eller en i någon annan färgställning.

Hann också måla en annan i ytterligare en helt annan stil, lite mer galen kan man säga. Men någon detalj återstår imorgon så ni får ge er till tåls till dess...

Har tillbringat eftermiddagen och kvällen själv i lugn och ro. Tog en promenad för att få lite luft efter att ha varit inne och djupt koncentrerad hela dagen. Har röjt upp lite här hemma och även pluggat lite. Mitt lördagsfavoritprogram "Så mycket bättre" blev det också såklart, följt av Robins! Superbra båda två!

Henrik är på väg hem, jippie! I stället för att åka med kompisarna till Simrishamn och sen köra hit som planerat imorgon, så fick jag ett sms med vädjan att hämta honom i Malmö i natt...såklart jag gör...men ska vila en stund nu först, för att orka hämta honom 01.20...

Tack o lov för omställningen av klockan i natt! Och tack o lov för att Henrik kommer hem! Och tack o lov för att jag ska måla igen imorgon! TOPPEN!

Vilken härlig dag...!!!

Visst är det härligt när man sitter på kvällen och är så nöjd med sin dag och det man har uträttat!!!???

Heldagen på Malmö högskola idag gick alldeles för fort! Hade en mycket bra matematikdag idag som nog ingen ville skulle ta slut. Massor med inspiration och aha-upplevelser som jag nu bara läääängtar efter att få omsätta i verkligheten. Blir såklart en utmaning i min barngrupp som mestadels består av 1-åringar, men å andra sidan kan det bli spännande att få följa dem och se hur allt utvecklar sig. Det gäller bara att ha tålamod...

Min basgrupp består av tre andra jättetrevliga förskollärare från olika delar av Skåne och Småland. Tyvärr saknades den ena idag p.g.a. sjukdom men hoppas hon är tillbaka snart. Trots att det var andra dagen vi sågs så hade vi jättekul ihop och jag tror det kan bli bra samarbete under hela utbildningen.

Efter skoldagen körde jag och letade upp affären med konstnärsmaterial som min målar-kursledare tipsat om. Där hittade jag massor som inspirerade mig ännu mer. Några kilramar med bomullsduk, några tuber färg och ett penselset. Efter helgens kurs vet jag att det känns bra att ha grejer hemma att använda när andan faller på! När målartankarna ändå fanns där, svängde jag inom en god vän och tittade på hans tavlor som jag inte sett förr. Ett bra sätt att få egen inspiration och se hur andra har tänkt... Lättast när båda är amatörer så känns det mer befogat att fråga, kommentera osv... Längtar så till helgen, två hela dagars målande!!! Jippie!!!

Sista anhalten på hemvägen var inom en affär och köpte födelsedagspresent till Felix. Bara två veckor kvar nu så det känns bra att vara förberedd! Han räknar ner dagarna och det är alltid kul att fira sina barn! Tänk att han blir ÅTTA år!!!

Imorgon är det redan fredag och jag ska jobba eftersom jag var ledig idag. Ska öppna så jag kommer hem tidigt och kan ägna helgen åt sådant jag tycker är kul. Känns faktiskt skönt med en helt egen helg. Såklart hade det varit toppen om barnen varit här, men nu är det inte så och då kan man väl få njuta av egentiden med måleri, träning och vad jag känner för. Henrik kommer hem på natten mellan lördag o söndag och kommer sen till mig på söndagkväll. Det ser jag såklart framemot! Fick sms innan och idag hade han tydligen ÄNTLIGEN vunnit dagens golfrunda!

Tog mig förresten i kragen i måndags och bestämde mig för att bruka allvar med LCHF-kosten igen. Har varit JÄTTEDUKTIG hela veckan och jag VET ju att det ger resultat. Idag har jag inte känt nåt sötsug alls, inte ens när de andra på skolan tog en chokladbulle till kaffet i eftermiddags. Jag tog en bit mörk choklad till téet och sen var jag nöjd. Har hittat ett kanonbra Thai-matställe nära skolan som vi äter lunch på när vi är där. Kycklingspett med wokade nudlar & grönsaker blev det idag. Megastora portioner så jag blev proppmätt trots att jag lämnade kvar nudlarna. Skönt att känna så snabbt resultat, har inte ens varit hungrig i eftermiddag. Att jag skulle behöva gå ner minst 10 kilo är ju ingen hemlighet, men jag gör detta nu först och främst för att må bättre. Jag måste göra vad jag kan för att få tillbaka min energi och med rätt kost och träning när jag hinner så är det i alla fall en bit på väg. Likaså att sjunga, måla och annat som gör mig glad! Kärlek är inte så dumt heller... :-)

Bra!

Vill bara berätta att idag mår jag jättebra!

Är glad och tacksam för det!

Godnatt!

Att lyssna på kroppens signaler...

...det har jag lärt mig och det är jag tacksam för! De senaste 5-6 årens obalans i min kropp har i alla fall gjort mig uppmärksam på när något är galet... Nu är det mesta i ordning, men kroppen reagerar ändå...

Har nämligen avslutat min medicinering med antidepressiv medicin sen en vecka tillbaka. För ca 5 år sen fick jag sådan medicin utskriven för första gången. Tack o lov hjälpte den mig direkt! Efter ca ett år hade jag trappat ner dosen och slutade helt. Det gick inte alls... Vad just den dåvarande läkaren OCH jag tänkte på då vet jag inte...avsluta medicinen och trappa upp jobbet samtidigt, det va inte så klokt. Påbörjade därför medicinen igen efter kort tid och har sedan dess haft den konstant, men bytte preparat för nåt år sen. Det är svårt att förklara hur jag känner att medicinen hjälper, men jag känner mig mycket jämnare i humöret t.ex...

I våras tyckte jag att allt var frid och fröjd, livet kändes lättare att leva, jag var glad, nöjd och mådde okej, så jag diskuterade med läkaren och vi bestämde att jag skulle halvera dosen. Det gick mycket bra under maj-augusti. Ny kontakt då där vi bestämde att jag skulle sänka till en fjärdedels dos i två månader. Redan första månaden kände jag av PMS-besvär mycket mer än de senaste åren...tillfällighet eller beroende på minskad medicin visste jag inte, men jag avvaktade och tyckte att det blev bättre andra månaden. Dock lite lite mer gråtmild emellanåt, men det var inte så farligt.

Så förra tisdagen var det dags att ta sista tabletten...kändes okej, som ett stort steg i tillvaron. En lång tids medicinering var till ända...trodde jag...
Efter 2-3 dagar började jag känna mig yr. Kopplade inte ihop det med medicinen dock... I helgen tyckte jag att saker förändrades...ännu mer "bölig", åt väldigt löjliga saker, typ ett tv-program eller känslosam musik eller liknande... Då började varningsklockan ringa... Såhär brukar det inte kännas när det är bra! Har dessutom sovit dåligt under den senaste veckan, vilket gör att jag varit dödstrött på dagarna och sovit middag på konstiga tider...

I går var yrseln än värre och likaså en förlamande trötthet...somnade i soffan för andra dagen på rad... Bestämde mig redan i helgen för att ta tag i min träning och min kost. Jag vet ju att det gör mig piggare när jag väl kommit igång. Så i söndags var jag på gymet, i morse likaså. Ringde ändå min doktor och fick en tid i eftermiddag för att diskutera medicineringen. I förmiddags hann jag även med en behandling hos massör/osteopaten och vi diskuterade samma saker. Han gav massor med tips på egenbehandling som kan ha samma effekt som just den typen av medicin jag har. Allt som ökar serotonin-nivån i kroppen är bra, t.ex. massage och annan "må-bra"-behandling. Dagsljus och promenader, träning, bra mat osv... Men vågar inte chansa bara på detta...

Nyss hemkommen från doktorn och det känns så bra! Återgår med omedelbar verkan till den fjärdedelsdosen som jag haft i två månader. Hjälper inte det på två veckor ska jag dubbla den. Visserligen finns det i medicinens beskrivning att man kan få dessa symptom när man avslutar behandlingen, men det är för mycket för att stå ut med det. Doktorn förklarade att det kan vara svårt att avsluta när man haft medicinen så länge som jag har haft. Då är det bättre att ha en låg underhållsdos så att jag känner att jag mår bra. Vill inte riskera att trilla ner i hålet igen.

Så nu känner jag mig trygg och glad över att ha blivit förstådd och att vi var överens. Dagens dos är redan svald och jag hoppas på snabb effekt. Brukar märka skillnad även på andra hållet inom en veckan. Under tiden ska jag fortsätta göra sånt jag mår bra av...försöka träna ett par gånger i veckan, sjunga i kören, målarkurs till helgen, äta bra, osv... Får passa på denna vecka när jag är själv...så hoppas jag att jag är "som vanligt" om en vecka igen när barnen är tillbaka.

Det är tur det finns hjälp att få när man behöver det!!! OCH att jag har vett att be om det!!!

"Varför måste veckan gå så fort???" undrade en kelig lillkille

Söndagkväll igen och väskan är packad. Imorgon har mamma-veckan tagit slut och Felix åker till pappa. Han var ledsen ikväll över att veckan gått så fort. Jag håller med! Passade på att fråga om han ville ha det annorlunda på nåt vis, om han hade någon idé som vi inte tänkt på...men han ville inte prata om det. Vi pratade på lite om hur andra har det, att vissa bor mest på ett ställe när det är skola och på det andra stället mer på helgen, men så ville han inte ha det. Däremot satte han för första gången ord på ett annat förslag. Han vill inte flytta samtidigt som det är skola...alltså hellre flytta på helgen. Men inte på fredagen för då ska det va myskväll med alla och lördagen går ju inte, men söndagen hade varit bra. Sa han! Vi pratade om fördelar och nackdelar och jag lovade honom att när doktorn hört av sig om alla provsvar, när vi märkt om magen blir bättre med hjälp av mjölkfria kosten, DÅ ska vi se över våra rutiner igen och se hur vi kan göra allt så bra som möjligt. Det fann han sig i och sen somnade han gott efter femtielva pussar, hundra kli på ryggen och massa kill i nacken... Underbara pojke!!!

Max har varit mycket med bästa kompisen i helgen. Härligt att se och höra dem ha kul ihop... Även om det mest är tv-spel som gäller just nu...kan inte klandra dem denna regniga ruggiga helg. Ikväll fick vi en bra tv-stund tillsammans. Han gillar "The Event"...Jag är skeptisk men eftersom han vill se det är det ett ypperligt tillfälle för lite gemenskap framför tv:n. Han känns så stor! Snart tonåring...även om det känns som han varit det ett tag. Imorgon är det hans och min egenkväll. De kvällarna är guld värda, oavsett vilket barn det är. Tror vi gillar det lika mycket allihop!

Henrik har hört av sig ett par gånger idag. 23 grader varmt och strålande sol. Befinner sig nånstans mellan Marbella och Malaga...har jag för mig...inte så haj på geografi ju... Golfrundan idag sådär tydligen, men det går nog ingen nöd på gänget... Men han får gärna skynda sig hem :-))

Måste förresten skryta lite; har varit på Friskis Gym idag, jo jo men! Redan träningsvärk så fasar för morgondagen... Dessutom röjt färdigt i källaren och fingrarna värker och är svullna efter allt lyftande av tunga kartonger där nere... Men nu är det gjort i alla fall. På onsdag kommer en container att slänga skiten i!

Veckan lär gå fort, har mycket på schemat;
Måndag: Jobb
Tisdag: Osteopat/massör-besök + pluggande
Onsdag: Jobb fm, sen plugg och kören
Torsdag: Heldag på Malmö Högskola
Fredag: Jobb
Lördag+Söndag: Målarkurs

Hur ska jag hinna sakna någon??? Ska dessutom FÖRSÖKA hinna träna nån dag också, men ska egentligen inte säga det högt...men min ambition är i alla fall det!

Med en sådan vecka framför mig kan det nog behövas lite sömn nu, spikmattan kallar!
Natti natti & ha en bra vecka!

Söndag, mörkt, trött, tvätt...

...fast kanske borde byta ordning; trött, mörkt, tvätt, söndag... Eller nåt...

Det finns dagar då jag önskar att jag hade en egen tvättmaskin i lägenheten - idag är en sådan dag! Ställde klockan på 05.45 för att komma ner i tvättstugan och tvätta kl.6-10. Mörkt och dystert ute och efter en natt med rätt taskig sömn, så studsade jag inte upp precis... Men hade sorterat upp 8 maskiner i går kväll/natt så det var bara att susa iväg... Men väl nere i tvättstugan möts jag av en lapp att en maskin är UR FUNKTION!

Känns som det hade varit bättre att stannat i sängen helt och hållet... En fungerande maskin, fyra timmar och åtta maskiner tvätt som skulle behöva tvättas...går inte riktigt ihop...Suck!

Bara att tagga ner och inse att jag får ta så mycket jag hinner, nu när jag ändå är uppe...Men är SÅÅÅ sömnig!

Hade en mysig kväll igår hos min syster och hennes familj. Hennes mage växer och om ca 5 veckor är det dags att bli moster igen :-)) Melker som är drygt 2 år är en riktig goding och hade hur mysigt som helst med Max och Felix. Borde dock ha lagt mig direkt när vi kom hem vid halvelva men då var ju inte jag trött...det straffar sig idag... Hade precis somnat till strax efter midnatt när jag hörde mobilen burra till... Henrik som skickar ett mms från Spanien, med en videosnutt från nåt uppträde nånstans...kl.01.45... ZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz..........
Efter det har jag nog vaknat 3-4 gånger till...fattar inte vad det är med min nattsömn den sista tiden...har sovit dåligt flera nätter i veckan. Får väl använda spikmattan ännu flitigare innan läggdags i fortsättningen, den brukar hjälpa.

Snart dags att susa ner i tvättstugan igen...ha en skön söndag alla vänner och hoppas NI sovit gott! Kram på er!

Uppmuntran och omtanke värmer!

Jag vet att det finns de som undrar varför jag lägger tid på att blogga, när jag ofta klagar på att det finns annat som jag inte hinner med... jag vet att det finns de som undrar varför jag delar med mig av ditt och datt på bloggen... Jag kan tänka mig att det finns massor som skiter fullständigt i det jag skriver...

MEN... jag gör det för MIN skull...jag gör det inte för att roa eller underhålla någon annan. Det blir som ett telefonsamtal till en god vän, som ett dagboksblad utan hemligheter, som en kort session hos terapeuten. Eller bara för att jag tycker det är så kul att skriva!!!

Sen händer det då och då, ja faktiskt ganska ofta trots allt, att jag får feedback på mina inlägg. Kommentarsfunktionen verkar inte riktigt funka som den ska, eller så är den svårbegriplig, inte vet jag...men jag får kommentarer i verkliga livet, på facebook, i ett mail, ett sms.... och just igår var en sådan dag!

Jag loggade in på Facebook igår kväll efter 11 timmar på jobb, barnen i säng, trött och sliten, men skulle bara...ser att jag fått ett meddelande i min inkorg och öppnar. Från andra sidan Atlanten, från en (egentligen ganska avlägsen men ändå så nära) vän...så vackra ord, så mycket uppmuntran och omtanke i några rader. Tänk att du, som jag knappt känner, har engagerat dig för min skull...att du läst min blogg och tagit dig tid att svara mig. Helt plötsligt kändes allt så rätt. Jag gör rätt, jag gör så gott jag kan, jag är på rätt väg! Tack snälla M, du vet vem du är!!! Hoppas du läser detta också!

För övrigt har jag en stor blogg-förebild, med länk här nere till höger. Har sagt det förr...Mia Skäringer!!! Ni vet, från Mia & Klara, Solsidan m.m.... Hon är ensam med två barn, pendlar mellan Stockholm och sin Göteborgs-ö, mellan hopp och förtvivlan. Hon skriver om livet! Jag bara ÄLSKAR att läsa hennes texter. Gör det du också, så förstår du nog vad jag menar!

NU: Max hemma med magont, illamående och diarré. Felix i skolan pigg och glad (men ledsen och ont i magen igår kväll). Stolt över att få cykla hem själv efter skolans slut. Jag själv har ledig dag. Avsatt tid för pluggande. Ska vara chaufför åt mina föräldrar i förmiddag, men bara till stationen. Sen en helt orörd dag. Ska plugga lite och ägna mycket tid åt mina barn. Ljuvliga helg! Inga måsten, men har ändå planer. Ska rensa! I källarförrådet. Stor container på området nästa vecka. OJ vad det ska slängas! Också bra terapi!

Och massor med tid med barnen! Kan aldrig bli för mycket av den varan! Älskar dem av hela mitt hjärta! Min tredje älskling lämnar kylan bakom sig och sticker till Spanien imorgon...golfresa med grabbarna...ja det kan ju va kul...kanske...men också alldeles för varmt, klibbigt, solsveda...träningsvärk...Ja ja, vad är en bal på slottet... Haha...

Ha en underbar helg alla ni läsare. Njut av ledighet och varandra! Kram

För mycket tankar...

...är det bra eller dåligt???

För mycket tankar i en stor kropp, som min, är kanske okej...men för mycket tankar i en liten kropp, som en 8-åring, det är kanske inte lika bra...

Har precis tillbringat två timmar på Vårdcentralen med en ledsen son... Inte ledsen hela tiden och inte just där och då (mer än när doktorn frågade om det är jobbigt att flytta mellan mamma & pappa...då böla nästan jag också när jag såg hans darr på läppen och ovilja att svara...)

ONT I MAGEN! Hur diffust är inte det???

Träffade en jättegullig läkare som var hur noggrann som helst, hon ställde massor med frågor och riktade sig till Felix. Bra! Visade att hon tog honom på allvar! Skönt! Tog hjälp av mig när han hade svårt att svara. Kände och klämde på magen och gjorde vad hon kunde. Blodprov togs i armvecket, vilket Felix var stolt för efteråt. Först gången i armen! TRE rör!!! Och ett förband som sköterskan sa var viktigt att visa i skolan efteråt! Gulliga!

En massa pensionärer i väntrummet som också skulle ta prover, så mellan läkarbesök och provtagning fick vi vänta mer än en halvtimme. Hade lust att ropa "Hallå, vi har ett liv med tider att passa...kan vi gå före..." Men la band på mig, ringde jobb och förklarade läget för mina gulliga förstående kollegor och slappnade av med Felix.

Doktorn hittade inga direkta fysiska förklaringar till det magonda. Ska fortsätta med Lactulos länge för att undvika att han blir förstoppad igen. Inte riskera att det stör magen.
Prover togs för att kolla så han tål gluten och hur mjölksocker bryts ned. Samt infektionsprov och ska även lämna "bajsprov" - ÖRK sa Felix när jag förklarade hur...jag lovade att ta hand om det... Det är väl sånt mammor är till för!!! Allt som står i min makt för att hjälpa. För att han ska slippa ha ont, slippa va ledsen när han somnar, vaknar, när som helst... Önskar jag kunde ta hand om det onda, det oroliga som stör honom. Fört över det till mig istället, stått ut med det själv, så han fick må bra.

Läkaren ställde mycket frågor, relevanta sådana. Om hans liv...hans sömn...hans vanor... Vi förstod varann...hon tror inte det är något fysiskt fel, men vi ska fortsätta med mjölkfri mat. Tar minst ett par veckor innan man ser resultat på det. Mycket annat kan sätta sig på magen...oro, ledsamhet, längtan, saknad...allt som är så svårt för en 8-åring att sätta ord på.

Åkte till skolan nästan 3 timmar försent, alla undrade var han varit...jag lovade att strunta i mina studier i eftermiddag och hämta honom direkt efter skolan. Bara vara MAMMA! En sväng till Leksakshuset för belöning efter två timmar på Vårdcentralen känns befogat! Sen handbollsturnering med Max klass. Hinner se en match, det gjorde honom glad!

Har hunnit äta lite av gårdagens rester, mina egengjorda köttbullar och sås. Mums vad gott! Också hinner jag fundera...vad kan jag göra för att göra barnen mindre oroliga, mer trygga och lugna??? Tänk om det funnits ett enkelt svar???

Tänker hur jag själv varit...alltid magstrul...som barn kramper i magen som vid 27 års ålder säkert fick sin förklaring då den medfödda callgångscystan upptäcktes. Men så många läkarbesök som barn utan att det upptäcktes... Från ca 20 års ålder magkatarr ett par gånger om året... Sen ca 12 år tillbaka gallgångsbesvären som alla väl känner till... Däremellan stress, oro, depressioner, utbrändhet...vad är det för gener jag för över till mina barn???

Och det ständiga dåliga samvetet...är det mitt fel??? Är det jag som gör honom orolig, ängslig, sjuk??? Vad har vi utsatt barnen för??? Hade vi mått bra av att flänga mellan två hem varje vecka??? Usch...för mycket tankar i en stor kropp är inte heller bra!

Det jag i alla fall är stolt över är att jag tar hans bekymmer på allvar. Skulle aldrig förlåta mig själv om det visade sig bero på något som man har bagatelliserat....

Nu ska jag vila en halvtimme, efter att ha sovit uselt i natt och varit uppe sen 05.15... Om 45 minuter ska jag hämta min gullunge och sen är alla samlade i eftermiddag!

ÅH vad jag älskar mina barn!!!!

Höst på Österlen

En solig och blåsig höstlördag på Österlen.

Här började vandringen vid vackra Knäbäckshusen och sen norrut mot Stenshuvud.

Livet när det är som bäst; hav, sol, vackra färger och KÄRLEK!

(Bara mina barn som saknades...)

Rörums norra å...där Stenshuvuds naturreservat börjar i söder...

En hälsning till min kära kollega: Gissa baaaajjjjjset!!!
(Någon som vet, var ungefär 10-15 cm i diameter...)

Höstlöv som kamouflage:

Men en närbild avslöjar paddan...

Mitt inne i skogen en ringlande bäck...

Nästan på toppen var det såhär vackra färger när man riktade blicken mot skyn...

Längst ut på Kortelshuvud blickar Henrik ut över havet och i bakgrunden skymtar Sten...eller i alla fall hans huvud...

Väl nere igen vid mitt rätta element HAVET!

Efter en lång och härlig promenad på ungefär samma ställe som vi promenerade vid mitt allra första besök här förra våren... Då kunde vi inte ana att det skulle bli så här bra...eller...???

Just nu, söndagkväll; utsikt från Henriks sovrumsfönster...

Trots en enkel kamera måste jag ändå säga att höstfärgerna gör sig fantastiskt bra på bild!

Hoppas det fortsätter att va en vacker höst ett tag till...

Kram på er!

Pluggedag...

Står, går, ligger, sitter, reser mig igen, vandrar runt...sätter mig försiktigt...aj aj aj...

Att ha en självstudiedag med massor att plugga och samtidigt ha ont i svanskotan är ingen hit...

Kände det hela dagen igår, redan när jag gick upp 5.15...måste ha med min behandling i onsdags att göra...ringde min massör/osteopat nu på förmiddagen för att rådfråga om jag ska röra mig trots smärtan eller vara stilla. Som tur är blev han positiv till att jag hade ont...han sa att det är ett bra tecken på att behandlingen börjat verka...kanon ju! Men det är svårt att GÅ och PLUGGA samtidigt, tyvärr finns inte böckerna i ljudbok..synd...

Har flyttat mig mellan säng, köksstol, fåtölj, soffa, skrivbord, soffa igen...MÅSTE läsa lite till innan jag tar på mig gympaskor och varm jacka och ger mig ut på lunchpromenad. Det är bokat lunch hos "svärmor"... Henrik jobbar och jag har långhelg på Österlen...Tänkte det skulle va bra att plugga på bortaplan för att inte distraheras av en massa hemma-fix....

Nu distraheras jag istället av en ömmande svanskota...

Har gått igenom litteraturlistan med ALL kurslitteratur, reserverat på biblioteket och lagt in en massa beställningar på nätet... Har läst igenom utkastet till nya läroplanen, den måste bli vår nya bibel, gäller från nästa sommar!

Känner att litteraturen är intressant och givande, men mitt problem är att jag måste va så fruktansvärt fokuserad när jag läser, för att minnas...och jag läser långsamt...också blir ögonen sömniga...kvittar NÄR och VAD jag läser...

Kallt i lägenheten...får nog ta en varm dusch innan jag läser mer...inte bra att gå ut direkt med vått hår ju...haha...men fick en mössa av Henrik igår när han köpte jacka på Nova. Snällt! En rosa! Han tyckte jag behövde lite klatschig färg....är kanske lite grå...???

NU: Logga ut från datorn, duscha, läsa ett kapitel till sen promenad till den väntande lunchen där Henrik möter upp.

Ha en go helg!

En riktigt bra dag!!!

Vilken underbar känsla att sitta på kvällen och va riktigt jäkla toknöjd med hela dagen! Jag har verkligen känt så idag, jag tror jag känner efter på det viset lite för sällan...alltid hittar man nåt som skaver...

Henrik kom hit igårkväll, skulle tillbringa ett par dagar på Västkusten med jobb och mellanlandade här. Skönt med vardagar ihop! Men det ständiga dilemmat; min säng för hård för hans rygg, hans säng för mjuk för min rygg...klockan skulle ringa 05.15, inte läge för dålig nattsömn då...vaknade till ett par timmar innan av att Henrik vandrade in och la sig i Max säng, den är mjuk och skön :-) Upp i ottan till en kall och dimmig morgon men hyfsat pigg trots mindre än 6 timmars sömn (och anledningen stavas 4-0 i förlust, bläää)... På plats på jobb 06.15 och jobbade idag bara till 10.30. En sjuk kollega men hade turen att få tag i en stabil vikarie + att min andra kollega var på plats. Känns så bra på jobb, visserligen ganska tufft med så många små barn, men trivs med mitt arbetslag! Och barnen ger så mycket, är så tacksam för det.

Efter jobb var det dags för ett besök hos min massör/osteopat, eller "Osten" som Henrik kallar det...skönt att komma dit och kunna säga att jag mår okej. Stel och öm i rygg/bäcken, men magen bra och benet bättre. 45 min skön behandling, sen hem med lite snabbmat innan det var dags att plugga.

Känner mig supermotiverad och taggad med studierna. Känner redan att det ger mycket. Att sen få ihop examinationsuppgifterna blir en utmaning...men en kul sådan. När det gäller sånt brukar jag inte ge upp så lätt!

Pluggade hela eftermiddagen tills ögonen ramlade ihop så vid halvfyra fick det bli en lite tupplur. Därefter stängde jag skolböckerna och satte mig på cykeln ner i stan. Äntligen skulle jag kunna vara med på Stadshuskörens repetition igen. Har bara varit där en gång men idag var det kul att kunna vara med. Ska försöka prioritera det lite mer framöver, nu övar vi bl.a. julsånger och ska tydligen sjunga på ett äldreboende på första advent. Kul! Jag mår verkligen bra av att få sjunga. Säger som Toralf (Elvis i Glada Hudikteatern): "Jag behöver inte vara världsbäst..." men jag tycker det är kul!

Cykelturen var också välgörande, så det blev även en tur till biblioteket för att hämta lite kurslitteratur, sen hemåt. Lagade lite middag och åt till svtplay och Glada hudik. Alltså, vilket gäng, de gör mig så glad!!! Lite tv i soffan blev det också, bl.a. Husläkarna på svt 24 som också speglar helt fantastiska människor. Som gör det där lite extra för sina patienter, hembesök med kaffe, en extra kram och många skratt. Så vill jag också uppfattas! Kanske man gör det ibland...i alla fall hade jag idag ett samtal som jag kände mig nöjd med efter...det behövs inte alltid någon bekräftelse utifrån, ibland räcker det att man vet att man gjort ett bra jobb själv eller att man gjort sitt bästa. Då mår jag bra.

Nu ska jag stänga ner för idag, imorgon blir det lika tidig morgon eftersom en kollega fortfarande är sjuk. Helt okej att öppna ändå eftersom Henrik sen kommer och hämtar mig för att åka "hem". Så kommer vi iväg innan det blir försent. Kom just på att jag skulle packat...det får bli imorgon...känns som jag hunnit med tillräckligt mycket idag ändå...

En riktigt bra dag blev det!
Tack för det!

En ny erfarenhet...

Efter en hel veckas magont (och flera omgångar tidigare också) fick Felix idag ordinationen att sluta med mjölkprodukter helt.
Egentligen har han haft lite knepig mage ända sedan han var bebis, minns att vi redan då fick testa mjölkfri ersättning till honom för att han kräktes så mycket. När han blev lite större och blev hård i magen fick vi rådet att undvika att dricka mjölk. Men nu är alltså rådet att avstå från mjölkprodukter helt och hållet för att se om det förbättrar hans mage. En teori är att det på vissa personer tar längre tid för mjölkprodukter att passera mag/tarmsystemet och att det därför hinner bli förstoppat. Och usch det är inget kul. Egentligen är vi i denna delen av världen ganska ensamma om att klara så mycket mjölk som vi gör...har hört på en föreläsning om LCHF att det är någonstans i Afrika också som de använder mycket mjölk, annars är det väldigt ovanligt. Kanske är vi inte skapta för att klara det heller???

Hur som helst, skolsköterskan skulle omgående fixa ett intyg till matbespisningen (använder man det ordet fortfarande förresten???) så redan imorgon bör han kunna få specialkost där. Inga problem så långt för där är dom ju vana, finns ju massor med barn på skolan som äter mjölkfritt. Värre är det väl för oss här hemma att vänja oss och att hitta rätt produkter. Lars hämtade Felix här idag så jag fick gå igenom lite med honom om ordinationen, sen får vi väl ut och botanisera lite i affärerna vad som finns. Har redan fått en massa goda och välbehövliga råd från facebook-vänner och "riktiga" vänner :-) Tack så mycket!

Med tanke på att jag fick söka en massa info om detta på nätet idag + att jag var med Felix hela dagen i skolan, så blev det inte så mycket eget pluggande, tyvärr...men det tog jag igen lite nu ikväll...
Nu kallar sängen snart...

Vad skulle jag gjort utan mina vänner???

I går tillbringade jag och barnen hela eftermiddagen och kvällen i Ängelholm tillsammans med mina allra bästa vänner Marika och Nina och deras familjer. Vi har känt varann sedan våra föräldrar byggde hus på tomterna intill varann i Svalöv 1974. Då var jag 2½ år och de 2 år äldre. Sen har vi hängt ihop, i vått och torrt, i medgångar och motgångar, i alla livets skeden och vi finns alltid där för varandra. Med tiden har vänskapen djupnat ännu mer och jag är ganska övertygad om att vår känsla är ömsesidig, att vi är vänner som kan ringa varann mitt i natten om vad som helst och vi hade ställt upp för varandra!

Vi kan ventilera allt när vi ses och vi vill hinna med så mycket att när det är dags att åka hem så känns det som om vi precis börjat. Vi har så mycket gemensamma minnen från de 36 år vi varit vänner, så samtalen blandas med gammalt och nytt. Eftersom vi är utspridda i Trelleborg, Landskrona och Ängelholm blir det av förklarliga skäl alldeles för sällan vi ses, så det finns alltid en del att uppdatera när vi träffas. Vi har delat så mycket tillsammans och firat födelsedagar, jular, bröllop, barnfödslar, barnkalas m.m. Jag kommer aldrig att glömma vilket stöd de båda (med deras familjer såklart) var för mig i samband med skilsmässan och under mina längre sjukdomsperioder. Båda har tillbringat timmar hos mig på sjukhuset, ringt, mailat, skickat kort, erbjudit hjälp och stöd, eller att bara finnas för mig. Det är sånt som är guld värt!!!

Och naturligtvis hoppas (och tror) jag att de känner likadant tillbaka. På något vis känns det som vi är familj, systrar...fast som vi själva valt.
Hoppas det kommer att vara så för evigt!!! Men gud vad jag önskar att vi bodde närmre varandra!!!

Författardrömmar

Sitter och tittar på Skavlan och lyssnar på intervjun med den norske författaren Knausgård som har skrivit en bok i sex delar om sitt eget liv. Det blev totalt 3000 sidor...

...här sitter jag med en blogg om Mitt liv som Maria och är ganska stolt över att jag hållt igång den i snart 2 år... Som jag skrivit i min profil så har jag alltid älskat att skriva...jag minns med glädje uppsatsskrivningarna i skolan, små mininoveller jag skrev redan som tonåring och kanske ännu yngre. Dagboksanteckningar har jag i massor och bloggen ovanpå det... frågan är om det någongång blir något annat...

Jag har många gånger de senaste åren tänkt att jag skulle vilja dela med mig av många tuffa jobbiga saker jag gått igenom, förhoppningsvis för att kunna hjälpa någon annan. Såklart inte bara det jobbiga och tunga utan även glädjen över att ha hittat ut ur mörkret. Kanske behöver jag ytterligare några års perspektiv till alltihop innan jag kan sammanfatta den perioden i mitt liv, men drömmen om att någongång förverkliga detta lever vidare...

Ebba Forsberg - Halleluja

Jag fick ett mail...

...från någon som vill mig väl...

Denne någon hade läst ett klokt råd på en anslagstavla på denne någons träningsanläggning...

...detta delgav denne någon mig...vad nu det kan betyda...vad kan denne någon mena??? Tro???

"Två enkla tips för att få dig att må bra:

1. Rör på dig
2. Låt någon annan röra på dig"

Felix och jag kurerade oss...

...igår kväll fick min förkylning sällskap av en Felix med magont. Stackars liten, han har ganska ofta ont i magen...kan inte låta bli att fundera över om det är oro och funderingar som sätter sig i hans lilla mage... Men jag försöker ta det på allvar när det dyker upp och just nu verkade det faktiskt som att han var ovanligt hård i magen...inget bra!
I morse hade han ännu mer ont och det var bara att låta honom stanna hemma hos mig idag. Vi sov länge sen traskade vi till apoteket och köpte Lactulos till hans mage...ett säkert kort! Hoppas det hjälper!

Felix hjälpte till att hacka lök...

...vet inte varför jag tänker på Spike i filmen "Notting Hill"...hmm...

Två sidor av samma mynt...

Sida 1: Skittråkigt att vara hemma sjuk, att må kass, att inte kunna jobba, att missa en massa på jobb och i lönekuvertet, att ha tråkigt helt enkelt...

Sida 2: Mer tid för barnen! Felix kom redan igår så idag har vi haft mycket mystid tillsammans!

Man måste plocka fram de positiva delarna i livet!

Kram!

"Var kommer allt snor ifrån?"

Den frågan fick jag av en 5-åring för sådär 14-15 år sen på mitt dåvarande jobb.

Inte ens som pedagog kan man svara på allt och definitivt inte den frågan... Idag ställer jag mig själv exakt samma fråga... Hur kan en förkylning komma från ingenstans och bara BOM slå till med full kraft???

Efter att ha varit hemma två dagar med magont samt att jag hade lite ont igår, så var jag så glad imorse när jag vaknade smärtfri. Hade aptit även igår och kunde äta normalt och såg framemot att få vara frisk nu. Vad händer då? Jo helt plötsligt börjar jag nysa och snörvla och när vi kom hem i kväll efter att ha firat pappas födelsedag och mamma & pappas 40-åriga bröllopsdag, så är jag genomförkyld...inte alls kul!!! Ska krypa ner och sova effektivt nu och hoppas verkligen på att kunna jobba imorgon, men för säkerhetsskull har jag inte ringt och friskanmält mig helt än. Får ställa klockan extra tidigt imorgon och gå upp i god tid och se hur jag mår. Jag får ju i stort sett aldrig feber, men hela jag känner mig febrig. Näsan rinner i ett och huvudet känns tungt.

Nu ska jag inte gnälla mer...istället får jag vara tacksam att jag inte har ont i magen mer och att detta faktiskt är höstterminens första förkylning för min del. För att jobba i förskolan så har jag faktiskt klarat mig riktigt bra!

Ett annat plus är att jag lånade med mig Max och Felix till kalaset idag och sen följde Felix med mig hem här, en dag i förväg. Så lite extra mystid med dem blev det och på tisdag är båda här, precis som det ska va!

Och avslutningsvis ett stort grattis till mina älskade föräldrar som idag varit gifta i 40 år!!! Bra jobbat!

Nu: vatten, mediciner, nässpray, näsdukar och sängen!

Smycka din profilbild på Facebook med årets rosa band

Oktober = Rosa månad!

Nu är det oktober månad och den månad på året då kampen mot Bröstcancer uppmärksammas lite extra! Gör en insats du också! Skänk en slant till Cancerfonden, köp rosa bandet eller någon annan produkt där pengarna går till forskningen. Eller så kan du :
Smycka din profilbild på Facebook med årets rosa band

Samtidigt ska vi alla kvinnor komma ihåg att undersöka våra bröst regelbundet, samt gå på de Mammografiundersökningar som erbjuds. Vänta inte!

Under tiden; njut av livet och var rädda om varandra!

Kram Maria