tisdag 29 juni 2010

Doktorn ringde äntligen!

Mitt i ett vattenkrig på förskolans gård i eftermiddag, så ringde min mobil och det var mitt efterlängtade samtal från min doktor... Svaret på magnetröntgen och vidare planering följde:

På magnetröntgen ser man inga gallstenar. Däremot syns "något" som kan vara antingen luft eller "skräp", men det kan inte kameran skilja på. Eftersom mina prover är normala och jag inte får feber så är det ett gott tecken på att inte levern är irriterad eller skadad. Bra nyheter!

Däremot visade bilderna att längre upp i levern där gallgången delar sig i två, där är den ena gallgången mer vidgad än den andra, vilket tyder på att det är någon form av förträngning eller stopp nedanför. Denna vidgning är dessutom mer förändrad än på tidigare bilder...

Dock kan inte doktorn riktigt förklara varför jag får ont och besvär hela tiden. För att utesluta att det är någon form av magsår eller sår på tolvfingertarmen så ska jag förändra medicineringen lite med en ny magsårsmedicin och dessutom öka dosen rejält. Är det ett sår så lär det läka enligt doktorn.

Utöver det ska doktorn remittera mig till medicinläkare på Gastromottagningen där jag utretts tidigare. Återigen ska jag utredas för ev. PSC (Primär Skleroserande Colangit). Detta uteslöts för några år sen, men eftersom läkarna nu inte kan förklara min smärta så kan de inte bara strunta i att utreda annat. De gör verkligen allt för att ge mig bästa möjliga hjälp - det har jag aldrig tvivlat på!

Efter dagens samtal visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka...PSC har jag läst på mycket om innan och det är en kronisk gallgångsinflammation (typ...) så den vill jag helst slippa...kan påverka levern mycket på sikt också. Så just nu hoppas jag på "bara" magsår... Nu ska jag gå och stoppa i mig kvällens dos...ett antal tabletter som ska sväljas både morgon och kväll...

Under tiden ska jag fortsätta försöka leva som Klas Ingesson som jag precis hörde på VM-programmet på tv... Efter sin cancer lever han i nuet och gör bara det han själv vill och mår bra av... Klokt!!!

Och tack till er alla som hör av sig och håller tummarna för mig!

Och vet ni vad? Nu regnar det! Tur det är läggdags :-)

måndag 28 juni 2010

Vilka underbara människor det finns!

Ibland får man vara med om händelser eller en gest som betyder så otroligt mycket mer, än vad kanske avsändaren förstår... Idag var en sådan dag! Fick idag en välkommen, otroligt uppskattad och användbar överraskning! Jag är ganska säker på att avsändaren av överraskningen läser min blogg och jag vill visa min tacksamhet än en gång! TACK SNÄLLA!!!

söndag 27 juni 2010

Midsommar i Havsbaden

Söndagkväll och midsommarhelgen är till ända... En helg som varit alldeles alldeles perfekt! Jag, Henrik, Max och Felix har tillbringat fredag, lördag, söndag hos våra goda vänner i Havsbaden/Ängelholm. Tillsammans med mina barndomsvänner M och N och deras familjer, hade vi först en helt fantastisk midsommarafton. Det blev ringdans och fika till dragspelsmusik, bad i havet, midsommarbuffé med massa god mat och dricka, sol, skratt och lek till en bra bit efter midnatt. Mer svenskt än så kunde det knappast bli, när vi dessutom fick alldeles strålande väder så var ju alla självklart nöjda och glada!

Igår var det dags för oss att va barnvakter till värdfamiljens barn, två pojkar 7 och 11 år gamla. Från lunchtid igår till ikväll har vi varit "4-barnsfamilj" och det gick jättebra! Det blev ännu mer bad och sol, god mat och ännu mer lek, innan alla stupade i säng (eller soffan) sent igår. Samma aktiviteter fortsatte idag, även om Henrik begav sig hemåt redan i förmiddags. Alla verkade nöjda med helgen och eftersom jag och M & N växt upp ihop är det jättekul att se alla våra barn ha så kul tillsammans. Hoppas det fortsätter så!

Här kommer lite bilder:
Felix surfar på höga vågor

Henrik & jag fotograferades av en 7-årig mästerfotograf

Kärlek på stranden...

Vad är en midsommar utan jordgubbar???
Efter två sena nätter, massor med lek och bus, tyckte Felix det var skönt att relaxa i poolen :-)
Tack alla inblandade för en helt underbar helg!
Att vara barnvakt i ett hus ett stenkast från havet och dessutom få helpension, det känns inte så jobbigt ;-)
Imorgon är det vardag och tillbaka till verkligheten igen, men för mina barn börjar semestern med deras pappa.
Snacka om att ha prickat in bra väder....
Själv lär jag nog ta en tur till stranden efter jobb!

torsdag 24 juni 2010

TREVLIG MIDSOMMAR (eller: Det börjar kännas som semester...)

24 juni! En vänlig mamma på jobb påminde oss idag om att det just idag är 6 månader till julafton! Det var väl bra att veta såhär dagen innan midsommarafton! :-)

På jobb är det lite semesterstämning redan, även om jag ska jobba två veckor till. Många barn har redan gått på semester så denna veckan har vi haft ca halva gruppen. Ganska skönt för både oss och barnen att det trappas ner lite så, det blir lite lugnare och vädret gör ju också att allt blir så lättsamt!

Igår hade vi midsommarfest med barnen på jobb. Traditionsenlig dans kring midsommarstången, midsommarmat och jordgubbar till efterrätt! Mina egna barn har varit hemma själv tisdag och onsdag, men cyklade hem till mormor och morfar vid lunch igår. Dom är verkligen jätteduktiga på att fixa och dona själv, trots att deras stränga mamma lägger en lapp på köksbordet på morgonen med allt de ska göra hemma under dagen. Men så blir det också gjort! Toppen!

Idag var det Felix sista dag på fritids, på måndag börjar de semester med sin pappa. Max har varit på stranden med en kompis och allt påminner mig om hur stora de börjar bli...(på tal om förra inlägget om min ålder...suck...)
Nu ska jag njuta av att fira hela midsommarhelgen med mina goa barn, min älskade Henrik och mina goa bästa vänner sedan 36 år tillbaka. Det ska bli jättekul!
Sen kommer barnen att vara hos sin pappa i stort sett i tre veckor, förutom några dagar kring nästa helg då de kommer hit. Kommer att bli lång tid utan varandra men vi kan säkert ordna till en liten bonusträff om längtan blir för stor.
Under tiden ska jag varva ner och ställa in mig på semester...även om jag kommer att sakna barnen så blir det en sorts avkoppling för mig att bara ha mina egna tider att hålla reda på. Min sista jobbvecka ska jag dessutom bara jobba 4 dagar och 5 timmar per dag. På förmiddagarna ska jag gå på målarkurs och förhoppningsvis lära mig massor!!! Eller i alla fall hoppas jag få mycket gjort! Längtar efter målningen och hoppas inspirationen flödar då!

Visst ska det bli skönt med fyra veckors semester, men under de förutsättningar som råder på jobb just nu, med fint väder och små barngrupper, så känns det helt okej att jobba också :-) Idag har många föräldrar kommenterat lite avundsjukt hur bra jobb vi har när solen skiner.
Jag kan bara hålla med!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön och trevlig midsommar!
Henrik är på väg hit och här hemma är både Gubbröran och Sillatårtan klara!
Mmmums!!!

tisdag 22 juni 2010

Önskelista

SÅ HÄR ÄR DET:
Min födelsedag närmar sig med stormsteg... Hur jag ska förhålla mig till det har jag ännu inte bestämt mig för... Att bli äldre är väl lite tudelat... Så länge man blir äldre och klokare så är det väl helt okej... Men att bli äldre och med det rynkig, gråhårig, glömsk och skruttig...det känns inte lika lockande... Men det är ju innehållet som räknas, eller hur? De grå håren, den hängiga magen med bristningar och ärr, och de små (?) rynkorna runt ögonen kan väl kvitta, om jag bara hade fått ha ett friskt och sunt inre...emellanåt känns kroppen som den är betydligt äldre än de 39 år som den faktiskt är om 13 dagar... Att kroppen ser ut som den gör finns det de som tycker jag får skylla mig själv för...och visst, allt jag har ätit har jag själv stoppat i munnen...men visst finns det en del gener också som man inte alltid kan påverka... Att hälsan bråkat med mig under flera år påverkar såklart också...låter kanske som en dålig ursäkt men nej, det är faktiskt sant...jag har kommit igång med träning flera gånger och tyckt det varit riktigt kul....men så blir jag sjuk och måste göra uppehåll...sen är det svårt att komma igång igen...måste hinna bli frisk innan jag tränar...innan jag hinner träna så blir jag sjuk.... snacka om ond cirkel... SÅ ÄR DET!


Men tillbaka till ämnet i rubriken... Jag har precis som ett barn, alltid varit löjligt förtjust i presenter! Jag älskar att få presenter men även att GE. Men nu handlar det om MIN födelsedag och jag har en låååång önskelista... Däremot insåg jag att min gästlista och önskelista synkar dåligt...kanske kan det bero på att jag inte bjudit till kalas... ;-)


MEN NI SOM VET MED ER ATT NI BRUKAR FIRA MIN FÖDELSEDAG ÄR HJÄRTLIGT VÄLKOMNA PÅ EN KALASGOD TÅRTA KL.15 PÅ MIN FÖDELSEDAG!
(Bara ni meddelar mig innan så jag vet hur stor tårta jag ska baka!)


På min önskelista finns i alla fall bland annat det här:


* Våningsfat som t.ex. det på bilden ovan. Detta kommer från IKEA men det finns i massa olika andra varianter. Det är naturligtvis ingen livsnödvändig pryl men jag tycker det är stiligt och skulle kunna va en liten piffig detalj ibland :-) Lite piff är ju vad detta hem behöver...
* En bärbar grill - detta har jag kommit på nyligen. Viktigt att grillen har ett lock man kan fästa så att man kan bära med sig grillen smidigt och ta den med på små utflykter... På balkongen får jag använda min elgrill, men förlängningssladden räcker inte om jag t.ex. vill grilla på stranden...
Finns i olika utförande, den nedan har jag hittat på Biltema.

Finns även i klotvariant, men har inte koll på om locket sitter fast...Bilden hittade jag på nätet...


* Som jag tidigare skrivit om så är mitt vardagsrum i behov av piff... Nya gardiner i en klar färg skulle va trevligt, samt matchande kuddöverdrag till soffan... Fler tavellister i ek behövs också samt lite nya fräscha krukväxter...
* Sen skulle det vara helt okej med lite vardagslyx, såsom en ansiktsbehandling, en storstädning av lägenheten, fönsterputs, en god middag, eller i alla fall ett nytt stekjärn...
MEN: Vad är alla presenter värda om man inte får vara frisk nog att njuta av dem? Eller vad är de värda om jag skulle sitta här ensam och titta på dem? Nä, självklart är min högsta önskan att bli frisk (eller i alla fall inte sjukare...)!
Att dessutom ha mina två underbara pojkar hos mig och att få vara tillsammans med den allra bästa Henrik, är allt jag kan önska mig!!!
(Men någon liiiiten present kan ju också va kul såklart ;-) )

söndag 20 juni 2010

KÄRLEK


Kärlek är väl alldeles alldeles underbart!!!

Självklart har jag sett och läst så mycket jag hunnit om Victoria och Daniels bröllop igår. Sönerna och Henrik hånade mig lite smått, pikade att de missade fotbollsmatchen på tv osv... Men VM går faktiskt vart fjärde år och under bara detta VM spelas ett rejält antal matcher...
Bröllopet är däremot en engångshändelse och en stor historisk händelse för mig!
Orden är överflödiga, kan bara säga att de var fantastiskt vackra, de strålar av lycka och kärlek och känns på något vis ändå som ett "vanligt", lyckligt, förälskat par. Och så äkta!
Men själv måste jag erkänna att jag är MINST lika förälskad!!!!
(om nu någon kunnat missa det???)
Jag har ju min alldeles egen PRINS!!!

torsdag 17 juni 2010

Mitt hem...

...är min borg...heter det väl? Med så många sjukdagar jag haft på sistone så blir mitt hem min borg i dubbel bemärkelse... Dels är jag väldigt mycket hemma...dels tillåter inte ekonomin några större utsvävningar heller så semestern i år hoppas jag blir en billig variant :-)

Att tillbringa så mycket tid hemma som jag gör periodvis är på gott och ont. Mest ont när det beror på sjukdom. Då ligger jag här i en soffa och ser hur trist här ser ut. Vankar rundor i lägenheten och ser allt som jag skulle behöva ta tag i men har inte orken.

Mitt stjärntecken är Kräftan och det specifika för kräftor är att vi är hemkära och familjekära. Det kan nog stämma rätt bra på mig, typ "jag trivs bäst häääär..." Men ibland når även det gränsen. Nu har jag bott här i snart 2½ år och det känns fortfarande inte som jag har inrett färdigt lägenheten. Det är mest vardagsrummet som är katastrof. Nya tapeter sedan i höstas men efter det har inget hänt. De gamla gardinerna åkte upp, som egentligen har gjort sitt, inte en enda tavla finns på väggarna (villket kan tyckas lite knäppt mtp att jag målat en del...) och jag har definitivt inget "piff". Först har jag skyllt på brist på tid, ork och pengar att handla nytt för. Men jag har fått en insikt... (huh)...JAG HAR INGEN KÄNSLA FÖR DET HÄR.

Jag är ingen estet eller naturbegåvning när det gäller inredning så som många är. Jag har inte känslan och inte intresset helt enkelt... Jag är nog mera praktisk av mig. Bara saker och ting fungerar så nöjer jag mig...men egentligen inte...jag skulle gärna vilja ha det lite mer piffigt och ombonat hemma hos mig.

Jag tror att inredare som Simon & Thomas skulle kunna göra underverk här. När Felix hörde det så sa han; Nä mamma, det är nog bättre med dom andra två killarna... Han menade Roomservice...tyckte nog de var lite mer "lagom" för vår smak. :-)
Får kanske kolla upp om de är ute efter några nya projekt...det hade väl varit något?

I väntan på det ligger jag här i min soffa och försöker blunda för de kala väggarna, min kaosartade förvaring och min egen oförmåga...

Hör av er om någon känner för att komma med lite gratistips ;-)

onsdag 16 juni 2010

En snabbvisit på akuten

Måndagen gick okej, tisdagen började okej, men så fort jag ätit kom smärtorna tillbaka. I går kväll var de värre än de senaste veckorna...kallsvettades, frös och va varm om vartannat. Sov sov sov... Men akuten en kväll??? Nä inget som lockar - har varit med förr, typ...

Snälla pappa hämtade mig istället i morse och körde mig dit. Var där vid halvnio och två timmar senare gick jag därifrån...300 kr fattigare och inte ett dugg klokare...

En vänlig och lyssnande läkare tog emot mig, prover som togs var helt normala, svaret på magnetröntgen kunde hon inte komma åt och mina specialistläkare fick hon inte tag i. Däremot hade hon pratat med "min" sjuksköterska som lovat att efterlysa MR-svaret och ge mig ett läkarbesök så fort hon fått svaret. Fick lite råd om smärtlindring av läkaren och sen tack och hej...

Jag förstår att det inte kunde göras mer på akuten, eftersom jag inte hade ett akuttillstånd heller (enligt värden och prover) så fanns ingen grund för inläggning (vilket iofs är skönt). Mina specialistläkare måste alltså ta tag i detta ordentligt nu. Jag som var så bestämd när jag åkte in i morse att jag skulle kräva grundlig genomgång osv...men allt hänger ju på MR-svaret...

Alltså vänta, vänta, vänta... Hoppas bara att de hör av sig de närmsta dagarna. Mitt team brukar ha konferens på torsdagar där de går igenom alla fall och jag är nog ganska flitigt återkommande på deras dagordning. Så mitt hopp står nu till morgondagen, till dess borde de ha fått MR-bilderna hoppas jag.

Är fruktansvärt trött av det här, blir andfådd också och det förklarade läkaren med att stora andningsmuskeln sitter precis vid levern och påverkas vid t.ex. svullnad. HA! BRA! Då beror det alltså inte bara på dålig kondis att jag blir så andfådd i t.ex. trappor så fort jag har ont... Skönt med en sån förklaring i alla fall.

Nu ska jag hämta hem Felix och passa på att NJUTA av mina barn! Imorgon kommer Max. Härligt!!!

måndag 14 juni 2010

Sommarlovets första dag!

Visst var det underbart att vakna i morse till SOLSKEN!!! Allt som det är bristvara på uppskattar man ju lite mer än annat! Är det en dålig sommar vädermässigt så kan 16 grader och sol kännas underbart! Liksom det känns underbart med sällskap om man varit ensam länge...eller underbart att få lön när det varit mycket månad kvar i slutet av pengarna...och visst kan det också, helt ärligt, vara skönt med en regnig innesittardag i juli, om det varit flera veckors högsommarvärme...

Ja ja nu ska jag inte överdriva...vädret tjatas det ju tillräckligt om och det enda som är säkert är att vi aldrig någonsin kan påverka det - vi kan bara påverka vårt förhållningssätt till det.... Och precis som jag sa i vintras när det klagades högljutt över den bitande kylan, så känner jag även nu att jag inte tänker lägga en massa negativ energi på det som inte går att påverka. Det gäller att vakna på morgonen och ta dagen som den kommer. Sen ska väl även jag erkänna att jag gärna kollar smhi eller andra experter när det gäller helgen som kommer t.ex. då det är mycket utomhusaktiviteter på gång.

Just det där med att lägga energin på rätt saker känns viktigt för mig. Idag var jag t.ex. jätteglad att jag inte hade ont i magen på hela dagen, jag var tillbaka på jobb som vanligt (lite hungrigare än vanligt dock eftersom jag inte fick äta innan röntgen) och just att kunna gå till jobb och inte ha ont uppskattar och värdesätter jag otroligt mycket, efter en sån här period med mycket smärta.

Magnetröngen idag gick bra, men svaret får jag av mina läkare senare. Hoppas det inte dröjer för länge, och att de kan ge mig ett tillfredsställande svar...men vad det betyder vet jag inte riktigt än... Alltid lika kluvet...jag vill såklart att läkarna ska säga att de inte hittar något som måste opereras, men samtidigt vill jag ju ha en förklaring till mina ihållande besvär...och gärna någon åtgärd för att slippa det framöver...men som läkarna har förklarat innan så är det inte säkert att det finns något att göra...detta är en del av mitt liv, något jag fått lära mig att leva med. Till viss del har jag accepterat det, men jag kan INTE acceptera det när det gör att jag inte kan leva ett normalt liv, d.v.s. sköta mitt jobb, försörja mig ordentligt, må bra och vara glad. Egentligen är jag inte en person som är nere och butter, det är smärtan och sjukdomen som gör mig sån. Jag försöker verkligen att va glad och positiv, men det är inte alltid lätt. Därför väljer jag ibland att säga att "Nu pratar vi om nåt annat..."...också kan man glömma det tråkiga för en stund. Dessutom påminner jag mig då och då om att det finns många sjukdomar som är mycket mycket värre och många människor som har det betydligt värre än mig...men det är inte alltid det hjälper.

Oavsett, sjuk eller frisk! Jag är superlycklig över mitt liv för övrigt!!! Jag har precis kollat lite tv-program om Prinsessbröllopet och även jag inser att jag funnit MANNEN I MITT LIV! Det behöver inte vara en Prinsessa för att fatta det :-)

söndag 13 juni 2010

En vilodag på Österlen

När jag vaknade på lördagen efter en fantastiskt skön nattsömn, och kände att jag mådde bra, så tog jag bilen till Henrik.
Efter att ha ätit dagsfärska jordgubbar på balkongen tog vi bilen och körde till Baskemölla.
En promenad längs kusten och i blandad men oerhört vacker natur...
Bl.a. gick vi över en liten bro vid den här porlande lilla bäckan, precis när solen råkade titta fram mellan träden...
De olika nyanserna beror på olika kamerainställningar, som jag fortfarande efter ett år håller på och lär mig...
Men båda bilderna har sin charm...
En liten vilopaus på en skranglig bänk blev det efter en stunds promenerande. Då stannade solen framme en stund och det var bara att njuta!!!
(När vi precis vände tillbaka mot bilen igen kom regnet...)

Därefter blev det en lugn och skön lördag i soffan med mat, VM-fotboll och en och annan tupplur...eller kanske några fler om du frågar Henrik...tydligen tyckte han att jag sov hela kvällen...hmm...Zzzz...
Idag blev det hemfärd på förmiddagen eftersom Henrik skulle spela både fotboll och golf.
Ganska skönt att komma hem i tid och ladda för en ny vecka.
Imorgon är det jobbdags och på eftermiddagen magnetröntgen. Ska bli spännande att se vad de kommer fram till efter den...
Hoppas ni alla haft en skön helg och att ni får en bra vecka som kommer!
Kram kram



Lillkusinens student

Elin är min allra yngsta kusin (av 11) och hon är född 4 dagar före min 20-årsdag! I fredags var det hennes tur att ta studenten och som alltid blir jag lika nostalgisk... Det är en fantastisk stämning nere på torget och helt underbart att se alla dessa glada lyckliga ungdomar (gud vad gammal jag lät nuuu då!!!)
Elin är i alla fall lika söt och go nu som på den första bilden!
Efter första gratulationerna på torget, blev det en lång väntan innan de kom åkande på lastbilsflaket. Då passade det bra att pigga upp sig med en glass, tyckte Felix (och Max...och morfar...och Melker...)
Sen var det äntligen dags för bilarna...men då hade Melker somnat i vagnen och vi frös rätt rejält...men på flaket fanns det både pigga och varma killar och tjejer!!!
Fy fan vad dom e bra!
Väl hemma på studentfesten fick vi träffa en massa släktingar. Eftersom vi är ganska många kusiner fanns där också en hel del kusinbarn (som jag och barnen knappt har träffat innan...)
Här är det 3½ åriga Elvira som förser sig av den goda buffén :-)
Eftersom hennes föräldrar var på annat håll tyckte jag det var viktigt att föreviga att hon i alla fall åt...oliver... (två portioner faktiskt...) hehe...
Ett riktigt charmtroll var hon i alla fall och hon är en av mina barns många nästkusiner!
Pojkarna tycker som bekant om att fotografera och jag fick ställa upp på bild...
...liksom Max...i sin snygga outfit!
Den nybakade studenten tillsammans med storasystern till oliv-älskaren...
Visst är det en härlig bild på Elin och Eleonora?
Två nästkusiner; Felix och Eleonora...glömmer alltid hur gamla alla de andra barnen är, men jag tror de är ganska jämngamla...
Med på studentfesten fanns såklart också mina underbara föräldrar, som vi för övrigt hade sällskap och hjälp av hela fredagen!
Tack för en härlig fredag allihop!!!
När det blev läggdags på kvällen kunde jag glatt summera dagen och konstatera att det blev ännu en lyckad skolavslutning med barnen och att de var glada över att "hela" deras familj var med och firade!
Jag var också glad över att ha varit smärtfri hela dagen och somnade som en stock!
SJUNG OM STUDENTENS LYCKLIGA DA´R....

Pojkarnas Skolavslutning


Skolavslutningen på Västervång i fredags blev en stämningsfull, musikalisk, glad tillställning, trots att regnet öste ner utanför. Som tur är firas avslutningen alltid inne i Idrottshallen och sen i respektive klassrum.
På plats bland publiken fanns mormor och Melker för att se och lyssna på Max och Felix.
Först på programmet var åk F-2, här är det Felix som är uppe och sjunger tillsammans med sin klass.
Efteråt serverades jordgubbsbakelse i klassrummet och då kan man bli såhär glad!
Det är ju dessutom sommarlov runt knuten...
Sen fick vi rusa ut i Idrottshallen igen för att lyssna och se på Max när de sjöng för allra sista gången på mellanstadiet...
Här sjöng de bl.a. om hur de ska spana brudar på piren i Borstahusen i sommar...
Efter sång, musik, tårta, avtackning och diplom och andra belöningar (Max fick för sin förstaplats i höjdhopp samt andraplats i Nutidsorientering), så bar det av till vår traditionsenliga lunch på Gläntan. Där har vi firat skolavslutning 5 av de senaste 6 åren. I år var "alla" med. Mormor, morfar, farmor, farfar, pappa Lars, jag, Max, Felix och kusin Melker (som fick va med för att se och lära...)
Vi var alla hungriga och det kändes som vi kastade oss över maten...som alltid smakar jättebra där!!! Felix klämde, precis som i fjol, två portioner pannkakor innan jag hunnit äta upp min sallad. Melker skulle inte va sämre, men klarade sig med en portion.
Saligheten i Felix ögon talar sitt eget språk...mmm pannkakor....mmm...
Alla blev mätta och belåtna!
Men finns det inkomster så finns det utgifter, sägs det ju...När vi kom hem intog Melker den här något originella stilen...sen fick vi byta blöja...
Felix och Max var rejält slitna efter en fullspäckad förmiddag...eller rättare sagt ett fullspäckat läsår!!!
Då är det skönt att slänga av sig finkläderna och slappa i soffan en stund...
Själv tog jag visst en liten tupplur i Max soffa...men som tur var förevigades det inte på bild...jag var ju dock ansvarig för tre barn...hmm...
Nu, mina älskade pojkar, är ni välförtjänta av ett långt och skönt sommarlov!!!
NI ÄR BÄST!!!

onsdag 9 juni 2010

fortsättning...

Jag har fått en del respons på olika vis på mitt förra inlägg...på VÄLDIGT olika vis! Jag går inte närmre in på detta här, men när jag läste tidningen och andra nyhetssajter idag så tänkte jag på hur ordspråket jag refererade till kan ses ur många olika perspektiv...

"Döm inte någon förrän du gått en mil i hans skor"
Det kan även gälla de som är i luven på varandra efter SD:s torgmöte förra veckan. Nu är det pajkastning mellan de som var motdemonstranter och de som höll i mötet. Vem gjorde rätt och vem gjorde fel? Hur stor förståelse har de egentligen för varandra? Jag hade bestämt mig för att totalt bojkotta SD-bloggen men idag kunde jag inte låta bli att söka upp den. Men jag blir så förbannad...läste inte ens hela. Det jag kan hålla med om är väl dock att yttrandefriheten är viktig. Den ska vi vara stolta över här i Sverige. Men gränsen kan också vara hårfin. När går man över gränsen till vad som istället blir en kränkning? Inga lätta frågor det där...
Dock väcker det uppmärksamhet. Vid frukostbordet häromdagen kommenterade Max någonting som stod i tidningen om SD, t.ex. Då gäller det att som förälder kunna svara på hans frågor på ett genomtänkt sätt. Förklara hur det fungerar med yttrandefrihet och demokrati, samt alla människors lika värde.
När det gäller min egen yttrandefrihet så känns det befriande att kunna skriva av sig emellanåt. Jag gör det för min egen skull, men samtidigt är det ett sätt att hålla kontakt med er jag inte träffar så ofta. Vet att många av mina vänner, syskon m.m. håller koll på mig här och vet vad som händer i mitt liv tack vare bloggen. Det finns alltid en risk att saker som jag skriver kanske någon annan tar åt sig av. Jag skriver från mitt hjärta om mina känslor, tankar och upplevelser. De senaste dagarna har jag haft ett par samtal med människor i min närhet där de sagt "Jag ska inte klaga, du är ju sjuk så ofta..." Men så vill jag inte att någon ska tänka. Det som står en närmst är såklart jobbigt för den det drabbar. Jag blir varken friskare eller sjukare för att någon annan håller tyst om sina sjukdomar eller problem. Och även om jag har en sjukdom att dras med för jämnan så kan jag också tycka att en vanlig förkylning är pest och pina.
Nu är jag mest frustrerad över att ingen av mina kureringsmetoder verkar fungera. Jag sover massor, jag tar en massa mediciner varje dag, jag försöker reglera det jag äter för att se om det påverkar galla/lever-problemen. Men just nu funkar inget. Det jag har kvar att testa är starkare morfinliknande smärtlindring. Dessa använder jag i yttersta nödfall och inte när jag är ensam hemma med barnen. De knockar mig ganska rejält och då känns det inte så tryggt att samtidigt ta hand om barnen. Bäst funkar det att ta dessa till natten, så nu har jag bestämt mig för att ta det i kväll om jag inte mår bättre efter denna dag.
Känns jättetrist att missa terminens sista jobbdagar (en del barn slutar denna vecka) och hur lönekuvertet ser ut i juni vill jag inte ens tänka på...men vad ska jag göra??? Suck!
Barnen är i alla fall hos sin pappa nu och det gör att de slipper se mig såhär, plus att jag kan vila på ett annat vis. De senaste två nätterna har jag sovit mycket bättre och idag tog jag också ett varmt skönt bad på förmiddagen. Regnet har öst ner hela morgonen och förmiddagen, men jag hoppas verkligen att det blir bättre till fredag när det är skolavslutning. Då har jag tagit föräldraledigt för att vara med på pojkarnas avslutning i skolan och det bara måste gå! De har redan fått stå ut med så mycket inställda aktiviteter och en tradig sjuk morsa, så avslutningen måste ordna sig!
Alla ni som har studenter i veckan, hoppas att allt går vägen och att vädret blir bra!
Kram på er alla & tack alla ni som hör av er med kryapåmig-hälsningar!

tisdag 8 juni 2010

Max på vandring - jag hemma...

Så var ryggsäcken packad med allehanda matsäck och Max är ivägskickad till skolan. Det vankas buss ut till Sandbergen och sen vandring längs havet hem. Gårdagens ihållande regn har avstannat men för säkerhetsskull är regnkläderna nerpackade...

Min sömn har varit dålig de senaste nätterna så igår la jag mig på spikmattan trots att jag hade ont i magen (brukar inte va så skönt då) och sömnen blev genast bättre! Har sovit mycket bättre men när jag vaknat till har jag känt av smärtan ändå. Direkt när klockan ringde i morse så kände jag att smärtan från igår fanns kvar, denna gång lite längre bak i ryggen. Jag undrar VAD det är som gör ont. Om det fastnat någon sten, om levern är svullen eller vad det nu är. Längtar så till måndagens magnetröntgen och hoppas verkligen att den kan ge någon förklaring till min långa smärtperiod på sistone. Så här länge brukar det aldrig vara, det har ju hållt på flera veckor med bara någon enstaka dag som varit helt bra. Samtidigt är det inget akuttillstånd eftersom jag inte får feber. Men smärtan gör ändå att jag hindras att leva ett normalt liv. Hade verkligen behövt jobba eftersom vi skulle jobba med utvärdering ikväll...men när jag knappt kan va upprätt är det lite svårt att kunna va en hel dag på jobb. Men ack så trist....

När jag låg och försökte sova igår kom jag att tänka på ett ordspråk som kan passa in när kanske inte alla runtomkring förstår vad någon annan går igenom... Förstår om det finns de som tycker att jag borde kunna jobba trots smärtan - och tro mig, det gör jag MÅNGA gånger!!! Men bara jag kan känna min egen kropps gränser och ta ansvar för det.
Det finns ju alltid folk som tycker det är en merit att va på sina jobb TROTS att de mår dåligt, men vem tjänar på det? Knappast den egna hälsan i alla fall. Och var och en får ju ta ansvar för sitt liv... Eller...?

"Döm aldrig någon förrän du gått en mil i hans skor"...

måndag 7 juni 2010

Det blev en dag på stranden...nä jag menar akuten....

...men nä det var inte pga mig den här gången...kunde varit men jag avklarade mitt per telefon tidigare i morse. Pratade med "min" sköterska på kirurgen som är en klippa. Jag informerade om att jag krävt smärtstillande nu i ett par veckor regelbundet, dessförinnan ganska ofta. Hon lovade informera "mina" läkare och återkomma om de tycker jag ska göra något...om inte annat så ska jag i alla fall på röntgen om en vecka. Idag har jag haft ont till och från, alltså som de senaste dagarna...tradigt!!!

Besöket på akuten idag handlade om Max fot. I lördagens match hände någonting som gjorde att hans fot ömmade, svullnade och blev rödblå. Vårdcentralen kunde inte ta emot idag och eftersom han ska ut på vandring med klassen imorgon så var det lite bråttom att få kollat upp foten. Vi ville ju inte riskera att vandringen skulle skada något ännu mer. Alltså blev vi hänvisade till Ortopedakuten i Lund. Vi körde dit strax före lunch och det kändes allt lite konstigt att vara där utan att själv vara patient.

Efter ett par timmars väntan fick vi träffa en sjukgymnast som undersökte foten. Fick lite känsla av att han tyckte vi var där i onödan...men vad vet vi??? Visst kändes det lite dramatiskt att köra till Lund, men det var ju rådet vi fick. Hade jag visst att det var en sjukgymnast vi skulle möta kunde vi sökt en sjukgymnast här i stan istället...men men nu var vi där och fick besked att inget var brutet och att det antagligen bara var en rejäl smäll som gjort att det blivit ett rejält blåmärke och ömhet. Alltså ska vandringen imorgon kunna genomföras som planerat och i stället fick han vila från träningen ikväll.

Fick en påminnelse på akuten om att Max blivit stor...fri sjukvård var ett minne blott och idag fick vi snällt betala 300 kr. Min noga gjorda budget i slutet av förra månaden när räkningarna betalades, är också ett minne blott... Det går aldrig att planera för oförutsedda utgifter i det här hemmet...sjukdagar, mediciner, bilreparation, läkarbesök, examenskläder...ja så va den budgeten förbrukad...inte såååå kul när det bara är den 7:e... Men som min pappa alltid (försökt) lära mig: "Det ordnar sig alltid"... ;-)

söndag 6 juni 2010

Felix premiärdopp!!!

Ikväll blev det en cykeltur i det underbara vädret. Henrik, Max, Felix och jag cyklade till campingen. Vi gick ut på bryggan mest för att titta och kanske känna med handen på vattnet, men innan vi hann blinka hade Felix fått av sig kläderna och hoppat i. Han var värsta fisken och hoppa, dök, simmade och stänkte såklart en del på brorsan som behöll kläderna på. Badet var ju inte planerat så efter att ha badat i sina kalsonger, fick jag offra min kofta för att torka Felix.

Måste säga att jag blev imponerad av hans mod!

Alltså: 6 juni 2010 blev det premiärdopp! Inte så tokigt ändå med tanke på hur vädret varit...

Hoppas det snart blir fler såna kvällar och dagar!!!

Följetongen om min mage...

...fortsätter....

De senaste veckorna har verkligen inte varit något kul i det avseendet. Den senaste veckan har jag haft ont alla dagar utom i onsdags. För både barnens, jobbets och min egen skull har jag försökt härda ut och klara mig igenom dagarna med smärtstillande, men i fredags började det bli outhärdligt. Får lägga till mer och mer mediciner och det känns inte helt bra att göra på egen hand. I fredags eftermiddag när jag kom hem hade jag så pass ont att jag tänkte att jag hade åkt in akut om det inte varit en fredag.... Erfarenheten har ju lärt mig att det inte händer mycket över helgen på sjukhuset ändå och då valde jag att gå på halvfart hemma med mina barn istället.

Pojkarna är fantastiska på att vara omtänksamma och förstående, låter mig vila när jag behöver det, hjälper till lite extra här hemma när jag ber dem och står ut med en tråkig mamma när jag har ont. Det enda jag inte vågar göra när de är hemma är att ta de starka smärttabletterna som däckar mig. Vågar inte riskera att sova så hårt att jag inte hör dem på natten om de behöver mig. Men fortsätter det såhär imorgon kan jag nog inte låta bli...

Har en vecka kvar tills jag ska till Magnetröntgen, men en vecka känns länge med tanke på hur det varit nu. De blir bara bra en eller ett par dagar mellan varven så det måste va något mer som behöver göras. Så nu har jag lovat mig själv (och mamma :-) ) att kontakta sjukhuset i Lund imorgon måndag. Om inte annat så per telefon för att informera dem om hur dålig jag varit på sistone. Jag vill verkligen inte ha en till sommar med magproblem, det har jag fått nog av! Samtidigt har jag för länge sen ställt in mig på att få dras med detta, kanske för alltid! Men läkarkontakt måste jag i alla fall ta! Så får vi se vad som blir fortsättningen på följetongen....

Snälla! Håll tummarna!!!

Vart tog denna vecka vägen???

Tycker det bara känns som ett par dagar sen då jag skrev förra inlägget med rubriken Äntligen måndag... Imorgon är det måndag igen men denna gång inte äntligen, av den anledningen att det då är dags för mina älskade pojkar att lämna detta hemmet för sitt andra hem.... En vanlig rutin men det blir alltid lika konstigt efteråt. Jag kan sitta på kvällen och inbilla mig att de ligger och sover på sina rum, men kommer på att de inte ens är här. Efter jobb ibland får jag riktigt tänka efter om jag ska till fritids och hämta Felix eller ej... Om det känns så för OSS vuxna, tänk då vad vi utsätter barnen för...oj! Det är inte lätt att veta vad som är bäst för dem, men så länge de visar tydligt att de vill bo och vara hos sina båda föräldrar så får det vara det som tolkas som det bästa!

Veckan som gick var fullproppad av både aktiviteter och tråkig hälsa. Både Felix klass och min avdelning hade familjekväll med picknick, så onsdag och torsdag kväll gick åt till det. Tisdagkvällen var BoISkväll hemma hos pappa och det blev så att Felix passade på att sova där eftersom det ändå var morfarmorgon på onsdagen. Mysigt!
Det har varit kompisar med Felix hem både onsdag och fredag, båda dagarna kompisar som aldrig tidigare varit här, det är mysigt. Även om jag låg i soffan och vilade min mage, så är det så härligt att höra deras samtal och diskussioner från rummet. Också spännade att höra och se hur Felix är olika tillsammans med olika kompisar. Hur som helst så var det väldigt lugnt och sansat och det är bara kul att de har kompisar som vill vara här!!!

I helgen har det varit fotbollsmatcher för båda pojkarna med lite varierat resultat. Förlust för Max men vinst för Felix. Båda kämpade på och gjorde så gott de kunde, såklart! Vädret har ju varit alldeles underbart så trots att jag inte mått så bra så har det varit kanon att sitta på en filt i solen och kolla på fotboll.

Henrik kom hit efter jobb igår, lagom till kvarterets gårdsfest. Det var brännboll, grillning och trevligt. Väldigt lugnt för vår del, men när vi släckte lampan här hemma höll festen på för fullt. Ett trevligt initiativ av de som arrangerade det hela, men för oss var det första gången.